BIM mars 2023

Förstår precis känslan! I början var det lite spännande månad för månad och kändes ändå okej att det inte tog sig. När man närmar sig ett halvår börjar man fundera på om det ens kommer gå. Vi har gjort en utredning som visade att båda har värden som är "bättre än normalt" men än har det inte fungerat för oss heller. Allting handlar väl om timing, och tålamod. Och det sistnämna försvinner ju fler månader det går tyvärr. Håll ut <3 

Tack för pepp! Det värmer :)

Bim -3 och jag börjar få molvärk och spänningar nere i magen vilket betyder mens i antågande 😒 Funderar på att börja tempa (har köpt termometer för att mäta bastemp) och laddat ner FF. Bör jag vänta med att tempa tills mensen dyker upp eller kan jag börja redan imorgon bitti? 

Du kan börja när du vill, men den gör ju en ny cykel när mensen börjar och då en ny chart. Får du mens under dagen kan det ju dock vara bra att redan ha börjat så du har en temp för CD1. Ju fler tempar desto bättre helt enkelt

Har läst att genomsnittet är 7 månader vilket innebär att det tar mer än 7 månader för lika många som det tar färre än 7 månader för. Av någon anledning tycker jag mig bara höra från dem som antingen "oj, det var oplanerat/första försöket" eller "vi har hållt på med IVF i 2 år". Därför tycker jag det här forumet är bra, där vi "mittemellan" finns också :) 

Med vår dotter tog det sig på försök nr 2. Nu med syskon är vi på försök nr 11. 

min bror har lyckats på första försöket med förstfödde medan andra tog två år med ett missfall och en sen abort pga hjärtproblem.

nu har de efter 1,5 år försök till fått ett barn till.

Det går inte veta hur det går och kan vara olika barn till barn men för de allra flesta lyckas det förr eller senare. ❤️

Trots försök 11 nu och en tro att det skulle gått direkt även med nr 2 så har jag ändå modet uppe och VET att det till slut kommer gå. Det är bara en fråga om när det magiska ägget kommer och en matchande spermie ;)
och går det inte så finns hjälp att få! Håll ut ❤️

Det positiva är ju också att du har ett barn sen tidigare och vet att din kropp bör fungera för en graviditet <3 Är det samma pappa vet ni ju att ni så småningom fungerar ihop också!
Jag har gjort två aborter när jag var yngre så vet indirekt att min kropp vet hur det bör gå till haha. Har dock ny partner så kanske är det vi som inte matchar lika bra, time will tell! 

Sov väldigt lite/dåligt inatt så vet inte om jag kan lita på dagens temp. Har lite känningar i magen främst ena sidan, men den sidan saknar jag äggledare.. Vet inte om en del av äggstocken är kvar och om det är den jag känner av?  

Känner igen mig i det ni andra skrivit, med första tog det ca 7 månader.. Är inne på försök 11 nu med syskon och det påverkar en verkligen. Står i kö nu för att se om vi kan få hjälp på traven till ett syskon, men hade hoppats få ett plus på egen väg innan dess.. 

Jag förstår er, igår fick jag glädjande besked att ett av mina syskon är gravida. Superglad för deras skull såklart, men man blir lite extra frustrerad när de då inte funkar hos en själv. Har inga barn sen tidigare, aldrig fått missfall eller gjort abort så vet ju inte om de kommer att gå. Proven har ju visat positivt så jag försöker vara positiv 😊 men de e kämpigt och man har väl rätt att känna så, skönt som ni säger att vi iaf kan hänga här ihop. Men efter 1 år av försökande börjar man bli lite less ibland 🙈

Jag ska verkligen inte ge sken av att allt är solsken och solskenshistorier och de är okej att må skit, de är en jobbig period och nej en vet aldrig om och hur och när det eventuellt går. Däremot så tror jag ett uns av positivitet kan hjälpa i den eviga väntan så därför försökte jag lyfta lite. ❤️ Sen läste jag faktiskt att så mycket som 20-30% av alla par får oftast kämpa för något av de barn de skaffar så de är ganska vanligt att få vänta en god stund någon gång! Lite tröst och känsla av att verkligen inte vara ensamma. Jag har såklart under de elva månader vi försökt undrat om vi ens kan få ett barn till. De är allt som kan ha hänt och en vet aldrig. 🤷🏼?♀️