Är otrohet alltid fel?

Ja det är fel. Punkt. Finns liksom inget att diskutera. Patetiskt att du anser det vara fel tills du inte får ligga hemma, då ska du försöka rättfärdiga något fruktansvärt hemskt och omoraliskt bara för att du skulle gynnas av det. Som sagt, patetiskt. Är du inte nöjd med sexlivet så antingen accepterar du läget och använder din egen hand eller så lämnar du din partner.

Förr hade jag själv definitivt sagt ja, det är alltid fel. Men nu börjar jag mer och mer vackla. 

Jag lever i ett sexlöst förhållande. Vi har inte haft sex på 3,5 år. Och när jag ser tillbaka på det så har nog min partner egentligen inte velat på många år innan dess heller. Det har varit halvhjärtade mercyfuck någon gång i månaden i 6-7 år dessförinnan. Det var väl bara att jag var sen med att fatta. Eller att vilja fatta kanske. Så när jag väl slutade att ta initiativ så slutade också sexlivet helt. 

Detta äter upp mig fullständigt. Jag känner mig så ful och äcklig i min partners ögon och skäms att vara naken hemma. 

Att skiljas skulle nog ingen av oss klara ekonomiskt i nuläget. Och oavsett så älskar vi varandra fortfarande. 

Är det i det här läget ändå helt fel med otrohet? Bara ren fysisk otrohet förstås, utan känslor inblandade. Hade jag fått välja hade jag valt sex med min partner alla dagar i veckan men när det valet inte finns är det då så fel att vilja ha nån form av sexliv med nån annan?

Trevliga svar tack. Man måste inte hålla med men man kan hålla en normal ton i inläggen.

Ja, det är alltid fel att gå bakom ryggen på någon. Jag förstår att du inte vill leva utan sex, men om det verkligen inte går att få tillbaka din partners sexlust och öppet förhållande inte accepteras så tycker jag att det bästa är att gå skilda vägar. Även om det blir tufft ekonomiskt är jag säker på att det går att fixa på något vis.

Ha ha ha. 

Alla dömande stackare i tråden är notoriska singlar. Som ägnar all sin vakna tid i trådar som den här att proklamera sitt perspektiv från "spektrat".

Din egen relation känner du bäst själv. Är din partner fullkomligt asexuell och tror att du vill leva ett sexlöst liv? Eller har denne förståelse för att du, liksom 98% av mänskligheten, har drifter?

Du vet bättre än de udda fåglar som hänger i den här forumdelen och levererar svartvita svar på multifärgade frågeställningar om du behöver be din partner om att få ligga vid sidan av eller om det är underförstått att du får/inte får. 

Du kan ju inte tvinga din partner att bli intresserad av sex. Men att ta upp problematiken, som hen såklart är pinsamt medveten om, på ett snyggt vis och presentera alternativa lösningar är nog det rakaste.