Parterapi eller är det för sent

att gräva där man står kan också innebära att det är egna graven man gräver..

Jag ser allt detta som ett desperat rop på hjälp, jag vill inte ha det såhär resten av det livet jag har kvar. Jag har väl också rätt till ett värdigt liv.
Jag är ingen som söker spänning utan uppskattar när det är lugnt och tryggt, jag behöver inte heller bekräftelser på min existens. 

Jag har pratat med min man och berättat att jag har kontakt med en kille på gymmet som ger mig styrka, ingenting annat.
Han säger att det är en ålderskris och skrattar bort det, han kan håna mig ibland även tillsammans med barnen och säga skall du iväg och träna med gamlingen.
Efter allt jag gjort i alla år är man inte mera värd?

Hånar dig? Det låter som att ni har långt djupare problem än att han inte tar sitt ansvar för hushållet?

Nån gång är det "för sent" att rädda ett förhållande, men jag tänker ändå att lite familje-rådgivning är utmärkt ändå.

Speciellt när man har barn är det ju bra att landa i en separation som man bearbetat. Smartare att faktiskt bryta upp utan att det blir tydligt varför.

Att han börjar ge dig en massa uppmärksamhet och bjuda ut dig på middag etc nu när det gått upp för honom att han faktiskt kan förlora dig är en krisreaktion. Det kommer antagligen att bli precis som förut om ett tag, om du inte tar tag i att separera. Har man börjat tänka i banorna att man vill leva med någon annan eller inte leva med sin partner så är det lite för sent, det kommer att bli svårt att reparera och ändra sig.

Känns inte som du är villig att göra jobbet som krävs för att hitta tillbaka till din sambo. Hade jag varit du hade jag separerat. 

Han ringde idag från sitt jobb och sa att parterapin skulle få mig på banan igen och att det var mitt fel som börjat pratat med en annan man, han sa även att han inte kunde tänka sig någon framtid utan mig.
Jag har också sett att han besöker kontaktsidor på nätet.

Jaharu. Han håller på med såna dumma tankar nu... Han går igenom olika stader just nu, ta inget personligt. Nej, det är inte garanterat med nånting bara för att man har terapi (men jag tycker man kan ge det en chans om man har barn) och nej det är INTE ditt fel för att du pratat med någon annan. Jag tror snarare det öppnade dina ögon för att du inte trivs i relationen. Och du är inte skyldig att vara med honom för att han får det jobbigt. Jag tycker han kan sitta tyst i sitt lilla glashus. Att sitta på kontaktsidor skulle få mig att dumpa någon på tre sekunder.

Tack alla fina som svarat, jag sitter och gråter nu.

visst är det så, kan vara en risk.  Samma risk är det att den kille du träffat
visar sig ha andra sidor när ni blir ett par, inte med hemmaarbete men kanske med
annat. vanligast är att det skär sig med barnen, bråk om allt möjligt som tider
och regler m.m.