Hinner inte med barnet när sambon är hemma

Jomen, nog kan en ettåring ha glädje av att gå till parken, men det är ju absolut inte nödvändigt att gå dagligen eller med nån specifik rutin bara för det. Sitta i sandlådan och äta sand eller snö brukar vara populärt :) Även gunga en stund eller sitta på ett sånt där gungande djur. 

Matsäck räcker ju med några majskrokar, en bit banan eller nåt annat smått i den åldern om man nu inte ska vara borta i flera timmar.

Men det är ju inte så att ettåringen lider av att inte få gå till parken heller. 

Du binder ris åt din egen rygg.
Barnet kommer få svårt att vara flexibel och svårt för förändringar.
Jag kan lugnt säga att under min föräldraledighet så såg ingen dag lik ut. 

Mina barn har absolut uppskattat lekparken i den åldern. Men de har också uppskattat att leka med presentsnöre, läsa ?Max boll? hundra gånger och dunka en docka i golvet. Det vill säga, det är ingen nödvändighet att alltid gå till parken med ettåring. 

Mellis har varit en banan, en klämmis eller en bit bröd. Ingenting avancerat som krävt någon vidare planering eller packning. 

Tack, ja jag glömde helt bort sandlådan! Känner mig lite dum nu (när mitt nick dessutom råkar vara (sand) för tillfället på det hela ha ha) Ja där kan jag tänka mig att det är roligt för en liten att gräva ner händerna och smaka lite: )
Även i snö förstås, eller kladda i leriga gräsmattor som det finns gott om såhär års, även om just snö och lera går att hitta utan tillhörande lekpark. 

Ja, då är det inget jätteprojekt med att packa matsäck än så länge då.

Precis vad jag tänkte, att det nog går att hitta roliga saker för en ettåring var man än är egentligen.

Jag undrar om barnet som bor ovanför mig också har som intresse att dunka dockor i golvet? Ibland kan man nästan misstänka det iaf: )

Shit vad det dras slutsatser om mig som person på väldigt lite information egentligen.

Jag kan förstå tanken att det ska chillas lite men jag märker ju att mitt barn mår bra av tydliga rutiner. Ni vet inte alls hur vårt barn är eller vilka utmaningar vi har. 

Håller med den som säger att vi behöver lite planering i familjen och tror att det skulle göra att vi alla slappnade av lite. Man vet när och vad som ska bli gjort. DÅ menar jag inte att man ska planera ALL tid. 

Hör och häpna men jag gillar att vara spontan ibland. 
Men då kan man inte planera upp all tid för då finns inte rum för det.

Platta organisationer i all ära. Anser ändå att det ibland behövs att någon tar kommandot och säger att nu gör vi såhär. Annars kan det lätt bli två velpottor som står där och ska vara gulliga mot både barn och varandra. Sen behöver det inte vara samma som bestämmer eller tänker ut lösningar på saker. 

Det där med blöjfrihet. Det är ett faktum att vi är sena med potträning i Sverige. Barn blir blöjfria i allt senare ålder.
Såg någon skriva att vad gör det?! 
Jo, barns självkänsla ökar av att klara av en sån sak. Risken för förstoppning och urinvägsinfektion minskar. Förstoppning är en vanlig orsak till att föräldrar söker vård för sina barn. Tänk om dessa resurser hade kunnat läggas på något annat? Både miljö och ekonomi tjäna på det. 

Jo, men inte blöjfrihet vid tretton månaders ålder...

Har aldrig hört talas om barn som ofta har urinvägsinfektion eller förstoppning. Själv hände det aldrig mig eller mina syskon som små.
Fast vem vet, mina föräldrar kanske drillade oss i torrhet redan vid 7-8 månaders ålder? Kanske därför jag har så svårt att kissa när någon står utanför dörren, typ hos vänner eller på offentliga toaletter. Låser sig helt. Hela livet. Var värre när jag var barn. Kunde inte kissa hos vänner eller i skolan för ens jag började högstadiet. Eller om jag kunde smita ut från en lektion och det råkade vara få andra som hade rast då så jag kunde vara ensam i minst 5-10 minuter innan jag lyckades klämma fram några droppar.
Måste fråga om de var onödigt drillande i det för undrar var mina livslånga problem kommer ifrån?

Vad jag har hört så blir barn torrare senare nu pga att blöjor görs så effektiva att barnet inte störs speciellt mycket av en våt blöja.

Sen visst har du fått höra en del. Blir så när man lägger upp en publik tråd där åsikter kommer från tusentals läsare, från alla håll. Kan kännas som att bli attackerad, men så är det givetvis inte. 
Sen kan vi läsare enbart gå efter den fakta du presenterar. Då blir bilden av dig endast den du väljer att delge oss. 
Ta det lugnt: ) 

Sen gissar jag att det endast är av välvilja som folk ber dig stressa ner. Det är inte hälsosamt att vara så extremt kontrollerande och det bådar inte gott för ert samboskap och gemensamma föräldraskap om du stänger honom ute eller inte vill lyssna. 
Folk ger goda råd av välvilja och berättar om egna erfarenheter och vad de tycker och tänker.

Du och din sambo är två helt olika personlighetstyper och då är det viktigt att man har respekt för det. 

Det som är viktigt för dig men inte din sambo bör du nog se som dina egna projekt och ta ansvar för och inte klaga på honom om han inte tar sin del av kakan i det. Men samtidigt så betyder ju inte det att han kan luta sig tillbaka och lägga allt på dig och hävda att ingenting är viktigt, utan han måste ju såklart ta ett normalt föräldraansvar (och här behöver du nog inse att du verkar träna och göra rutiner som är utöver det normala). 

Och jag förstår att ditt barn mår bra av rutiner, det gör de flesta barn. Men det betyder inte att rutiner är det viktigaste som finns. 

Jag och min syster är extremt olika. I deras familj har de sjukt mycket rutiner för allt och deras barn har varit tidiga med allt. Vår familj har en tanke om att rutiner är bra men det är helt omöjligt att upprätthålla. Vi glömmer laga lunch och plötsligt är klockan 16, vi glömmer att barnen har en läggtid och plötsligt är kl midnatt. Vi glömmer köpa vinterskor och får ge oss ut i panik när första snön kommer osv

Och det har gått bra för våra barn också. Faktiskt så var de när de kom in i skolåldern betydligt mer flexibla än min systers barn (detta trots att ett av mina barn har npf vilket inte direkt är grunden för att vara flexibel). De kan anpassa sig på ett sätt som hennes barn inte kan. Och är duktiga i skolan (men inte i närheten av hennes barn när det gäller läxläsning, men de satsar på A i alla ämnen, vi satsar på tillräckligt bra betyg för att komma in på den utbildning man vill)

Så se inte ditt sätt som det sättet som det måste vara på utan vidga dina vyer och låt saker gå utan planering, regler och rutiner också.