Parterapi eller är det för sent

De väninnor som man hade från barndomsåren har bildat familjer och fått barn och i samband med detta glider man isär och tappar kontakten.
De vänner som finns är de som är gemensamma och dom vill att vi håller ihop och försöker få det att fungerar för barnens skull, dom säger även så att ingen är fel eller skuldfri. Om man tar upp saker går det ofta till vännernas man som sedan rapporterar det till min man.

Han sa nu på morgonen vid frukosten att han hade sagt till sina föräldrar och barnen att vi skall gifta oss till midsommar, jag vill inte gifta mig då känns det som situationen kommer att cementeras för all framtid. 

Vi hade ett långt samtal igår efter det att vi hade varit och pratat.
Han tyckte att terapin inte gav någonting och att personen tog mitt parti hela tiden, han kände sig förminskad efter allt han gjort och ställt upp med.
Jag känner mig så rädd och ensam, villrådig och vet inte vad jag skall göra.
Han har varit mitt stöd i 20 år och den jag alltid vänt mig till, samtidigt vill jag inte ha det såhär längre. Finns det någon annan för mig trots att jag har 2 barn, mitt självförtroende är verkligen på botten.

Vi hade ett långt samtal igår efter det att vi hade varit och pratat.
Han tyckte att terapin inte gav någonting och att personen tog mitt parti hela tiden, han kände sig förminskad efter allt han gjort och ställt upp med.
Jag känner mig så rädd och ensam, villrådig och vet inte vad jag skall göra.
Han har varit mitt stöd i 20 år och den jag alltid vänt mig till, samtidigt vill jag inte ha det såhär längre. Finns det någon annan för mig trots att jag har 2 barn, mitt självförtroende är verkligen på botten.

Vi hade ett långt samtal igår efter det att vi hade varit och pratat.
Han tyckte att terapin inte gav någonting och att personen tog mitt parti hela tiden, han kände sig förminskad efter allt han gjort och ställt upp med.
Jag känner mig så rädd och ensam, villrådig och vet inte vad jag skall göra.
Han har varit mitt stöd i 20 år och den jag alltid vänt mig till, samtidigt vill jag inte ha det såhär längre. Finns det någon annan för mig trots att jag har 2 barn, mitt självförtroende är verkligen på botten.

Jag var på gymmet igår efter jobbet mest för att kunna skingra tankarna, träffade då den personen som alltid har tid för mig och prata.
Vi pratade en lång stund och han var stöttande utan att komma för nära.
När jag sedan kom hem undrade min sambo om jag ville utsätta barnen för att bo på flera ställen och ryckas upp med rötterna, han var full med självömkan och kastade skuldkänslor på mig. Efter 20 år älskar jag fortfarande honom eller är det det att jag älskar honom för att han är mina barns pappa? Rådgivaren sa att jag är förvirrad inför det faktum att jag har känslor för två personer samtidigt. Finns det någon som varit med om något liknande och kan råda hur jag skall tänka?  

Jag var på gymmet igår efter jobbet mest för att kunna skingra tankarna, träffade då den personen som alltid har tid för mig och prata.
Vi pratade en lång stund och han var stöttande utan att komma för nära.
När jag sedan kom hem undrade min sambo om jag ville utsätta barnen för att bo på flera ställen och ryckas upp med rötterna, han var full med självömkan och kastade skuldkänslor på mig. Efter 20 år älskar jag fortfarande honom eller är det det att jag älskar honom för att han är mina barns pappa? Rådgivaren sa att jag är förvirrad inför det faktum att jag har känslor för två personer samtidigt. Finns det någon som varit med om något liknande och kan råda hur jag skall tänka?