Är det fel val?

Hur långt från din familj bor du? Och hur gammalt är ditt barn? Tufft att känna som du gör.

Jag gillar tanken att bo en mindre gård som det är. Det är inget heltidsjobb med gården utan det är en liten gård.

Vi kommer äga gården tillsammans.

Min man har lovat att åka med, det kommer bli tufft för mig att åka själv med barnen med allt det praktiska. Men jag kommer kunna åka själv om jag vill det.

Kopplat till jobb så har jag nog inga problem att få jobb där.

Vi har en del gemensamma bekanta där, vänner till min man som jag också umgåtts en del med.

Tack så mycket för dina tankar. Det jag inte riktigt kan släppa är att det känns som att jag väljer hans föräldrar framför mina egna. Hans föräldrar bor 1 mil från gården på en egen gård och det är mycket samarbete gårdarna emellan. Det som inte finns på den ena gården finns på den andra och min man är tydlig med att han vill hjälpa sina föräldrar lite på deras gård också (i andra hand och med hänsyn till familjen). Så det blir ju verkligen så att vi flyttar från min familj, till hans. Jag har så mycket skuldkänslor över detta och det hade känts enklare om vi flyttar nån helt annanstans än just närmare hans familj. Det vore ju förstås dumt eftersom vi har en bra relation till hans familj och barnen älskar att vara där. Men det känns som att jag sviker min grundfamilj?

Ok det låter ju ganska bra då. Jag tror att det är just det där att åka och hälsa på som man innan tror blir lätt men som sen inte blir så smidigt i praktiken. Ni har tre små barn, var ska ni övernatta, hur länge kan ni eg stanna då? Bort och fram med tre småbarn över dagen, det tar ibland mer än det ger. Men de blir ju större och då kanske lättare. Men din familj kan ju komma och hälsa på er.

Jag bor 40 mil från min familj. Mitt barn är 5 år nu. Har inte kunnat åka tåg när hon var mindre, mådde illa och bil tar så lång tid. Men snart går det nog bättre med tåg så då ser jag fram emot att åka oftare.

Det är bra att du tar tid på dig att funderar. Du behöver det. Och bra att din man ger dig den tiden. Det verkar som att han förstår dig?

Jag undrar hur det kommer sig att du känner skuldkänslor gentemot din syster och mamma? Är det något som mest finns i ditt eget huvud om du förstår vad jag menar eller finns där någon annan anledning? Rent krasst så hör det ju lite till en förälders uppgift att släppa sitt barn fri och låta det flyga så långt det vill. Istället så finns det nån typ av skuld mellan dig och din mamma och syster?

Ja för den sakens skull tycker jag de praktiska förutsättningarna är bra. Vi har faktiskt åkt samma sträcka fast hälsat på mannens föräldrar ungefär var tredje helg :) Det har gått ganska bra. Det är ju en väldig skillnad på 40 mil och 11 mil. Tar väl ungefär en timma och en kvart att åka så det är ju inte omöjligt att göra bara över dagen.

Ok. Ja det är skillnad på 11 och 40 mil (som tar 2,5 h med tåg) absolut. Men också skillnad att resa med tre småbarn eller ett. Det hade jag inte gjort själv så i ditt fall hade jag känt mig väldigt låst om jag var beroende av mannen. Men du räknar upp alla fördelarna och har ju bra svar på det mesta. Så du har väl redan bestämt dig? Det blir nog bra.

Tack Teddy.

Min man ger mig den tiden jag behöver och han förstår. Han förstår eftersom han sitter i samma sits som jag kommer att göra just nu. Och vi är båda familjekära av oss så vi är lika på det viset.

Jadu det är en bra fråga. Jag vill själv ha den inställningen till mina barn sen. Att låta de flyga, bara de är lyckliga. Men jag tror nog att det ligger lite rädsla hos min mamma att jag inte ska trivas och att jag kommer känna mig ensam utan dom. Det har alltid varit så att vi hållt hårt i familjen, och att komma in i vår familj är nog inte det lättaste. Vi har upplevt mycket tillsammans och min mamma har blivit bedragen och lurad en del. Tyvärr har nog det gjort henne cynisk så hon ser risker i allt, även de val vi barn gör. Så helt klart blir det svårare att ta steget att flytta när jag vet att dom tycker att det i princip är fel val.

Jag har nog inga småbarn längre, yngsta är fyta så med en varsin padda så är ju en timma och en kvart gjort innan de ens hunnit se en film :) Men det är just det spontana jag känner att man tappar. Jag har nog inte bestämt mig, men det lutar åt att vi flyttar.