Hej, jag heter Kata och jag har aspergers syndrom/autism1. Jag har också sömnstörningar, viktproblem och återkommande depressioner. Jag bor i egen lägenhet men jag har boendestöd 5 dagar i veckan och jag "jobbar" på en daglig verksamhet.
Vad önskar ni veta?
Okej, du vet hur DU fungerar. Men du har inte den blekaste aning vilka svårigheter vissa har. Jag har jobbat med ungdomar - det spelade ingen roll där vad man gjorde. Eller snarare, man kunde förstås göra det värre, men man kunde absolut inte göra det bättre. Man kom aldrig över en viss nivå.
Var bara glad att du inte har dessa problem och låt folk vara. Du vet inte vad du pratar om. Det finns JÄTTEstora skillnader mellan olika individer med AS.
K:s inlägg tycks bero på okunskap, en okunskap som hen delar med många andra. Det gör att det känns bra att försöka förklara så att hen får en chans att kana en bit utför sluttningen på "Mount Stupid".
Det blir bättre ju mer man lär sig om sig själv, sina förmågor och oförmågor. För att få bort inlägg kan du anmäla dem och skriva att de är dina egna och att du ångrar dem. Förhoppningsvis är moderatorn snäll och plockar bort dem.
Jag ångrar att jag skrev nu, jag känner nu att det blev dumt, det är bara det att jag tror att jag har diagnosen själv
Och försöker lära mig acceptera mig själv det blev fel kan man ta bort inlägg?
Någon annan som har några frågor/tankar/funderingar/undringar?
Hur känns det att vara onormal? Alltså att veta att ditt liv kommer aldrig bli normalt och att du behöver konstant hjälp i vardagen och alltid vara en belastning på samhället? Aldrig utbilda dig och tjäna egna pengar?
Hej TS
Vår son har samma diagnos som du, fick den när han var 16 och ärnu snart 18. Han är intelligent (126 i IQ), men har såklart en hel del utmaningar. Han har dock haft flera olika extrajobb, vanliga jobb, och klarar skolan hyfsat bra. Har ett ämne med rest i för 3:an.
Har du några allmänna goda råd till oss föräldrar? Vi stöttar allt vi kan, men låter honom också bli vuxen lite ifred.