Parterapi eller är det för sent

Om nu min kille lyssnar på mig om vi går i parterapi och börjar hjälpa till mera och att han tar större ansvar i hemmet, är inte risken stor att det återgår till det läge som har varit i många år efter ett tag? 

Risken är stor, du måste fråga dig om du är villig att ta den eller om du vill ge dig/er/honom en chans 

Gräset behöver nödvändigtvis inte vara grönare på andra sidan, så gräv där du står. Men sätt ned foten.

Prova parterapi, du har ju inget att förlora.

Tycker inte du ska hoppa in i ett nytt förhållande med en man som är schysst mot dig på gymmet. Det krävs inte mycket för att vara det och du har ingen aning om hur ert förhållande skulle bli. Men se det som en allvarlig signal om att du inte är nöjd med ditt förhållande och att du inte kan fortsätta som tidigare.

Om du inte lämnat din sambo tidigare så ska du inte göra det för nån du träffat på gymmet.... Vad är det som gör att du inte vill kämpa? Ni har ju barn tillsammans, man borde åtm för deras skull iaf gå i terapi och se om man kan nå varandra.

Den mannen jag träffat på gymmet är så snäll och att jag kan prata med honom, han vill inte ha någonting av mig och vi för alltid det goda samtalet.
Han har alltid tid för mig jag tänker på honom hela tiden (på ett mänskligt plan).
Jag blir lycklig när jag träffar honom och vill inte åka hem.
Det känns som min sambo bara haft mig som hushållerska och vänt barnen emot mig. Jag känner mig som en gammal disktrasa.

Tänk inte på killen du träffat tycker jag för det kan gå hur som helst och oftast är fantasin bäst.

Men du kanske borde prata med din man om hur du känner, att du känner dig som du bara tagit hand om allt. Kanske ge par terapi en chans och se om han är villig att ändras, men samtidigt tänkt på dig själv och hur du vill leva ditt liv.