Anonym (Inte bra) skrev 2023-07-31 21:16:47 följande:
Shit happens. Saker förändras. Relationer går isär. Man får lära sig att leva med osäkerhet. Inget i livet är 100 procent säkert. Förutom att vi ska dö. Så att tänka så är helt galet. Du kan aldrig veta att någon är den rätta.
Så är det kanske. Men jag förstår inte hur min kärlek till mitt ex ska dö.
Innan jag kysste henne för första gången, fastställde jag att jag älskade henne och att det inte fanns någon annan kvinna i världen som jag älskade mer. Om jag hade någon annan, hade jag inte kysst henne.
När jag älskar en människa, älskar jag denne precis som den är, och det finns inget den kan göra eller säga som skulle få mig att sluta älska personen. Dennes sämsta sidor är lika mycket personen som dennes bästa sidor. Jag vill att den jag älskar ska kunna vara sig själv i varje enskilt ögonblick, och jag vill att alla hennes olika jag ska få finnas.
Om hon vill vara otrogen, ska hon få vara det. Om hon vill slå mig, ska hon få göra det, och så vidare. Jag blir inte ledsen eller arg, eftersom jag älskar henne som hon är. Jag vill inte heller bestämma vad hon får eller inte får göra. Hon ska inte behöva behandla mig respektfullt eller snällt om hon inte vill. Hon ska behandla mig på det sätt hon önskar, just för att det inte finns något hon kan göra eller säga som skulle få mig att sluta älska henne.
Nu när relationen är över, och då jag inte blev en fin människa, så jag får lära utforska ensamheten.