• Anonym (Transmamman)

    Hur säger jag detta till min transdotter?

    Jag har en 19-årig dotter som är transkvinna. När hon kom ut för ca ett år sen var det som att hon blev en helt ny människa - alltså inte bara ifråga om könstillhörigheten, utan även ifråga om mående. Hon var glad för första gången på många, många, många år, och jag kände verkligen att nu, nu vänder det! Nu kanske vi äntligen har kommit fram till roten till varför hon mått så fruktansvärt dåligt i så många år. Det var en sån enorm lycka! 

    Sen dess har det dock återigen blivit successivt sämre med hennes mående, och nu är vi tillbaka i samma vidriga kaos av depression och mörker, med självskadebeteende, självmordstankar osv. Jag har i det längsta tänkt att det beror på att det är så lång väntetid till utredning och behandling (det är även hennes egen förklaring), men mer och mer börjar jag känna en gnagande oro över att det kanske även är så att hon faktiskt har misstagit sig beträffande sin könstillhörighet. Det låter helt sjukt när jag säger det så här, jag vet - men jag kan ändå inte låta bli att tänka "tänk om?" Även om jag absolut inte menar att ifrågasätta hennes upplevelse kan jag inte låta bli att tänka tanken att hon kanske bara dragits med i en trend... 

    Jag skulle så gärna vilja säga till henne att om det skulle vara så att hon faktiskt själv skulle börja ifrågasätta det hela så finns det ingen skam i det. Att vi älskar henne och respekterar henne precis lika mycket oavsett om hon en dag skulle omvärdera sitt beslut. Men hur säger jag det utan att på samma gång antyda att jag inte tror på hennes upplevelse?

    Jag skulle verkligen vara enormt tacksam för alla tips jag kan få beträffande detta - och tack till alla som orkat läsa ända hit!
  • Svar på tråden Hur säger jag detta till min transdotter?
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Cilla) skrev 2023-01-23 16:39:01 följande:
    För att en transkvinna är en kvinna och inget annat!

    Vi måste få slut på det här tänket att en person ÄR ett kön men känner sig som ett annat! Det är inte så det funkar och det är ett väldigt inskränkt sätt att se på saken. 
    Fast riktigt så enkelt är det inte.

    Jag vill då inte ha en person med kuk i omklädningsrummet på badet. Spelar ingen roll vad det står i passet. Det är fortfarande ett manligt kön.

    Jag är inte totalt avig när det kommer till detta med trans, jag försöker tänka så inkludernade jag kan. Men att vara naken i samma rum som en människa med penis? Nej där går min absoluta gräns.
  • Anonym (Saga)
    Anonym (Yrsa) skrev 2023-01-23 16:50:07 följande:
    Men som vuxen är det ju TS dotter som har ansvar för sin hälsa och vad som händer. Hon väntade tills hon var 18, och kom då ut. Man kan väl inte förutsätta att det är just autism? Man kan ju faktiskt vara transsexuell och också må dåligt!

    När ens barn mår dåligt så letar man efter förklaringar. Det är mänskligt. Men att förutsätta att någon hakat på en trend är olyckligt. Som förälder så kommer en tid då barn blir vuxna. Även om de har psykisk ohälsa.
    Självklart ligger ansvaret ytterst på dottern men som förälder älskar man och bryr sig om sitt barn och vill barnets bästa. Transvården är ideologisk, styrd av identitetspolitik och det saknas forskning på stora patientgrupper. Tänk om någon annan vård fungerat på det sättet det hade aldrig varit tillåtet. Jag hade inte sagt något om dottern mådde bättre som kvinna men nu gör hon inte det. 
  • Anonym (Green)
    Anonym (Cilla) skrev 2023-01-23 15:49:06 följande:
    Du uttrycker dej väldigt olyckligt. Det är inte så att man är ett kön och känner sej som ett annat. Men eftersom du ändå vill förstå ska jag svara på din fråga ändå:

    En transkvinna är en kvinna. Det är enkelt.

    En transkvinna är en kvinna som barnmorskorna vid födseln trodde var en pojke. 
    Ja han hade ju en snopp, och pojkar har såna!
  • Anonym (Uppmuntra inte psykisk sjukdom)
    Anonym (Green) skrev 2023-01-23 22:59:14 följande:
    Ja han hade ju en snopp, och pojkar har såna!



  • Anonym (Yrsa)
    Anonym (Saga) skrev 2023-01-23 22:28:50 följande:
    Självklart ligger ansvaret ytterst på dottern men som förälder älskar man och bryr sig om sitt barn och vill barnets bästa. Transvården är ideologisk, styrd av identitetspolitik och det saknas forskning på stora patientgrupper. Tänk om någon annan vård fungerat på det sättet det hade aldrig varit tillåtet. Jag hade inte sagt något om dottern mådde bättre som kvinna men nu gör hon inte det. 
    Fast är det ens barns bästa att ifrågasätta deras beslut och delar kring deras psykiska ohälsa. Hade TS beskrivit att hon var tveksam till dotterns depression, dotterns diet eller dotterns val av partner hade man sett dottern som vuxen och ställt lite följdfrågor.

    Nu, eftersom det handlar om en så stor och faktiskt känslig grej, så tycker jag, tillskillnad från många andra i tråden att man också ska komma ihåg detta, och faktiskt ha fokus på sitt barns allmänna mående. Inte ifrågasätta dess identitet.

    Barn behöver lite utrymme i 19- årsåldern och tror man att hen behöver prata så gör man väl klokt i att fundera på om det är för barnets skull, eller för sin egen.

    Ts verkar ju också tro att år av psykisk ohälsa skulle bli väldigt mycket bättre av en sak. Att inte må bra är inget som löses på snabbt. Det är en process.
  • Citronella
    Marmite Devil skrev 2023-01-23 16:16:48 följande:

    En trend? 
    Du tänker att du behöver upplysa henne om att du tror att hon bara tror att inte är normativt heterosexuell? 


    För om någon avviker från normen och samtidigt verkar må dåligt måste det naturligtvis bero på att de avviker från normen?   


    Jag tänker att du kniper igen brödhålet och tittar vidare på Diggilo. 


    Transexuell har inget med sexuell läggning att göra. Det är en olycklig översättning från engelska där sex betyder kön. 
  • Xenia
    Anonym (Z) skrev 2023-01-23 16:47:23 följande:
    Men det är faktiskt förvirrande för oss som inte är en del av den världen. Transkvinna kan låta som en person av kvinnligt biologiskt kön som är trans (uppfattar sig som man) eller tvärtom. Allt är inte så självklart om man inte regelbundet pratar om sådana saker. 

    Man måste få ställa frågan. Det kan inte vara tabu. 
    Ja herregud, vad mycket som blivit tabu att säga. Och säger man fel så blir man utskälld.

    Får man säga att en transkvinna är en kvinna som ser ut som en man tills hon blivit opererad? Tydligen så kan man vara en kvinna fast man saknar bröst och livmoder men har en snopp. Och då kan man kräva att få gå på damtoaletten.

    Gudnåde en om man säger "han" om någon som ser ut som en pojke/man och känner sig som en kvinna. Inte ens "hen" duger, nej "hon" ska det vara.

    Det du ser kan vara helt fel.

    Om jag någonsin skulle stöta på någon som sade sig vara "trans" så skulle jag undvika den personen till varje pris. Inte för att jag hatar eller ser ned på dem. Men för att jag skulle känna det som att jag gick på glashal is. Närsomhelst skulle jag säga något fel och då skulle det vara mitt fel att vederbörande mådde dåligt.

    Ursäkta off topic men jag blir så trött på alla som ska snäsa av den som "säger fel". Vad blir det för samhälle när man inte ens får ställa en fråga utan att bli avsnoppad?
  • cosinus
    Anonym (Yrsa) skrev 2023-01-24 06:38:41 följande:
    Fast är det ens barns bästa att ifrågasätta deras beslut och delar kring deras psykiska ohälsa. Hade TS beskrivit att hon var tveksam till dotterns depression, dotterns diet eller dotterns val av partner hade man sett dottern som vuxen och ställt lite följdfrågor.

    Nu, eftersom det handlar om en så stor och faktiskt känslig grej, så tycker jag, tillskillnad från många andra i tråden att man också ska komma ihåg detta, och faktiskt ha fokus på sitt barns allmänna mående. Inte ifrågasätta dess identitet.

    Barn behöver lite utrymme i 19- årsåldern och tror man att hen behöver prata så gör man väl klokt i att fundera på om det är för barnets skull, eller för sin egen.

    Ts verkar ju också tro att år av psykisk ohälsa skulle bli väldigt mycket bättre av en sak. Att inte må bra är inget som löses på snabbt. Det är en process.
    Men man behöver ju inte ifrågasätta någons identitet för att lyfta frågan om tiden med det nya könet varit oväntat tuff eller kanske inte uppfyllt alla förväntningar.

    Ställer man frågan så öppnar man upp för svar av båda typerna. Både om hon tvekar kring om hon gjort rätt eller om det bara inte löste alla problem hon trodde det skulle lösa. Vill hon inte prata om det så vill hon inte, men kanske kommer hon då tillbaka i ärendet lite senare.
  • Anonym (Också trans)

    Jag är också 19 dock en transkille, och det är absolut förståeligt att du tänker som du gör. Min mamma tänkte likadant men sättet hon sa det till mig var som att hela grejen kanske var en "fas" och även fast jag vet att hon inte menade något illa så gjorde det ändå lite ont. Med det sagt, säg till henne att det är okej att ångra sig och att du kommer finnas där för henne oavsett. Men var bara försiktig med hur du uttrycker det, så att du inte oavsiktligt råkar påstå att det "kommer gå över".

    Men det är viktigt att veta att ens omgivning finns där om man skulle ångra sig (även fast risken för det är väldigt, väldigt låg.)

  • Anonym (Saga)
    Anonym (Yrsa) skrev 2023-01-24 06:38:41 följande:
    Fast är det ens barns bästa att ifrågasätta deras beslut och delar kring deras psykiska ohälsa. Hade TS beskrivit att hon var tveksam till dotterns depression, dotterns diet eller dotterns val av partner hade man sett dottern som vuxen och ställt lite följdfrågor.

    Nu, eftersom det handlar om en så stor och faktiskt känslig grej, så tycker jag, tillskillnad från många andra i tråden att man också ska komma ihåg detta, och faktiskt ha fokus på sitt barns allmänna mående. Inte ifrågasätta dess identitet.

    Barn behöver lite utrymme i 19- årsåldern och tror man att hen behöver prata så gör man väl klokt i att fundera på om det är för barnets skull, eller för sin egen.

    Ts verkar ju också tro att år av psykisk ohälsa skulle bli väldigt mycket bättre av en sak. Att inte må bra är inget som löses på snabbt. Det är en process.

    Ja, det är absolut i barnets bästa att ifrågasätta i det här fallet. Det är till 100% för barnets skull som ts ska ta den här diskussionen det lätta är att bara acceptera, ge upp och strunta i att engagera sig. 


    Visst tar det tid att må bra igen, ts dotter provade en sak (leva som kvinna) för att må bättre det fungerade inte så nu måste hon gå vidare till en mer verkningsfull behandling. 

Svar på tråden Hur säger jag detta till min transdotter?