Igår kväll gjorde jag det! Sa att jag vill skiljas. Efter 17 år och två barn. Befrielse, lättnad och stolthet känner jag nu. Att jag äntligen tog tag i det. Kan andra så kan jag!
Fler i samma situation som just har tagit beslutet?
Lägg av anonym , ingen ska behöva vantrivas så pass med sitt liv och bara stanna kvar för barnens skull. Det är inte för barnens skull!
Var läser du den statistiken? Gärna inte från usa och gjort på 60-70 talet.
Om man rör sig utanför Skandinaviens gränser så finner man en helt annan syn på äktenskap. Att du håller med mig eller inte är irrelevant, länder med stark religiös styrning har ett helt annat sätt att se på äktenskap. T ex polen, Italien, Spanien. Ja, länder som Jemen gifter bort barn så unga som 8 år & det är vidrigt. Allt som har med tvång att göra är helt förkastligt & ska bekämpas. Det jag pratar om är inte att kvinnor ska finna sig i en destruktiv eller på annat sätt ohälsosam relation. Det jag poängterar är faktumet att i Sverige speciellt så ger man mycket hellre upp, klandrar den andra parten & splittrar familjer för enkelt. Det finns inte samma sorts värde i äktenskapet. Om något är skilsmässa en affär. Det är då man gör en relation till en transaktion. Skilsmässostatistiken är förfärlig idag, då den ligger över 70%. 70%! Det jag tänker på är de barn som hamnar i skottelden & blir negativt påverkade resten av deras liv pg a att två vuxna personer inte kan se till deras föräldraransvar & istället tänker själviskt. Ja, känslor kommer & går under en relation, vissa stunder kommer man avsky varandra, för att med tiden hitta tillbaka till varandra. Giftermålet ska vara löftet om att man gemensamt står vid varandra & arbetar sig igenom problemen. Känslor har ingenting med ekvationen att göra. Om man inte har barn & skiljer sig så är det en annan fråga, då har man ju inte satt något liv till värden som kan bli direkt negativt påverkade. Det är ingen som frågar barnet vad den vill när man skiljer sig. De får bara finna sig i situationen medans deras trygghet slits itu. Att då se kvinnor gotta sig i att göra detta provocerar mig. Det är så själviskt & destruktivt för barn att uppleva.
Resistansen för att vantrivas i en relation handlar i de flesta fallen om att båda parter inte är villiga att lägga ner den tid & engagemang som krävs. Du får tro vad du vill men statistiken är tydlig, barn med skilda föräldrar löper en betydligt större risk för att hamna i missbruk, dåliga relationer, kassa studieresultat, psykisk ohälsa mm. Av den enkla anledningen att de saknar de skyddsfaktorer som barn får av kärnfamiljen. Handlar inte om att bara kvinnor ska göra si eller så, man är två i en relation. Barnens bästa är att ha två närvarande föräldrar under samma tak. Allt annat är floskler.
Kärnfamilj har inget med lycka att göra. Den kan vara jättedålig och betyder inget annat än formen för relationen. Varför skulle barn må bra med två olyckliga vuxna som inte vill leva tillsammans? Där kärleken är över? Där pappa slår mamma? Där nån super? Där pappa blivit kär och har ny kvinna. Äktenskap är inte ett livstidsstraff.
Föräldrar kan och de flesta är närvarande för sina barn även efter. Ofta varannan vecka. Kanske mer tillgänglig för barnen efter en skilsmässa för föräldrarna har haft det jobbigt med varandra. Du är värd att bli kär igen. Även om du gift dig en gång och har barn.
Dina resonemang håller inte öht. De är inte ens värda att kallas floskler.
Varför svarar du inte på hur du ser på män som lämnar frun med barnen, splittrar familjen? Varför kan inte en man fortsätta leva olycklig med den fru han inte älskar längre?
Skulle min man tvingas fortsätta leva med mig som han inte älskade längre? Skulle jag tvingas leva med honom? Jag fick det bättre efteråt. Bra ekonomi och lugn och ro. Han fick det sämre men han slapp mig.
Om man rör sig utanför Skandinaviens gränser så finner man en helt annan syn på äktenskap. Att du håller med mig eller inte är irrelevant, länder med stark religiös styrning har ett helt annat sätt att se på äktenskap. T ex polen, Italien, Spanien. Ja, länder som Jemen gifter bort barn så unga som 8 år & det är vidrigt. Allt som har med tvång att göra är helt förkastligt & ska bekämpas. Det jag pratar om är inte att kvinnor ska finna sig i en destruktiv eller på annat sätt ohälsosam relation. Det jag poängterar är faktumet att i Sverige speciellt så ger man mycket hellre upp, klandrar den andra parten & splittrar familjer för enkelt. Det finns inte samma sorts värde i äktenskapet. Om något är skilsmässa en affär. Det är då man gör en relation till en transaktion. Skilsmässostatistiken är förfärlig idag, då den ligger över 70%. 70%! Det jag tänker på är de barn som hamnar i skottelden & blir negativt påverkade resten av deras liv pg a att två vuxna personer inte kan se till deras föräldraransvar & istället tänker själviskt. Ja, känslor kommer & går under en relation, vissa stunder kommer man avsky varandra, för att med tiden hitta tillbaka till varandra. Giftermålet ska vara löftet om att man gemensamt står vid varandra & arbetar sig igenom problemen. Känslor har ingenting med ekvationen att göra. Om man inte har barn & skiljer sig så är det en annan fråga, då har man ju inte satt något liv till värden som kan bli direkt negativt påverkade. Det är ingen som frågar barnet vad den vill när man skiljer sig. De får bara finna sig i situationen medans deras trygghet slits itu. Att då se kvinnor gotta sig i att göra detta provocerar mig. Det är så själviskt & destruktivt för barn att uppleva.
Resistansen för att vantrivas i en relation handlar i de flesta fallen om att båda parter inte är villiga att lägga ner den tid & engagemang som krävs. Du får tro vad du vill men statistiken är tydlig, barn med skilda föräldrar löper en betydligt större risk för att hamna i missbruk, dåliga relationer, kassa studieresultat, psykisk ohälsa mm. Av den enkla anledningen att de saknar de skyddsfaktorer som barn får av kärnfamiljen. Handlar inte om att bara kvinnor ska göra si eller så, man är två i en relation. Barnens bästa är att ha två närvarande föräldrar under samma tak. Allt annat är floskler.
Igår kväll gjorde jag det! Sa att jag vill skiljas. Efter 17 år och två barn. Befrielse, lättnad och stolthet känner jag nu. Att jag äntligen tog tag i det. Kan andra så kan jag!
Fler i samma situation som just har tagit beslutet?
Ja skilsmässa forumet ska man undvika, läst där några gånger men fy gav mig bara ångest av bittra människor.