Är det fel val?

Nu har jag bestämt mig - vi kommer att flytta. Jag skulle kunna vara egoistisk och jag kanske kommer ångra mig sen, men jag har varit egoistisk i många år nu kring denna sak. Nu är det min mans tur! Önska mig lycka till!

Vad kul! Hoppas ni får det bra!

Hej alla fina som hjälpt mig komma fram till ett beslut.

Nu är det bara 8 veckor kvar till flyttlasset går. Vi håller på att sälja vårt hus och jag har mer eller mindre panik. Barnen ska byta skola och förskola och det dåliga samvetet äter upp mig. Det är ju för allas skull, för det bästa för vår familj men ändå känner man sig elak när barnen inte alls förstår varför vi ska flytta när vi bor så fint och de trivs i skola och förskola.

Kan inte pappan prata med barnen om flytten och lugna dom? Finns han med i er familj, visst flyttar ni till hans hemtrakter? Han kan ta dom till det nya stället, visa runt och prata om allt roligt som kommer att ske där. Ni kan göra det till en rolig grej att räkna ner dagarna inför flytten.

Hej alla fina som hjälpt mig komma fram till ett beslut.

Nu är det bara 8 veckor kvar till flyttlasset går. Vi håller på att sälja vårt hus och jag har mer eller mindre panik. Barnen ska byta skola och förskola och det dåliga samvetet äter upp mig. Det är ju för allas skull, för det bästa för vår familj men ändå känner man sig elak när barnen inte alls förstår varför vi ska flytta när vi bor så fint och de trivs i skola och förskola.

Äsch då! Projicera inte din egen oro på barnen. Du gör det enda rätta. Har ju sagt det förut men nu är det dags att maken får leva sin dröm också. Det där blir hur bra som helst. Du är ju gift med maken och inte mor och syster. Har sagt det förr. Du hävdar er historia. Taskigt för maken kommer alltid att ligga en massa år efter.

Nu är det dags för familjeliv. Er egen familj. Tänk vilken jäkla ynnest att få flytta till en gård och utveckla den efter er vision.

Upp med hakan nu. Det kommer bli toppen.

På vilket sätt är det familjeliv först NU när de flyttar, och varför skammar du TS för relationen till mamma/syster men ser inget konstigt i att rota upp barnen för att flytta till mannens föräldrar?

Skammar inte men TS sätter fläckvis relationen med mor och syster före sitt äktenskap. Nu får maken möjlighet att förverkliga sin dröm också.

Bara maken ja.

De hade bosatt sig i den andra staden utan att TS tvingat honom eller hur? Hon har alltså inte tvingat igenom sin vilja på samma sätt som han gör nu.

Men då är det helt OK att hon rotar upp familjen om x antal år för att det ska bli ?rättvist??

Du väljer att missförstå. Läs hela tråden så får du en uppfattning om hur TS resonerar. Det handlar inte om rättvisa mm. Ingen är tvingad heller.

TS är skitnervös och vem skulle inte vara det inför en stor flytt. Tror att de kommer få det hur bra som helst. Dessutom är det bara en stenkast till där de bor nu. Timme med bil. Det är ingenting.

En timme med bil gör att du som vuxen kan både äta kakan och ha den kvar. Dvs du kan behålla hela ditt gamla liv och få det nya. Dina barn måste på 10min ge upp allt. De får förhoppningsvis det bra ändå. Men för dem är 10 mil eller en timme inte ingenting för dem är det oändligt långt. Vilket tre mil också hade varit. Så fort de byter skola, umgänge, fritidsaktiviteter så är det som att flytta till andra sidan landet för barn. Kan bli hur bra som helst men i det här fallet har de det bra där de bor och är de som gör all uppoffring

Jag tror inte du har hela bilden när du skriver ditt inlägg sådär. Mina barn behöver absolut inte ge upp hela sitt liv. En av de saker de gillar allra mest och tjatar mest om är att åka till farmor och farfar, och vi kommer att flytta närmre dom. Barnen har ännu inga fritidsaktiviteter eftersom de är ganska små och vi har lagt mycket tid av helgerna på att åka just till farmor och farfar som har gård med allt vad det innebär. Vi gör mycket saker ihop med våra barn så som att åka skidor, skridskor, gå i skogen, ta en promenad m.m? så den delen av livet (familjen) flyttar ju med. Deras liv är ju vi som familj. Det dom kommer byta ut är ju kompisarna i skolan och förskolan och dessa leker dom inte med på fritiden ännu då det intresset inte funnits eftersom vi gör mycket saker ihop som familj. Det kommer väl senare. Jag förstår inte riktigt vad du menar med att dom förlorar allt. Deras mormor och morfar och kusiner som bor 11 mil bort sen kommer vi åka och hälsa på tillsammans med dom. Och även om du inte tror det så har vi funderat 1 miljon gånger var vi tror blir bäst för ALLA, även barnen och kommit fram till att vi ger dom större möjligheter genom att bo där. Och vi har vägt det mot vad dom har i dagsläget och eftersom vi som mamma och pappa är engagerade i barnen och gör mycket saker med dom på fritiden så har vi gjort bedömningen att dom kommer att ha bättre förutsättningar att må bra om vi mår bra.