• Stiffy

    Passning av barnbarn känns som ett krav?

    Hej. Vi har 5 egna barn i åldrarna 7 till 26 och för drygt 2 år sedan blev vi morföräldrar då vår äldsta dotter fick sitt första barn. Vår inställning är att vara "bättre" morföräldrar än vad mina och min frus föräldrar varit som sällan passade våra barn. De gånger vi fick barnpassning under alla småbarnsåren kan lätt räknas på 10 fingrar.

    Så vi säger alltid ja när vi kan, men på senare tid börjar vi känna oss lite "utnyttjade" samtidigt som vi båda får lite skuldkänslor för att vi ibland känner att vi kanske inte vill passa barnbarnet.

    Barnbarnet går på förskola nära sitt hem och trivs bra där. Men får vår dotter nys om att vi planerar att gå hem tidigare från jobbet någon dag, ber hon genast om att vi ska hämta barnbarnet för att hen ska få lite kortare dag på förskola. Tar vi ledigt någon dag (vilket händer väldigt sällan) och hon får reda på det är det säkert som amen i kyrkan att hon frågar om barnbarnet får vara ledig och hemma med oss.

    Nu under julen tog vi båda ledigt länge efter ett lite slitsamt år. Återgången till kontoret från distansarbete med långa resor igen och slit med tiden med hämtningar och lämningar av vår egen 7-åring har gjort oss trötta och lite ledsna över det här "livspusslet".

    Under julen jobbar dotter och svärson och barnbarnets förskola stänger och erbjuder en annan förskola under mellandagarna. Det kräver ny inskolning så klart Så jag har full respekt för att det är bökigt.

    men jag visste att frågan om passning skulle komma och min fru framför allt klarade inte av att säga nej Och vi kunde inte heller komma på någon rimlig anledning att säga nej när vi ändå bara ska vara hemma, sova länge och göra ingenting och det vet vår dotter.

    Sedan jiddrar hon med tider, säger först att det bara är från 12--17 för att föräldrarna jobbar olika pass, men nu när det är aktuellt visar det sig att flera av dagarna är heldagar Då vi behöver ta emot barnbarnet tidigt på morgonen.

    På jobbet hörde jag en kollega uttrycka samma besvär, att hennes barn som just fått barn förväntade sig att mormor skulle vabba för att föräldrarna skulle kunna jobba, som om kollegans jobb (dessutom inom häälsohälso- och sjukvård) vore mindre viktigt.

    Vad är min fråga egentligen? Är vi egoistiska och hur tänker och gör ni andra? Vi har svårt att säga att vi inte vill passa barnet för att vi bara inte vill, så vad säger man när man inte har någon "bra" ursäkt? Vår dotter är dessutom ganska lättstött så när vi är ovilliga tror hon att vi hatar både henne och barnbarnet.

    Jag kan känna att vi haft vår beskärda del av småbarn redan. Många säger så glättigt att nu börjar guldåldern när man får ta hand om barnbarn, men vi känner att det mest är jobbigt. Jag har mer förståelse för varför vi kanske inte fick så mycket hjälp av våra föräldrar när barnen var små.

    Jag tycker det är stor skillnad på orsaken till att man behöver hjälp. Någon enstaka egen tid för föräldrarna att rå om varandra givetvis, det fick vi aldrig. Och givetvis om allt krisar ihop sig, folk blir sjuka och tågen spårar ur etc, men kanske inte för varje liten sak och kanske inte ta vår ledighet bara för att barnbarnet inte ska behöva gå på dagis?

    Situationen är lite ny för oss och vi är lite vilse i pannkakan

  • Svar på tråden Passning av barnbarn känns som ett krav?
  • Anonym (ååå)

    Ni har ju ff rätt små egna barn så det måste ju er stora dotter förstå. 
    Ni får sätta er med henne och förklara just den ni skriver: ni vill ställa upp men ni kan inte alltid göra det. Hon måste också passa tider. 

  • Anonym (H)

    Låter som er dotter utnyttjar er och att ni r för snälla. Ni bör nog börja säga ifrån om ni faktiskt inte vill. 

    Jag har frågat om barnvakt ibland till min snart 5 åring ifall jag haft läkartid, kurs en helg eller för att gå på dejt med min pojkvän. Helt ärligt talat så skulle jag acceptera ett nej och om er dotter har förståelse för er kommer hon också acceptera. Hon kanske tror att ni vill ha hennes barn så mycket. Barnet har ju ändå rätt till förskola den tiden hon jobbar så det ska inte vara något problem. Om hon vill korta ner tiden på förskolan kan ju hon och barnets pappa istället försöka ändra om sina arbetstider. ev. korta ner arbetsdagarna något. 

  • Anonym (Niet)

    Det finns ett väldigt bra ord att lära sig, och det ordet är Nej.

    obs jag är inte sarkastisk nu!

    Er dotter har vant sig nu att ni alltid ställer upp. Men börja säga nej lite då och då och ställ bara upp om ni vill det och om det är kris!

    Ni kan säga: tyvärr kan vi inte vara barnvakt på fredag. Inga ursäker, gå inte in på varför. Låt er dotter bli stött då. Om hon tror att ni hatar henne/barnbarnet handlar bara om att hon vill manipulera er för att ni ska ställa upp.
    Det är möjligt att hon försvinner ett tag när ni börjar säga Nej, men hon lär ju komma krypande tillbaka och fråga igen.

  • Grusibrallan1

    Jag tror att det hade varit skillnad för er om all era barn var vuxna och du och din man hunnit ha lite ensamtid. då kanske ni skulle kunna landa mer i att hjälpa till och ha energi, även om det inte är ett krav då heller. Som er familj ser ut nu så är ni ju fortfarande en barnfamilj med lågstadiebarn och så är situationen annorlunda. 


     


    Det ska alltid vara helt upp till er när/om ni orkar att passa. 

  • Stiffy

    Ja, vi är usla på att säga nej, särskilt dåliga känner vi oss när vi inte har någon "godtagbar" ursäkt. Vi märker att vi drar oss för konflikten som skulle uppstå också.

    Absolut, läkartider, bio, konsert, restaurang och liknande aktiviteter är absolut inget problem och inte skulle heller en date med en ny partner vara något problem. Men när det bara handlar om att korta ner dagen bara för att vi är lediga känns det inte bra eftersom vi förutom semester på sommaren kanske tar en dag eller två på hela året och ibland någon halvdag. Och som sagt när vi fick distansarbeta och vi hade 10 minuter till vår egen 7-årings skola kändes livet lätt. När vi var tvungna att åka till kontoret igen innebar det 15 timmar i veckan längre tid på förskolan för honom och är vårt tåg 5 minuter försenat hinner vi knappt tills förskolan stänger. Det problemet har inte vår dotter som bor och jobbar med en kilometers mellanrum.

    det jobbiga är att säga nej och där är min fru bara lite mesigare än jag, så ingen av oss är särskilt bra på hur vi ska göra.

  • Anonym (Niet)
    Stiffy skrev 2023-01-01 16:34:58 följande:

    Ja, vi är usla på att säga nej, särskilt dåliga känner vi oss när vi inte har någon "godtagbar" ursäkt. Vi märker att vi drar oss för konflikten som skulle uppstå också.

    Absolut, läkartider, bio, konsert, restaurang och liknande aktiviteter är absolut inget problem och inte skulle heller en date med en ny partner vara något problem. Men när det bara handlar om att korta ner dagen bara för att vi är lediga känns det inte bra eftersom vi förutom semester på sommaren kanske tar en dag eller två på hela året och ibland någon halvdag. Och som sagt när vi fick distansarbeta och vi hade 10 minuter till vår egen 7-årings skola kändes livet lätt. När vi var tvungna att åka till kontoret igen innebar det 15 timmar i veckan längre tid på förskolan för honom och är vårt tåg 5 minuter försenat hinner vi knappt tills förskolan stänger. Det problemet har inte vår dotter som bor och jobbar med en kilometers mellanrum.

    det jobbiga är att säga nej och där är min fru bara lite mesigare än jag, så ingen av oss är särskilt bra på hur vi ska göra.


    Ni kan börja med att bara låta bli att tala om för er dotter när ni slutar tidigare eller har lediga dagar.
    Det blir ju en liten mjukstart att börja klara av att säga nej genom att helt enkelt slippa säga nej.
  • Anonym (B)

    Fast ni har ju faktiskt en ursäkt,  ni behöver vila. Ni tar ledigt för att vila och ta det lugnt,  det kan man inte med en tvååring i huset. 

  • Stiffy

    Ja vi har börjat så, att vi inte säger till i förväg när vi ska vara lediga, men inför julledigheten var det planerat och svårare att undanhålla sanningen. :)

    För att komplicera till det lite ytterligare, så ser hela familjen varandra på kartor i mobilen och den funktionen verkar användas flitigt för att hålla koll på om vi är hemma eller på jobbet. Den funktionen är ju annars bra och en trygghet för barnen och normalt inte störande med det känns som det används i det här syftet. "Ser att ni är hemma, kan ni hämta barnet?"

    svårt även att att ta bort den funktionen utan "godtagbara" skäl. Den funktionen skulle vi egentligen bara behöva erbjuda våra hemmavarande barn och inte de som flyttat ut.

    så det är även det en konflikt vi behöver ta som vi drar oss för. Vi har helt klart målat in oss i ett hörn. :)

  • Anonym (Förälder med 2.)

    Nä ha inte dåligt smavete. Ni har en 7 åring hemma. Man är ju inte så stor när man är 7.
    Känns som att hon utnyttjar men inte för att vara elak utan att hon bara tar för givet att ni ska vara där som ni alltid varit för henne.
    Prata med henne men anklaga inte. Då förstår hon nog. Eller varför inte planera in något gång i veckan eller varannan vecka när ni hämtar en dag på fsk så kan hon hjälpa till att ta hand om hennes syster hämta från fritis licka mycket så får ni avlastning. Passa hennes barn licka mycket som hon kan ta och hjälpa med sin lilla syster.  Så kan ni hjälpa varandra. 
    Mina föräldrar har knappt hjälpt till alls med barnpassning men jag förstår dom, dom är gamla och har inte orken. 
    Åh det är aldrig fel att våga säga nej till sina egna barn. Tror inte hon säger upp bekantskapen bara för ett nej. 

Svar på tråden Passning av barnbarn känns som ett krav?