Hej,
För 5 år sedan stalkade jag mitt ex en tid efter vårt uppbrott i form av telefonsamtal, sms och meddelande på sociala medier. Jag brottas mer eller mindre varje dag av dåligt samvete. Är även livrädd för stalknigen lett till att mitt ex inte vågar eller kan knyta ann till någon ny.
Jag har inte träffat någon ny eller träffat någon under åren som gått. Tänker inte ha någon ny partner.
Jag var ett riktigt svin mot en av mina pojkvänner en gång i tiden. Alltså på riktigt. Jag slog honom, var otrogen, kontrollerade honom osv. Fruktansvärt skrämmande beteende. Jag visste att det jag gjorde och hade gjort var fel, men inte riktigt fullt ut. Turligt nog hittade jag senare en kille som gjorde samma mot mig och då trillade polletten ner helt och fullt.
En dag, några år senare, ringde jag upp honom och var snabb med att säga att jag bara ville be om ursäkt. Jag hade gråtit många kvällar och legat sömnlös pga vad jag utsatte honom för. I efterhand fick jag höra att han efter samtalet hade blivit så lättad. Och det verkligen gjorde mig så innerligt glad.
Jag var ung och hade vuxit upp med den våldsamma synen på relationer samt bar på mycket egna sorger som gjorde att jag tog ut det på en annan människa - absolut ingen ursäkt men en förklaring. Aldrig någonsin betett mig så igen och jag kan för mitt liv inte förstå hur jag en gång tyckte mig ha anledningar att behandla en annan människa så.
Med andra ord, jag vet inte exakt vad du gjort, men jag vet inte om någon skulle bli ledsen över att höra ett förlåt. Sen finns det såklart dem som kanske inte visar det men det blir iaf inte värre av att den som har skulden faktiskt tar på sig den.
Jag var ett riktigt svin mot en av mina pojkvänner en gång i tiden. Alltså på riktigt. Jag slog honom, var otrogen, kontrollerade honom osv. Fruktansvärt skrämmande beteende. Jag visste att det jag gjorde och hade gjort var fel, men inte riktigt fullt ut. Turligt nog hittade jag senare en kille som gjorde samma mot mig och då trillade polletten ner helt och fullt.
En dag, några år senare, ringde jag upp honom och var snabb med att säga att jag bara ville be om ursäkt. Jag hade gråtit många kvällar och legat sömnlös pga vad jag utsatte honom för. I efterhand fick jag höra att han efter samtalet hade blivit så lättad. Och det verkligen gjorde mig så innerligt glad.
Jag var ung och hade vuxit upp med den våldsamma synen på relationer samt bar på mycket egna sorger som gjorde att jag tog ut det på en annan människa - absolut ingen ursäkt men en förklaring. Aldrig någonsin betett mig så igen och jag kan för mitt liv inte förstå hur jag en gång tyckte mig ha anledningar att behandla en annan människa så.
Med andra ord, jag vet inte exakt vad du gjort, men jag vet inte om någon skulle bli ledsen över att höra ett förlåt. Sen finns det såklart dem som kanske inte visar det men det blir iaf inte värre av att den som har skulden faktiskt tar på sig den.
Hon har pojkvän. Jag kan släppa mina tankar om henne då.
Jag ska fokusera på mig och mitt liv. Kommer aldrig ha en ny flickvän.
För jag tänker inte spilla mitt liv på en kvinna jag inte älskar. Av alla människor som jag mött eller sett i mitt liv är endast en person som attraherat mig.