Är otrohet alltid fel?

Jag bryr mig om relationer. Och att kommunicera. I kommunikation som fungerar ingår att svara på frågor, men eftersom du inte svarar på frågan om du känner en rädsla bedömer jag inte att det är möjligt för oss att kommunicera. 

Det var DU som påstod att det inte var någon idé med samtal eftersom han inte bryr sig. 
Hur ska du ha det?

De som anonymt skriver i alla trådar: Hen är kass. Gör slut. 
Det är enfaldigt. Det är trollande. 

Det är än värre med de som försöker argumentera för slutsatsen med argumentationsfel, bias och usla liknelser. 

Jag får intrycket av att du är arketypen för någon som söker konfrontation, anonymt, med andra istället för att fundera över frågeställningen. Det är jag inte intresserad av. 

Du har nog inte läst tråden. Den sortens lathet kan jag inte hjälpa dig med. 

Jag tycker att du verkar olycklig nog att du skulle kunna överväga separation, men det beror ju också på vilka möjligheter du har att separera. Har du möjlighet att få tag på annat boende en tid, så att ni kan se om ni saknar varandra eller om det är dags att tacka för den tid som varit? 

Jag kan inte hindra dig från att projicera och söka tjafs. 

Ber dig bara att lämna mig utanför. 

Du får nog fråga Familjeliv administration om det tekniska.