Kan man leva med att vara otrogen en gång?

Ja, det kan man leva med, om man är en sansad vuxen person.

Been there done that?låter det som. Hur hanterar du eventuella samvetskval 

Tja, lättast är ju om man inte har några samvetskval. Finns den typen också.

Då är det inga problem att hantera saken.

Ja det är som du säger att i vissa situationer är terapi bästa hjälp. FL möter inte alltid behoven hela vägen. Har på kort tid noterat den saken i trådar som repetitivt uppstår i andra ämnen när terapi klart kunde hjälpa skribenten bättre än öppet forum. Upplever inte fallet rakt igenom så här dock. Ett gränsfall när frågan berör etik och moral. Terapirådet blir ändå också mitt till trådskaparen, även om det givetvis är gott att använda tråden att bolla i parallellt med samtalsterapi, fram till konsultation inbokad samt efter avrundad terapi.

Jo professionella psykologer skriver här på FL iklädda sin privata roll som varierar mycket i kvalitet. Verkar i vissa fall svårt att få fram samma kvalitetsstämpel som i professionella rummet med dem när de naturligtvis har sitt eget bagage att bearbeta (många gånger sexualiserade teman som otrohetsfrågor och/eller tredje part involverad i samlivet, eller s/m teman). Anknytningsproblematik och traumarelaterade teman. 

   

Nästan. Ångrar att jag inte tog chansen.

En gång när jag var ung och blivit dumpad så låg jag med en annan kille. Exet räknade ut det och blev sur för han tyckte att jag varit otrogen och jag mådde skitdåligt när vi blev ihop igen. Dumt!

Idag är jag 99 % säker på att jag inte mått dåligt om jag varit otrogen en enda gång. Tror snarare att jag hade mått bättre.

Been there. Mitt samvete åt upp mig. Började som en oskyldig flört på jobbet till mer än vänskap. Sex. Förtroliga samtal. Gick åt helvete. Min man lista ut det. Och talade om för killens tjej. De var mkt yngre än oss. Sedan följde år av skam, bråk, otaliga försök att reparera. Tillslut skilsmässa. Dock är ni unga. Vi var 40+ Min man och jag. Skulle rannsaka mig själv och verkligen känna efter vad jag vill. Är det värt mödan? Kanske bättre prata med din sambo om att du behöver mer uppmärksamhet. Funkar inte det är det kanske bättre att lämna.

Jag skulle bestämt avråda dig från otrohet. Det löser inte ditt problem annat än möjligen kortsiktigt och det finns risk för att du ger dig in i något som du sedan får svårt att ta dig ur. Fokusera på att ta itu med problemen tillsammans med din sambo istället.

Tröttsamt med sådana här trådar.

Fattar du inte TS, att du måste prata med din partner om hur ni har det hemma? Om du tycker det är brist på uppmärksamhet är inte första lösningen att leta efter den på annat håll utan verkligen kommunicera med sin partner. Ni har också ett litet barn och har varit (är kanske ff) i det kända småbarnsträsket, som kan vara förödande för relationen om man inte vårdar den. 

Om ni sen inte lyckas lösa saker, ja då kanske det inte kommer vara ni i alla evighet. Men det får ni se då. Just nu är du iaf ute på gungfly. 

Jag var otrogen en gång i en relation på 13 år. Det var en extremt dålig relation jag hade dock, och jag gjorde det nog mycket för att klara av att göra slut psykologiskt. Vilket jag ändå inte gjorde direkt, men samma år. 

Det var ändå ångestframkallande och jag hade väldigt dåligt samvete trots att mitt ex behandlat mig som skit i 10 år av 13. Så det har väl att göra med vad för sorts person man är i grunden. Jag har själv blivit bedragen (upprepade gånger av samma man som ovan) och det har t.ex. förstört delar av min tillit till andra.

Jag berättade aldrig om otroheten, och nu bor jag av en slump nästan granne med den personen sedan ett par år tillbaka, vi har inte pratat sedan det hände, bara hejat snabbt då han har partner och hade det då med. Det är lite jobbigt ibland, men det är väl min karma.

Hade jag däremot velat undvika att vara otrogen i en bra relation (man kan ju tex bli attraherad av någon annan rent sexuellt) hade jag om det inte gick att undvika den personen pga jobb tex, kanske berättat det för min partner, beroende på hur bra min partner hade kunnat hantera en sådan sak, och sagt att jag tycker något saknas mellan oss, därför tror jag att jag känner såhär, kan vi jobba på vår relation på något sätt. 

I en bra relation hade jag aldrig blivit attraherad av andra, men även där fungerar ju folk olika.