En asperger-tjejs bekännelser

Det verkar snarare som om du har problem att förstå saker. Du verkar inte kunna ta till dig t.ex. att vissa människor inte klarar vissa saker och inte heller kan lära sig. 

Om det finns något som man INTE kan lära sig så är det att bli stresstålig. Det går bara inte.

Du är här för att mobba folk med funktionshinder? Det är det lägsta man kan göra.

Man kan träna sin stresstålig het på samma vis som man tränar andra saker, man kanske inte blir världsbäst på det, men det går alltid att bli bättre

Man kan också köra stresståligheten i botten genom att bränna ljuset i båda ändar i sexton, tjugo, trettio år, tills man får en diagnos och äntligen förstår varför saker inte fungerar för en och får rätt till det stöd man behöver.

Nej jag tror att jag har samma diagnos men jag vägrar att se mig själv som en som inte klarar av annat än att gå på vuxendagis och vara totalt osjälvständig. Jag hade det också stökigt på mitt rum och är slarvig men när jag blev tvungen att klara av att göra saker själv skärpte jag mig och gjorde det. Hade jag istället fått en diagnos hade jag tänkt att jag kan ingenting och säkert blivit behandlad av alla andra också som om jag inte kunde lära mig någonting och därav bli helt funktionshindrad och missa massa saker jag inte skulle behövt missa.

Du har inte en aning, varför lär du dig inte lite mer? Istället tror du att du vet och snackar goja. Och sårar människor som har ett genuint funktionshinder och inte kan hjälpa det. Jag jobbar själv med såna ungdomar! Jag vet vad man kan träna upp och vad man inte kan. 

Och det är jäkligt riskabelt att försöka träna stresstålighet. Vi måste avväga hela tiden om vi vågar ställa högre krav på våra ungdomar och försöka förmå de att ta ett steg till. Om det nämligen inte funkar så bra, så kan det ha konsekvenser också. Risken är att de blir sämre, går in i en psykos eller andra symptom på psykisk sjukdom. Man experimenterar inte på det sättet, utan man får veta vad man sysslar med! 

Då har du aldrig sett människor som är akut psykiskt sjuka, som har psykoser, hallucinationer, vanföreställningar. Det är sånt som man KAN utlösa om man sätter för mycket press på folk med Asperger.

Inte alla får det, men en del. Vissa andra får "bara" en så stark trotsreaktion att de aldrig mer lyssnar på någon som säger att de ska lära sig något. Hoppas bara att du inte jobbar med människor. 

Okej, du vet hur DU fungerar. Men du har inte den blekaste aning vilka svårigheter vissa har. Jag har jobbat med ungdomar - det spelade ingen roll där vad man gjorde. Eller snarare, man kunde förstås göra det värre, men man kunde absolut inte göra det bättre. Man kom aldrig över en viss nivå.

Var bara glad att du inte har dessa problem och låt folk vara. Du vet inte vad du pratar om. Det finns JÄTTEstora skillnader mellan olika individer med AS. 

Fast det är just det man löper ännu större risk att bli ifall man försöker leva som alla andra. Ju mer man överanstränger sig desto mer av en grönsak blir man. Det gäller att hitta en prestationsnivå man kan hantera utan att gå sönder. Det har du säkert också gjort i ditt liv, för även om du klarar väldigt mycket mer än vad TS gör så har du begränsningar. Det har vi alla.

Varför svarar du på alla vidriga inlägg? Det är bara att anmäla..