Är otrohet alltid fel?
Förr hade jag själv definitivt sagt ja, det är alltid fel. Men nu börjar jag mer och mer vackla.
Jag lever i ett sexlöst förhållande. Vi har inte haft sex på 3,5 år. Och när jag ser tillbaka på det så har nog min partner egentligen inte velat på många år innan dess heller. Det har varit halvhjärtade mercyfuck någon gång i månaden i 6-7 år dessförinnan. Det var väl bara att jag var sen med att fatta. Eller att vilja fatta kanske. Så när jag väl slutade att ta initiativ så slutade också sexlivet helt.
Detta äter upp mig fullständigt. Jag känner mig så ful och äcklig i min partners ögon och skäms att vara naken hemma.
Att skiljas skulle nog ingen av oss klara ekonomiskt i nuläget. Och oavsett så älskar vi varandra fortfarande.
Är det i det här läget ändå helt fel med otrohet? Bara ren fysisk otrohet förstås, utan känslor inblandade. Hade jag fått välja hade jag valt sex med min partner alla dagar i veckan men när det valet inte finns är det då så fel att vilja ha nån form av sexliv med nån annan?
Trevliga svar tack. Man måste inte hålla med men man kan hålla en normal ton i inläggen.
