Hej, jag heter Kata och jag har aspergers syndrom/autism1. Jag har också sömnstörningar, viktproblem och återkommande depressioner. Jag bor i egen lägenhet men jag har boendestöd 5 dagar i veckan och jag "jobbar" på en daglig verksamhet.
Vad önskar ni veta?
Nej så är det inte. Hon och övriga med samma diagnos är inte begåvningssvaga. Läs på så slipper du trampa i klaveret igen. Det är lätt att tolka det som ....mindre begåvat att uttala sig som du nyss gjorde.
Hur står det till med din förståelse av hur NPF fungerar? Det är ett vitt span från heltidsarbetande med anpassningar till personer som inte räknas arbetsföra alls (ofta efter att ha bränt ut sig x antal ggr)
Nu har TS Asperger. Så att socialt inkompetent prata om en utvecklingsstörning är inte nödvändigt.
Mycket missinformation som du vill sprida ser jag, kanske förstöra en annan tråd istället? Diagnoser som satts har inte försvunnit, den är inte ens borta som diagnos även om mottagningar som gör utredningar har mestadels fasat ut den nu. Det är fortfarande inte iq som är nedsatt i TS fall.Hahahahahhahahahahahhahahahah. Lönlöst, inte så provocerande som du verkar försöka med dock.
Men så bemöter du inget annat i mina poster heller. Plus försöker slänga dig med " diagnosen finns inte" och tror på riktigt att autism inte kan leda till svårigheter med hushållssysslor. Läs på istället för att sprida trist desinformation. T.ex vad en boendestödjare gör (inte bara första träffen på google).
Man kan vara forskare men ändå behöva hjälp av boendestöd. Behovet hos de som har detta stöd är väldigt varierande. Kan vara att vissa saker som man får stöd i är de som tar enormt med energi men jobbet kan fungera helt ok.
Men så bemöter du inget annat i mina poster heller. Plus försöker slänga dig med " diagnosen finns inte" och tror på riktigt att autism inte kan leda till svårigheter med hushållssysslor. Läs på istället för att sprida trist desinformation. T.ex vad en boendestödjare gör (inte bara första träffen på google).
Man kan vara forskare men ändå behöva hjälp av boendestöd. Behovet hos de som har detta stöd är väldigt varierande. Kan vara att vissa saker som man får stöd i är de som tar enormt med energi men jobbet kan fungera helt ok.
Det är inte bara en boendestödjare, de är ett team. Totalt har jag 5 personer som kommer, men olika ofta och olika dagar. De hjälper mig att få saker gjort hemma och så. Städa, diska, tvätta, gå ärenden, handla/shoppa, betala räkningar, laga mat. De ringer eller smsar och frågar om jag kommit iväg till verksamheten och sen kommer de och möter mig i centrum efteråt och så uträttar vi något om det behövs eller så går vi hem och fixar. Eller så gör vi något roligt, går på prommenad, går på café, går till vår lilla djurpark och pratar med fåren. Ibland har vi åkt in till stan för att shoppa eller gå på bio. Det handlar inte så mycket om att jag behöver fysisk hjälp, utan psykiskt stöd och det vet jag inte om behovet kan minska i framtiden.
Troligen kommer jag aldrig få ett riktigt jobb. Jobb i Sverige verkar inte vara utformade för personer som jag.
Jag vet inte riktigt. Killarna som är på samma ställe som jag är vel lite mer inbundna och mer inne i sitt än jag och de andra tjejerna, kanske.