Ska ta snacket med min fru imorgon - ber om stöttning

TS, Man of Steel mfl. man undrar om det mesta i era förhållanden och familjeliv är lyckligt och bra men att just er syn på sexlivet skiljer sig där du har lust och hon inte. Att det är en viktig del förstår jag men om det mesta andra flyter på kanon, där du ser henne som kvinnan i ditt liv, så är det möjligt att försöka finna lösningar. Intresset för frun att ta tag i lustfrågan kommer öka när du droppar bomben om separation, om hon vill ha kvar dig som man. Om inte så är det ju rätt väg att gå vidare i livet.

Jag levde i ett sexlöst förhållande som jag valde att lämna efter tio år, och den enda anledningen för mig att lämna honom var bristen på sex och närhet. Vårt förhållande i övrigt var jättebra, vi var bästa vänner och ställde upp för varandra. Men med tiden blev vi allt mer som syskon eller bästa kompisar som bodde ihop och jag tog till slut det smärtsamma beslutet att separera, för att jag var livrädd att sitta där en vacker dag som 50-åring och ångra att hela mitt liv hade passerat och nu var det för sent.

Vi var sambos i tio år och fick ett barn tillsammans. Min sambo hade sexlust första året, han hade problem med extremt snabb utlösning men det vägdes upp av att han var flink på att tillfredsställa mig på andra sätt så jag var ändå förhållandevis nöjd. Men efter ett par år tappade han lusten helt och vi hade sex allt mer sällan. Vi gav varandra vänskapliga pussar och kramar (oladdade, icke-passionerade pussar) men det fanns noll intresse för något mer och jag blev alltmer förtvivlad. Jag kände sådan tomhet och jag kände mig ful och oattraktiv. Självklart anklagade jag mig själv och undrade om det var för att jag gått upp några kg efter barnet så jag kämpade och bantade och tränade mig till toppform men det handlade ju inte om det. Han hade bara ingen lust och han hade ingen vilja att ens prata om det eller erkänna att det var ett problem. Vi hade det ju bra i övrigt och just därför tog det åtskilliga år innan jag började ens tänka på separation.

Jag kände mig så egoistisk som ens övervägde att bryta upp familjen pga en så trivial sak som sex. Så jag bet ihop och försökte förtränga. Ibland onanerade jag ensam i badkaret men efter jag kommit kände jag mig så fruktansvärt, oerhört ensam och övergiven, en sådan sorg! Jag grät så att väggarna skakade. Varför vill ingen ha mig, är jag dömd att leva såhär resten av mitt liv? Ska jag aldrig få känna hur det känns att vara åtrådd, att få känna en mans hårda villiga kuk inne i mig igen??

Till slut separerade vi och jag kan bara säga såhär femton år senare att helvete vad glad jag är att jag inte stannade! Jag är numera lyckligt gift med mina drömmars prins, en underbar man som älskar mig och åtrår mig och vi är totalt kompatibla sexuellt - och på alla andra sätt. Mitt ex är också nöjd - tror jag. Han är sambo sen tio år tillbaka med en tjej och jag hoppas innerligt att hon har samma låga sexlust som han - eller att han faktiskt håller den levande med henne. Jag tycker synd om henne annars men av naturliga skäl vill jag inte riktigt fråga ;)

Vårt barn led för övrigt ingen som helst skada. Vi fortsatte vara bra föräldrar och kompisar och barnet vande sig fort vid att ha två olika hem, ett hos mamma och ett hos pappa. Bara tanken på hur det hade varit annars.. ok vi hade kunnat leva ihop utan problem och kanske stannat med varandra tills barnet var vuxet - men sen då? Vad skulle vi haft för anledning att bo ihop sen, haft ett kamratkollektiv eller? Då hade jag varit så bitter för att jag förlorat alla mina bästa år och förmodligen hade jag torkat in helt jag med. Jag skulle ha missat allt spännande jag varit med om sedan dess... jag hade inte fått uppleva den äkta sanna kärleken med min man.

Du gör helt rätt TS, du måste vara lite egoistisk och ge dig själv chansen att bli lycklig. Du lever bara en enda gång!!

Vad vill din fru förresten?

Vill hon att ni ska fortsätta leva ihop, är hon nöjd led er relation?

Kan hon tänka sig öppet förhållande (både sexuellt och emotionellt) eller är det endast tvåsamhet som gäller?

För din fru ,TS, är det förmodligen så att det sex ni har varannan vecka är en stor uppoffring för henne om hon egentligen inte vill. Så pass stor att hon är undvikande under resten av tiden.

Jag antar att hon tycker att ert liv fungerar bra/hyfsat förutom detta. Dock fungerar det ju inte för dig, så det lär bli du som driva idén om separation/skilsmässa själv.
Det kan man inte vänta sig att den som är nöjd gör.

Jag hoppas att du "vågar ta snacket" med henne snart.