Hinner inte med barnet när sambon är hemma

Nu börjar du bli lite jobbig att diskutera med. Jag har aldrig skrivit att HON ska planera.

Det kan ju vara så att barnet kommer vara hemma tills det är så pass pålitligt gällande toalettbesöken att barnet själv kan säga till när det är dags. Exempelvis började mitt andra barn förskola vid 1,5 år och var då torr dagtid och det var inga problem på förskolan, eftersom hon kunde säga att hon behövde gå och kissa/bajsa. 

I övrigt håller jag med dig.

Anledningen till att jag är lite jobbig, är att jag har sett det här så många gånger bland vänner. Jag har vänner som är helt sopslut på söndagarna, för att HON ägnat sig åt att detaljplanera helgen och sen hetsat upp sig för att han inte gjort exakt som hon tänkt. Det är av kalibern, ?en MÅSTE vara i mataffären klockan 08, då MÅSTE hemmavarande förälder starta tvättmaskin och dammsuga en våning, sen mellis exakt 09.30 för att äta lunch exakt 11.20, för annsra blir det för tajt med fikat som sker exakt 14.00?. Och så vidare, vareviga helg. Och jag får samma vibbar av TS. HAN vill inte göra exakt som HON bestämt. 

Fast då är det ju inte att man planerar som är fel utan att personen uppenbarligen inte är riktigt sund i huvudet. Vi planerade om vem som skulle göra vad och sen var det ju upp till den som hade ansvaret att det blev gjort. Inte att det skulle ske exakt på rätt tid dueller på rätt sätt.

Men ja, jag håller med om att TS verkar vara lite sån.

Men säg det till dem då och inte till mig, som påpekat vikten av att samarbeta och göra gemensamma planer... 

Fast TS visar samma beteende. Vad gör det om lekparken får vänta lite för en 13-månaders? Tror du att en 13-månaders måste gå till lekparken varje dag, för att det annars blir katastrof? 

Nej, så säg detta till TS och inte till mig. 

Han verkar lite dum i huvudet faktiskt. 

Här är inlägget som din sambo skriver:

Vi kan aldrig slappna av och ha lugnt familjeliv. 
Min sambo är hemma med barnet och jag jobbar, barnet är lite drygt ett år gammal. När också jag är hemma på helgerna så är min sambo helt fixerad vid sina rutiner och kräver att allt med barnet ska göras som hon är van vid när hon är med barnet på vardagarna.

Hon stressar med barnets utveckling och jag fattar inte vad det är som är så bråttom. Hon känner inte in när barnet är redo för nästa steg utan ska hetsa på med potta, eget rum, inte äta på natten, äta nya saker och så vidare. Jag tänker att utvecklingen sker naturligt när barnet är red och att man inte behöver skynda på så mycket och hålla stenhårt på rutiner.

Jag tycker att livet blir kontrollerat och uppbundet om hela dagarna går åt till att barnet ska sitta på potta, äta vissa saker, gå till parken en viss tid och så vidare. Även små barn behöver få slappna av lite och rutinerna går till överdrift för min sambo. Och som familj behöver vi få slappna av och bara vara ibland.

Det känns också som att hon använder sina rutiner med barnet emot mig, så att allt jag gör med barnet inte duger för henne och hon menar att jag gör fel. Det är hennes sätt eller så har man fel, finns inget alternativ utan hon är den som ska bestämma. Hon verkar tycka att jag stör och är i vägen med min närvaro hemma och hur jag är förälder till barnet. 

Du har helt rätt, men snälla upplys en barnlös (du eller någon annan itråden). Varför går man öht med en 13-månaders till lekparken? Om man inte kan gå själv har man väl inte så väldigt stor nytta av en lekpark?

Kanske man kan sätta ungen i en såndär gunga för de minsta om barnet är tillräckligt bred om sätet i den åldern och gunga den lite försiktigt?

Känns verkligen inte som en nödvändighet varje dag. Matsäck behövs väl heller inte ätas ute varje dag? Speciellt inte mitt i vintern, eller måste ettåringar verkligen äta så ofta att det inte går att ta en långpromenad eller ett lekparksbesök utan att äta?

Rätta mig gärna om jag har fel, är bara nyfiken på hur det funkar.