Hur säger jag detta till min transdotter?

Fast riktigt så enkelt är det inte.

Jag vill då inte ha en person med kuk i omklädningsrummet på badet. Spelar ingen roll vad det står i passet. Det är fortfarande ett manligt kön.

Jag är inte totalt avig när det kommer till detta med trans, jag försöker tänka så inkludernade jag kan. Men att vara naken i samma rum som en människa med penis? Nej där går min absoluta gräns.

Självklart ligger ansvaret ytterst på dottern men som förälder älskar man och bryr sig om sitt barn och vill barnets bästa. Transvården är ideologisk, styrd av identitetspolitik och det saknas forskning på stora patientgrupper. Tänk om någon annan vård fungerat på det sättet det hade aldrig varit tillåtet. Jag hade inte sagt något om dottern mådde bättre som kvinna men nu gör hon inte det. 

Ja han hade ju en snopp, och pojkar har såna!

Fast är det ens barns bästa att ifrågasätta deras beslut och delar kring deras psykiska ohälsa. Hade TS beskrivit att hon var tveksam till dotterns depression, dotterns diet eller dotterns val av partner hade man sett dottern som vuxen och ställt lite följdfrågor.

Nu, eftersom det handlar om en så stor och faktiskt känslig grej, så tycker jag, tillskillnad från många andra i tråden att man också ska komma ihåg detta, och faktiskt ha fokus på sitt barns allmänna mående. Inte ifrågasätta dess identitet.

Barn behöver lite utrymme i 19- årsåldern och tror man att hen behöver prata så gör man väl klokt i att fundera på om det är för barnets skull, eller för sin egen.

Ts verkar ju också tro att år av psykisk ohälsa skulle bli väldigt mycket bättre av en sak. Att inte må bra är inget som löses på snabbt. Det är en process.

Transexuell har inget med sexuell läggning att göra. Det är en olycklig översättning från engelska där sex betyder kön. 

Ja herregud, vad mycket som blivit tabu att säga. Och säger man fel så blir man utskälld.

Får man säga att en transkvinna är en kvinna som ser ut som en man tills hon blivit opererad? Tydligen så kan man vara en kvinna fast man saknar bröst och livmoder men har en snopp. Och då kan man kräva att få gå på damtoaletten.

Gudnåde en om man säger "han" om någon som ser ut som en pojke/man och känner sig som en kvinna. Inte ens "hen" duger, nej "hon" ska det vara.

Det du ser kan vara helt fel.

Om jag någonsin skulle stöta på någon som sade sig vara "trans" så skulle jag undvika den personen till varje pris. Inte för att jag hatar eller ser ned på dem. Men för att jag skulle känna det som att jag gick på glashal is. Närsomhelst skulle jag säga något fel och då skulle det vara mitt fel att vederbörande mådde dåligt.

Ursäkta off topic men jag blir så trött på alla som ska snäsa av den som "säger fel". Vad blir det för samhälle när man inte ens får ställa en fråga utan att bli avsnoppad?

Men man behöver ju inte ifrågasätta någons identitet för att lyfta frågan om tiden med det nya könet varit oväntat tuff eller kanske inte uppfyllt alla förväntningar.

Ställer man frågan så öppnar man upp för svar av båda typerna. Både om hon tvekar kring om hon gjort rätt eller om det bara inte löste alla problem hon trodde det skulle lösa. Vill hon inte prata om det så vill hon inte, men kanske kommer hon då tillbaka i ärendet lite senare.

Jag är också 19 dock en transkille, och det är absolut förståeligt att du tänker som du gör. Min mamma tänkte likadant men sättet hon sa det till mig var som att hela grejen kanske var en "fas" och även fast jag vet att hon inte menade något illa så gjorde det ändå lite ont. Med det sagt, säg till henne att det är okej att ångra sig och att du kommer finnas där för henne oavsett. Men var bara försiktig med hur du uttrycker det, så att du inte oavsiktligt råkar påstå att det "kommer gå över".

Men det är viktigt att veta att ens omgivning finns där om man skulle ångra sig (även fast risken för det är väldigt, väldigt låg.)

Ja, det är absolut i barnets bästa att ifrågasätta i det här fallet. Det är till 100% för barnets skull som ts ska ta den här diskussionen det lätta är att bara acceptera, ge upp och strunta i att engagera sig. 

Visst tar det tid att må bra igen, ts dotter provade en sak (leva som kvinna) för att må bättre det fungerade inte så nu måste hon gå vidare till en mer verkningsfull behandling.