• Anonym (En ursäkt­)
    Lör 15 jan 12:26
    5670 visningar
    102 svar
    -1 +3
    102
    5670

    "stanna kvar för barnens skull". Varför använder ni det idiotiska argumentet?

    Jag har hört många säga det där, och skrivit det på FL. Att man egentligen vill separera och att man mår dåligt i förhållandet men "vill stanna kvar för barnens skull".

    Det är en så otroligt dålig ursäkt. Har barnen själva uttryckt att det är deras önskemål? Tror ni att barnen själva vill välja att bo med föräldrar som antingen hatar varandra, tappat känslor, är irriterade eller utbrända osv. ? Att låta barn växa upp i en miljö där föräldrarna inte kan leva i en hälsosam relation är inte "för barnens skull".

    Jag tror många av er säger den ursäkten för att ni själva inte vill bli tvungna att träffa era barn varannan vecka.

Svar på tråden "stanna kvar för barnens skull". Varför använder ni det idiotiska argumentet?
  • Lör 15 jan 12:34
    #1
    -4 +3

    Hellre föräldrar som iallafall försöker kämpa för sina barns skull än föräldrar som bryter upp sin familj och försvarar det med att det är för barnens skull, för att barnen annars skulle bli olyckliga om deras föräldrar är "olyckliga", vilket oftast är bullshit.

  • Lör 15 jan 12:40
    #2
    -1 +5
    Hercai skrev 2022-01-15 12:34:59 följande:

    Hellre föräldrar som iallafall försöker kämpa för sina barns skull än föräldrar som bryter upp sin familj och försvarar det med att det är för barnens skull, för att barnen annars skulle bli olyckliga om deras föräldrar är "olyckliga", vilket oftast är bullshit.


    Självklart är det inte bullshit att barnen blir olyckliga om föräldrarna är det. Tror det är helt sant och i mitt fall var det de. Man blir oerhört påverkad av hur ens föräldrar mår och barn är lite dum. Dom märker och känner av det! Jag önskar att mina föräldrar hade separerat istället för att leva isär i samma hem. Låt inte barn stå ut med bråk och allt som det innebär när vuxna inte kan komma överens.
  • Lör 15 jan 12:40
    #3
    Ocdmänniska skrev 2022-01-15 12:40:20 följande:

    Självklart är det inte bullshit att barnen blir olyckliga om föräldrarna är det. Tror det är helt sant och i mitt fall var det de. Man blir oerhört påverkad av hur ens föräldrar mår och barn är lite dum. Dom märker och känner av det! Jag önskar att mina föräldrar hade separerat istället för att leva isär i samma hem. Låt inte barn stå ut med bråk och allt som det innebär när vuxna inte kan komma överens.


    Barn är inte dumma ska det stå
  • Lör 15 jan 12:50
    #4
    -2 +2
    Ocdmänniska skrev 2022-01-15 12:40:20 följande:

    Självklart är det inte bullshit att barnen blir olyckliga om föräldrarna är det. Tror det är helt sant och i mitt fall var det de. Man blir oerhört påverkad av hur ens föräldrar mår och barn är lite dum. Dom märker och känner av det! Jag önskar att mina föräldrar hade separerat istället för att leva isär i samma hem. Låt inte barn stå ut med bråk och allt som det innebär när vuxna inte kan komma överens.


    Men det beror ju givetvis på, att ha en förälder som ligger och gråter ofta pga sitt förhållande är inte bra för barnen, inte heller om barnen får bevittna konstanta bråk och skrik.

    Men de som ofta använder sig av detta argument separerar av löjliga anledningar. Den där "gnistan" finns inte där längre, man känner sig som kompisar osv. Istället för att ta tag i det för barnens skull och iallafall försöka innan man ger upp så hävdar man att barnen mår bättre av föräldrar som "mår bra". Men nej, ungar blir inte lyckligare för att mamma blivit lite intresserad av kollegan och vill upptäcka vad livet mer har att erbjuda.
  • Anonym (Ser inte proble­met med det?)
    Lör 15 jan 12:54
    #5
    -1 +1

    Tycker det kan vara en bra grej. Är det en bra karl man har barnen med, någon man trivs med rätt bra så kan man fejka det som kanske saknas tills barnen är större.

    Önskar att jag gjorde så själv, det var bättre för barnet och även för mig själv. Dessutom var pappan till mitt barn min bästa vän och en väldigt enkel person att ha att göra med, så lätt att leva med. Leva som lesbisk borde kunnat vänta.

    Saknar honom dessutom fortfarande. Livet var så mycket enklare med honom trots garderoben såhär med facit i hand. Borde aldrig klivit ur den. Saknar min älskade gubbe och bästa vänHjärta

  • Anonym (Andra­)
    Lör 15 jan 13:02
    #6
    +1
    Anonym (Ser inte problemet med det?) skrev 2022-01-15 12:54:56 följande:

    Tycker det kan vara en bra grej. Är det en bra karl man har barnen med, någon man trivs med rätt bra så kan man fejka det som kanske saknas tills barnen är större.

    Önskar att jag gjorde så själv, det var bättre för barnet och även för mig själv. Dessutom var pappan till mitt barn min bästa vän och en väldigt enkel person att ha att göra med, så lätt att leva med. Leva som lesbisk borde kunnat vänta.

    Saknar honom dessutom fortfarande. Livet var så mycket enklare med honom trots garderoben såhär med facit i hand. Borde aldrig klivit ur den. Saknar min älskade gubbe och bästa vän

    //


    Men om barnen bortser från barnen - är det rätt att lura honom? Om du nu älskar honom så mycket, hur kunde du (om du hade valt att stanna kvar) ha fört honom bakom ljuset såpass bara för att livet hade blivit lättare för dig en liten längre period?

    Är inte han värd mer i livet än att leva i en lögn? Är han inte värd att försöka hitta en sann kärlek att dela sitt liv med än att leva i en falsk bubbla med någon som egentligen inte vill vara med honom, utan är det bara för att livet kommer med fördelar för dig och barnen?

    Sen ska han stå där ensam när du lämnar honom och barnen är stora och han hade kunnat ha haft ett annat liv för länge sen som han själv hade fått valt och inte blivit lurad på?
  • Anonym (Ärlig­)
    Lör 15 jan 13:02
    #7
    -1 +2

    Ärligt svar:

    Jag tror att barn struntar rätt mycket i om det finns någon passion mellan föräldrarna eller inte. Att det måste finnas passion i ett förhållande efter 10 år eller mer ihop, annars borde man skilja sig är ju bara en social konstruktion inspirerad av Hollywood och Harlekinromaner.

    Jag har absolut förståelse för att par som helt enkelt inte har något gemensamt längre skiljer sig. Men att hänvisa till att det inte finns någon passion längre och till råga på allt hävda att det inte är bra för barnen att växa upp i en familj där det inte finns någon passion mellan föräldrarna är väl minst lika illa som det du kritiserar, att hålla ihop enbart för barnens skull.

  • Anonym (Narco­ffer)
    Lör 15 jan 13:06
    #8
    +1

    Tänk dig in i den här situationen:
    Mamma vill skiljas, för pappa är inte snäll. Han slår inte och gör egentligen inget olagligt, men han är elak. Han kallar henne oduglig och kritiserar allt hon gör, varje dag år ut och år in. Hon vill bli fri från honom, för han gör henne olycklig och är på väg att ta i från henne allt självförtroende och all självkänsla.
    Vad händer om hon tar ut skilsmässa? Barnen bor då 50/50 och tyvärr är pappan ännu elakare mot barnen. Han slår inte dem heller, men om hon lämnar dem ensamma med pappan i 5 minuter, så gråter de alltid förtvivlat när hon kommer tillbaka. Han får raseriutbrott över barnen, skriker åt dem, kastar saker, slår sönder barnens ägodelar, ljuger för dem, skrämmer dem och kallar allt det där för "uppfostran". Mamma skyddar barnen mot de värsta utbrotten nu medan de bor tillsammans som familj, men om det blir skilsmässa kan hon inte skydda dem när de är hos pappan. Så ja, hon stannar för barnens skull. För att skydda dem mot så mycket som möjligt tills de är tillräckligt gamla för att slippa bo hos pappan.

  • Anonym (lll)
    Lör 15 jan 13:16
    #9
    Anonym (Narcoffer) skrev 2022-01-15 13:06:26 följande:

    Tänk dig in i den här situationen:
    Mamma vill skiljas, för pappa är inte snäll. Han slår inte och gör egentligen inget olagligt, men han är elak. Han kallar henne oduglig och kritiserar allt hon gör, varje dag år ut och år in. Hon vill bli fri från honom, för han gör henne olycklig och är på väg att ta i från henne allt självförtroende och all självkänsla.
    Vad händer om hon tar ut skilsmässa? Barnen bor då 50/50 och tyvärr är pappan ännu elakare mot barnen. Han slår inte dem heller, men om hon lämnar dem ensamma med pappan i 5 minuter, så gråter de alltid förtvivlat när hon kommer tillbaka. Han får raseriutbrott över barnen, skriker åt dem, kastar saker, slår sönder barnens ägodelar, ljuger för dem, skrämmer dem och kallar allt det där för "uppfostran". Mamma skyddar barnen mot de värsta utbrotten nu medan de bor tillsammans som familj, men om det blir skilsmässa kan hon inte skydda dem när de är hos pappan. Så ja, hon stannar för barnens skull. För att skydda dem mot så mycket som möjligt tills de är tillräckligt gamla för att slippa bo hos pappan.


    Men gud. Varför skulle pappan bli mer elak mot barnen? Det där är ju nåt du bara hittat på nu och sista upp ett skräckscenario. 
  • Anonym (Andra­)
    Lör 15 jan 13:17
    #10
    Anonym (Narcoffer) skrev 2022-01-15 13:06:26 följande:

    Tänk dig in i den här situationen:

    Mamma vill skiljas, för pappa är inte snäll. Han slår inte och gör egentligen inget olagligt, men han är elak. Han kallar henne oduglig och kritiserar allt hon gör, varje dag år ut och år in. Hon vill bli fri från honom, för han gör henne olycklig och är på väg att ta i från henne allt självförtroende och all självkänsla.

    Vad händer om hon tar ut skilsmässa? Barnen bor då 50/50 och tyvärr är pappan ännu elakare mot barnen. Han slår inte dem heller, men om hon lämnar dem ensamma med pappan i 5 minuter, så gråter de alltid förtvivlat när hon kommer tillbaka. Han får raseriutbrott över barnen, skriker åt dem, kastar saker, slår sönder barnens ägodelar, ljuger för dem, skrämmer dem och kallar allt det där för "uppfostran". Mamma skyddar barnen mot de värsta utbrotten nu medan de bor tillsammans som familj, men om det blir skilsmässa kan hon inte skydda dem när de är hos pappan. Så ja, hon stannar för barnens skull. För att skydda dem mot så mycket som möjligt tills de är tillräckligt gamla för att slippa bo hos pappan.


    Jag tänker att det är en helt annorlunda situation där man stannar för att skydda barnen från en galning och inte för att man endast har tröttnat eller att kärleken har fött ut.

    Det du nämner är ju en sådan speciell situation där man fruktar försatt barnen fysiskt/psykiskt misshandlad och far illa. Sen är det väl i grunden samma lika men i mitt tycke så skiljer sig den här storyn helt från att barnen kanske bara blir ledsna av en separation än att lida enormt och fara illa.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...