Försöka bli gravid i höst, följas åt?

Är det någon som brukar ha starka ägglossningssmärtor?  har sett i NC-appen att jag loggat smärtor allt ifrån dagen innan ägglossning till upp mot tre dagar innan bekräftad ägglossning. Ägglossning väntas imorgon. När i förhållande till era smärtor om ni har några brukar ni få bekräftad ägglossning? :)

Det är inte över förrän mensen kommer Pinkflower! Håller tummarna stenhårt <3

Jag vågar knappt tänka det, egentligen ännu mindre skriva det, men måste ändå få ur mig att jag TROR att jag började få äggviteflytningar idag. Är på CD19, så det känns nästan lite för bra för att vara sant med tanke på längden på mina senaste cykler. Tappen känns dock fortfarande hård och stängd så får väl se om något händer. Hade varit en enorm lättnad om jag någon gång kunde få en mer normal cykel xD

Glädjen över tidigare utslag på äl test blev kortvarig... har ömma svullna bröst, humörssvängningar och gigantiskt sötsug, endast 4 dagar efter ägglossning. Så väldigt tidig Pms denna gång...så nu är det till 99% kört med försök 11 också. Hade verkligen inte behövt ha sex 4 kvällar i rad för det här.... Och jag som skrev att jag skulle strunta i om det blev eller inte denna månad pga glädjen över tidigare ägglossning men så sitter man här och deppar, igen! Man börjar känna sig så patetisk. Och då är det fortfarande endå 10 dagar kvar till mens, men jag känner ju igen min pms alltför väl vid detta laget...

Ja jag har ju tänkt det, bim 12/8 så kanske kan se något på gravtest redan imorgon? 

Är det någon här som har erfarenhet av babyplans tidiga graviditetstest? har fått mycket spök med rfsu

Åh kan tänka mig känslan :( när jag hamnar i sådana tankebanor försöker jag tänka att livet inte är en tävling och att andras livsresor inte påverkar min, men ibland är det verkligen lättare sagt än gjort att slå bort de negativa tankarna. Ibland måste de ju bara få komma ut såklart. Skickar en stor kram till dig <3 imorgon är en ny dag!

Alltså hur fantastiskt är det inte att ha er alla här. Ni är så stöttande och kommer med dom klokaste råden. Vet inte vad jag hade gjort utan er <3

Så mensen kom ungefär 1 h efter jag skrivit imorse... Men kände det på mig. Fick en sån där rejäl snart-kommer-mensen värk så hade redan hunnit bryta ihop innan. Blev en riktigt tufft dag, har dessutom legat med en mensvärk som heter duga tills nu, fått varva fosterställning i soffan och värmepåse med att sitta på huk i duschen, helt slut. Tänker på er och hoppas ni har bättre lycka än jag denna månad <3

Varnar för SUPER DEPPIGT INLÄGG

Idag kom dom allra mörkaste katastroftankarna till mig och jag känner att jag inte orkar mera nu. Bröt ihop och förstörde en hel dag här hemma med min man. Han orkar nog inte med mig mer snart heller. Jag håller helt ärligt på att bli galen av det här. När jag tänker rationellt så känns det som att jag klarar detta och vet hur jag ska ta mig framåt, men så faller jag tillbaka in i dom emotionella tankarna och då ser jag bara svart framför mig... Det är fjärde dagen med mens idag och jag har aldrig behövt så lång "revocery" tidigare men det var som att det här 11:e försöket tog hårdare än dom innan, och värre kommer det väl bli när vi tillslut spräcker 1-års gränsen... Nej fy idag känner jag inte att jag orkar ta ett steg till i den här riktningen.

Hur mår ni andra? Förlåt om jag missat något. Och hoppas ingen mår dåligt över mitt inlägg, jag har ingen annan att prata med om det här med min man så blir lätt att man bara kastar ur sig all skit här i tråden... :(

Ljm; jag tycker det ser ut att vara på god väg att bli positiv :) tar du inositol? 
Jag fick väldigt starkt stegring förra månaden.

Fyrklövern; är det bara 6 veckor kvar? Tiden går fort!! 
Jag kände förra månaden ändå en lättnad med en paus då sambo va otroligt dålig. 
Vi hade samlag och det va otroligt bra. Alla andra månader känns det som man har bara sex vid ägglossningen. Känner du någon skillnad där? 

Pinkflower, Evelina, Chilins, LJM, Amandakollb, Renwer, Fyrklövern - Tack ni underbara människor! Har varit ett par riktigt tuffa dagar men efter jag totalt bröt ihop igår framför min man, som visade stor förståelse och viket fantastiskt stöd han är, och efter jag läst igenom alla era varma och kloka ord så känns det faktiskt helt okej idag. Kanske t.om bra? 

Förstår att vi är många som delar samma liknande tankar ibland, och det är en stor tröst i sig. Det är precis den där känslan av att man passerar 1 år och nu officiellt är drabbad av ?barnlöshet?, men som ni säger så kommer allt kännas självklart i slutändan <3 att man fick just DET DÄR barnet/barnen och att man dessutom fått kämpa så mycket kommer bara göra att man förstår ännu mer hur värdefullt det är? Att det tar längre tid för oss betyder inte heller att det är något fel, bara för att det gått 1 år, som min man sa? Utan det kan bara handla om att man inte fått till exakt tajming ännu, sen säger det bara pang och så sitter man plötsligt där med sitt pluss? Åh vad jag längtar!

Skickar er alla en stor varm kram tillbaka. Återigen, den här gruppen och ni här inne är så otroligt underbara <3

Jag kunde såklart inte hålla mig, även att jag skrev igår att jag skulle hälla mig till onsdag med att testa igen....men nu när jag ser det här testet jag tog på morgon här så känner jag mig mindre osäker på resultatet. Vad säger ni, visst är det positivt?