Är det fel val?

Jag hade blivit väldigt ledsen om min fru hade satt sina syskon före mig. Är jag bara en försörjare och partner i AB Familjen? Är jag utbytbar och kan lämnas när jag inte längre levererar?

De flesta klarar att både vara en närvarande partner och att hålla god kontakt med föräldrar och syskon, även om det finns ett fysiskt avstånd. Måste man alltid träffas irl för att ha en givande samvaro?

Jag pratade nyss men en kompis som berättade om en bekant som sabbat två förhållandenför att hon inte kunde släppa bandet med föräldrarna utan umgicks hellre med dem än med pojkvännen. Kanske något att tänka på...

Tycker att din syster borde vara glad för din skull även om hon själv blir lite lidande på avståndet

Våga ta steget. Låt din man också få blomma ut. Det är inte en världsomsegling. Ni träffas 1 g/v och kan fortsätta så. Eller hur. Skolan löser ju sig. Umgänge kommer också att lösa sig. Tänk vilken fantastisk möjlighet att få förvalta något så fint som en gård. Dessutom släktgård.

Din morsa och syster får klara sig själva. Går alldeles utmärkt. Tror jag det att de inte är entusiastiska. De är lika ego som du. Du älskar din man och vill leva med honom. Se då till att förverkliga hans drömmar också.

Har gått och funderat i typ en vecka nu och kan verkligen inte bestämma mig för om jag vågar och om det är en bra idé. De jag normalt sett bollar liknande frågor med (man,syster, mamma) är ju partiska i detta. Jag förstår att jag skulle behöva komma till ett svar själv utan att bolla med någon men det är skitjobbigt. Kan ni inte ställa lite frågor till mig så kan jag svara och ni kan vara mitt bollplank. Jag vet att ni redan gjort det men jag kommer bannemej inte vidare i mina tankar.

Nu har jag inte läst alla inlägg, men vad jag förstår så verkar inte dina föräldrar och syster glada för er skull? Det om något, hade jag blivit ledsen över i så fall! Vilken möjlighet för din man och er som familj att ta över en släktgård! Och döm inte din man för andras otrohet och elände, såvida det inte var han det gällde! Du borde nog släppa lite i förhållande till dina föräldrar, och istället satsa helhjärtat på din man och era barn, det är de som är din familj nu. Och 11 mil är inte hela världen att köra...

Om du bollar frågan med dem som är negativa till det, så blir det ju inte så konstruktivt, då får du ju inte de positiva delarna?

Jag hade haft svårt att flytta i din situation. Jag bor långt från min ursprungsfamiljoch sedan jag fick barn saknar jag dem varje dag eftersom det numera inte är så lätt att åka över en helg. Nu är det bara11 mil för er men frågan är hur ofta ni skulle åka med tre barn, var kan ni övernatta osv?? Några frågor:

-gillar du tanken att bo på gård själv?

- hur blir det med ägandet av gården?

-om din man ska sköta en gård, kommer han kunna lämna och åka med dig till din familj?? Det är ju ett heltidsjobb och mer därtill.

-kommer du kunna åka själv till din släkt? Med alla barn i bilen, eller kommer du ha möjlighet att åka själv så mannen tar hand om alla barnen?

- hur blir det med jobb där?

-har du några bekanta där?