Kan man leva med att vara otrogen en gång?

Kanske. Det man inte vet har man inte ont av.

Hade du gjort likadant om du hade fått gå tillbaka och göra om det? Eller hur resonerar du nu?

Jo, så är det. Och är ens partner inte så intresserad eller bryr sig särskilt mycket, då minskar risken att bli upptäckt. det skulle kunna vara avgörande för många.
sen finns det de som säger att man ångrar sällan det man gjort, bara det som man inte gjorde när tillfälle gavs. 

(Har ännu inte hunnit läsa hela tråden, men väljer svara TS och på trådstarten)

Otrohet är ganska vanligt och de flesta undersökningar tyder på att det är mycket vanligare än vad de flesta vill tro.

Många tycks vilja inbilla sig själv och andra att otrohet alltid eller åtminstone nästan alltid leder till hemska konsekvenser.
Men de verkar inte kunna greppa att de givetvis endast grundar sin uppfattning på de otroheter som blir kända, de som blir avslöjade eller de som den otrogne själv berättar om.
Många verkar gilla att gotta sig och fokusera enbart på de värsta fallen där det har medfört de värsta konsekvenserna medan man helt blundar för att i väldigt många fall kan man gå vidare i livet på ett alldeles utmärkt sätt. Det är ju självklart i alla de fall som det förblir okänt men det förekommer ju även många fall där otrohet blir känd men att paret ändå kan komma över det och gå vidare på ett bra sätt.

Om man bara är lite objektiv så förstår man att det är helt självklart att otrohet är väldigt mycket vanligare än bara de fall som blir kända.

Så, kan man leva med att vara otrogen en gång?
Ja, om man är objektiv och förstår det självklara så kan väldigt många givetvis leva med att vara otrogna en gång, och också flera gånger.
I alla dessa fall, sannolikt de allra flesta fall, som inte blir kända så får det inga som helst allvarliga konsekvenser och uppenbarligen äter det inte upp en och de allra flesta kan återgå till det normala igen.

Egentligen är det hur självklart som allra helst att för många behöver det absolut inte innebära några som helst allvarliga konsekvenser.
Jag vet att flera känner ett behov av att förfasas över det jag säger här, dock förstår jag inte riktigt varför.

En tillfällig otrohet, även om den innefattar att man har sex, behöver ju inte medföra någonting alls. Att ha penetrerande sex innebär ju inte att man förlorar en arm, förlorar syn eller hörsel, förlorar en del av sin hjärna, genomgår någon personlighetsförändring eller någonting annat.
Det medför ju i praktiken och i verkligheten ingenting alls.
Ingenting har i sak förändrats i jämförelse med hur allt var innan.
Det enda som kan hända är att det medför känslor men det verkar ju de allra flesta ändå klara av att hantera.
För ens partner medför det absolut ingenting, absolut till 100% ingenting, så länge den inte vet något.

Många undersökningar visar att det är vanligt att otrohet förekommer någon gång i livet, någon gång under tiden som långa förhållanden varar, utan att det på något sätt medför några allvarliga konsekvenser.
Och varför skulle det göra det?
Om allt annat fortsätter på samma sätt som innan otroheten, om otroheten så som i de flesta fall aldrig blir känd, om kärleken och allt annat fortsätter precis lika som innan, varför ska det då få några som helst konsekvenser?
För mig är det lättare att se och förstå att det tvärtom kan medföra positiva konsekvenser. Som i TS fall kan det ju mycket väl vara troligt att det skulle medföra åtminstone något positivt.

I min värld har du redan passerat gränsen. Så fortsätt. Men gör slut med din man först. För varför skulle han vilja ha dig kvar? Du respekterar inte honom. Vilket kan vara helt ok. Ni är ju på olika platser i livet. Möjligen får du upplevelser som känns fantastiska. Eller inte.
Men dra inte in man och barn i det här. Visa så mycket välvilja mot dem.

Du kommer garanterat må dåligt. Tänk om du mår så dåligt att du till sist måste berätta.

Tjejer som varit otrogna mot mig har antingen mått så dåligt att dom berättat eller så har dom börjat bete sig så konstigt att det var uppenbart. Visst, man vill ju gärna tro på lögnerna eftersom man föredrar det framför sanningen.. men könssjukdomar är svåra att bortförklara.

Hejsan.

Du är redan otrogen. du pratar med en annan man och byter känslor med honom. Otrohet är inte bara kuk i fittan så om du ångrar dig borde du redan göra det nu.

Mitt råd till dig att ni leker ihop, ha sex med andra par/män om det är sex och bekräftelse du är ute efter. ni behöver inte göra det ofta men ni kan använda det för att krydda ert sexliv.

Du kan börja prata lite under sexet om dina fantasier, och fråga han om han skulle gilla trekant eller att se dig med en annan man eller han med 2 kvinnor. Du kan bjuda han 2 kvinnor i fantasi och gillar han tanken då kommer han accptera att du lägger med andra man. Går det åt helvete och han bli arg så säger du att det var bara fantasin du pratade om för att göra sexet hetare och att du skulle aldrig göra det i verkligheten.

Är du otrogen så kommer det fram någon gång oavsett hur försiktig du är och då kommer ni skiljas ändå så våga testa hans gränser och berätta hur du vill istället.

Ångest är i get bra och de kommer förstöra dig.

mitt råd att sluta kontakta den andra mannen och prata med din man istället.

Du har något bra inom dig som jobbar emot otrohet så låta det ta över och stppa dig själv innan du ångrar dig.

Lycka till!

Man är otrogen när man gör något bakom ryggen på sin partner, som man inte själv hade varit ok med. Otrohet är så mycket mer än penetration. Sveket tar tid att reparera, om det ens är möjligt. Du sviker din man just nu. Har han förtjänat det? Skulle du själv vilja bli utsatt för något sådant här? Du är faktiskt bedrövlig i din egoism. 

Jag finner anledning reflektera och resonera gällande några av inläggen.

Som jag skrev; jag vet att flera känner ett behov av att förfasas över ämnet, dock förstår jag inte riktigt varför.

Jag kan absolut inte se att du skulle ha passerat någon gräns på något sätt som skulle kunna ha någon avgörande betydelse och det finns absolut inget skäl till att du måste göra slut med din man. Självfallet finns inget i det du beskriver som tyder på att du inte fortfarande kan känna respekt för din man. Så som jag tolkar dig har du givetvis inte alls för avsikt att dra in man och barn i detta.

Man måste inte alls må dåligt. Uppenbarligen är otrohet relativt vanligt förekommande men det finns inget som tyder på att alla otroheter som förblir okända skulle leda fram till att man måste må dåligt. Inte ens i de (få?) fall som blir kända måste någon må dåligt. Det finns absolut inget som tyder på att du garanterat skulle må
dåligt.
De allra flesta, näst intill alla, som har ett sexuellt äventyr av tillfällig art förstår nog en så grundläggande sak som att skydda sig mot könssjukdomar.

Om det du gjort så här långt räknas som otrohet eller inte avgör du själv mycket bättre än vad jag och andra på ett forum kan. Om det skulle räknas som otrohet så kommer väl nästan alla att vara otrogna någon gång...
Om det skulle vara en möjlig väg för dig och er, att du och din man på ett ömsesidigt sätt skulle ha sex med andra, kan bara du själv avgöra. Men det är trots allt rätt ovanligt att man har en sådan lösning inom ett äktenskap.
I de allra flesta fall är det nog bättre att man har sin egen upplevelse för sig själv och låter sin man, familj och alla andra vara lyckligt ovetande om detta.
Men allt detta vet du själv mycket bättre än jag eller någon annan random tyckare på ett forum kan veta.
Det finns absolut ingenting som tyder på att otrohet alltid skulle komma fram. Tvärtom finns det många undersökningar som visar att otrohet sannolikt är mycket vanligare förekommande än bara de fall som blir kända.
Det finns ingenting som säger att ångest måste följa på otrohet utan tvärtom är det nog mera sannolikt att i alla de fall som förblir okända så förekommer det väldigt sällan någon som helst ångest, åtminstone inte i någon avgörande grad.

Jag har absolut inte givit dig rådet att vara otrogen.
Utan jag försöker bara föra objektiva resonemang och belysa ämnet från mer än ett håll.

En motfråga... Är du beredd på att ta konsekvenserna av det du gjort om du faktiskt får dåligt samvete och själv erkänner? Det är ju trots allt din man som avgör hur allvarligt ditt svek är och inte du..