Ledsen efter valet

Hur offentligt måste något eller någon vara för att det inte ska omfattas av diskrimineringslagstiftningen?

Ola Larsmo skrev en fin text i helgen. Ola Larsmo är överhuvudtaget ofta en respektfull röst, men den grundlagstiftade rätt att inte bli diskrimerad eller trakasserad som han lyfte fram följdes inte av landets högsta företrädare i valrörelsen. Det var skadligt eftersom det visade att det är rätt att diskriminera och trakassera även som landets högsta företrädare om man inte uppskattar någon annans politik.

Den paragraf han citerade:

Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.

Hur kan vi medborgare föregå med ett bättre exempel än politikerna? 

Fast det GICK ju inte länge, för att vänstern valde att öppna upp för okontrollerad invandring. Och då går ju de offentliga kassorna åt, när de ska delas på så många (vi har 800 000 invandrare i Sverige som inte försörjer sig själva, utan lever på skattepengar i någon form).

Vi har även tagit emot invandrare från sådana kulturer där det är status att ha många barn, vilket gör att deras befolkningar i Sverige ökar lavinartat. Och den nya generationen som växer upp kommer inte heller ut i arbetslivet, då flickorna gifts bort runt 15-årsåldern (och i sin tur föder många barn) och pojkarna ofta söker sig till kriminalitet för att få snabba pengar utan att behöva arbeta för dem. 

Vilket innebär att det blir MINDRE resurser för våra egna fattiga, hemlösa, arbetslösa, sjuka, personer som bor på olika institutioner o.s.v.. Så även om högern skulle vilja dra åt bidragskranen, så kan det bli MER till varje behövande ändå, om de samtidigt stoppar invandringen.

Kan du verkligen inte förstå att det är så det hänger ihop?

Vad vi vet idag via världen är vad som skrivs:

Sverige i norr, Italien i söder. Vänsterregeringar är gårdagens nyheter .
Länder som gratulera Italien är bl.a, Frankrike, Spanien, Ungern, Tyskland. Polen. och givetvis Sverige.

Det tog 12 år från dess att Viktor Orbans parti Fidesz vann valet i Ungern tills att landet inte längre räknas som en demokratisk stat. 12 år!

SD har Ungern som sin absoluta politiska förebild, och deras långt uttalade mål är att Sverige ska gå i samma riktning som Ungern. Media ska reformeras så de inte längre kritiserar Partiet. Domstolar, myndigheter, etc ska politiseras, alla ska dansa efter Partiets pipa. Medias oberoende ska successivt undermineras, så all rapportering sker enligt Partiets önskemål.

Detta är inte hittepå, detta är exakt vad som hänt i Ungern (och som gör att landet nu räknas som en parlamentarisk autokrati och inte en demokrati), och detta är exakt vad SD även vill genomföra i Sverige.

Jag kan absolut förstå att väljarna är trötta på vänsterblockets oförmåga att hantera den ökande kriminaliteten etc, men tror man att den enda andra lösningen som står till buds är att rösta på ett parti som helt uppenbart önskar avveckla demokratin i Sverige, då har man en del självrannsakande att göra!

Så här valde jag parti i år.

Jag självrannsakade mig och mina erfarenheter av att uppfattas som rasistisk för att jag blev rädd när skjutningarna hände nära mitt hem. 

Jag blev uppfattad som rasistisk av människor som levt hela sina liv i innerstaden. Jag har aldrig bott där, utan stora delar av mitt liv har jag bott i förorten och sett den förändras. Det har gjort så ont och jag har velat, men inte kunnat göra något.

Idag har spelplanen ändrar. . Röster från förorten är betydligt mer diversierade idag och många har röstat annorlunda än tidigare. Vänstern har tappat i förorten och bruksorten och vunnit i villamatta och innerstad.  Jag delar vänsterns deras bild av att hyresrätter behövs och att omfördelning måste ske till dem som har det sämst, men deras representanter kommunicerar detta på ett så oerhört föraktfullt och kognitivt dissonant sätt att det till sist stötte bort en så inbitet rättvisefokuserad person som jag har varit. 

I år röstade jag för ett byte. Jag röstade på Romina i L. Det blev min kompromiss. Visst kan det kännas jobbigt att SD får makt, men det kändes lika jobbigt med det stora hat och förakt jag upplevde fanns gentemot min rädsla inom vänstern parat med konstiga uttalanden om utomnordiska medborgares boendeorter och annat. Jag kunde inte rösta vänster i år. Jag röstade på en person inom ett parti, inte ett parti i sig. Gör hon bort sig nu så kanske jag inte röstar alls nästa gång. Det var väldigt nära att jag inte röstade alls, men eftersom ledarskribenter har börjat ifrågasätta den allmänna rösträtten (Hanne Kjöller, Ann-Charlotte Marteus) och andra ledarskribenter gått ut med att de övervägde att rösta blankt så ville jag inte ge bort min röst.