Vad vinner folk på all denna pajkastning egentligen?

Man förändras med tiden och det kan vara intressant att stöta och blöta om det är något nytt som man inte redan tagit ställning till. Även sådant man tagit ställning till för länge sedan kan vara värt att ompröva ibland, åtminstone om man fått nya insikter eller synsätt eller dylikt och vet med sig att man är intresserad av ämnet och att ämnet i sig kanske också förändrats. Och så vidare.

Det är vanan att utrycka sej lika fint som du som har gjort mej medskyldig till trådens ämne

Förståeligt;)

Bara att titta på nöjes/ nyhetsartiklar i Facebook-flödet t.ex. När en äldre kvinna blivit ihop med en 30-40-år yngre man så gillas det och kommenteras att "Kärlek har ingen ålder, lycka till!" Men när det postas artiklar om män som blir ihop med mycket yngre kvinnor, ser kommentarsfältet ofta radikalt annorlunda ut. Det kommenteras att "Hon är nog bara ute efter hans pengar" och han blir sedd som en äckelgubbe av de flesta.

Spackel eller inte. Förmågan att kunna se yngre ut har, som vissa säger, ofta med mindset att göra, där ger jag dessa kvinnor rätt. Men inte när de säger att män inte skulle kunna ha samma sorts mindset som kvinnor.

Själv upptäckte jag till exempel att jag fram tills jag fyllde 40, faktiskt hade gått in för att se äldre ut, för att jag då tyckte det gav mer personlig pondus och respekt. Jag kammade bak håret för att få en Jack Nicholson-liknande frisyr, (som han såg ut i tidiga filmer som "Gökboet" och "The Shining", det tyckte jag var häftigt då. Men efter 40 kom jag fram till att jag nog ville ha mitt hår som det är, och började kamma fram luggen så den blev mer markerad, började käka B-vitamin för att stimulera fortsatt hårväxt. Jag började också förstå att förmågan att se yngre ut har en del med ens utstrålning och minspel att göra, och började s.a.s, "bannlysa" gubbiga ansiktsuttryck, till förmån för en mer ungdomlig approach.
 
Och det har varit en hård kamp. Men jag ser nu när jag jämför mig med jämnåriga, att jag lyckats ganska bra, och det är jag stolt över.

Jag har upplevt att många kvinnor på forumet har fördomar om män över 40, och dessa fördomar har jag alltså velat utmana, på mitt eget sätt.

"Bara att titta på nöjes/ nyhetsartiklar i Facebook-flödet t.ex."

Vill du inte ge källa är det bättre att säga det eller strunta i svara på frågan.

"Men inte när de säger att män inte skulle kunna ha samma sorts mindset som kvinnor."

Jag tror jag har mer barnasinne än hela kvinnor som grupp så jag har nog en förmåga att kunna se yngre ut men jag tvivlar på att det är samma sorts mindset som kvinnor har.

"Själv upptäckte jag till exempel att jag fram tills jag fyllde 40, faktiskt hade gått in för att se äldre ut, för att jag då tyckte det gav mer personlig pondus och respekt."

Så du har medvetet gått in för att bli mer och mer gubbe?
Har man jobbat på att verka äldre än man är det inte så svårt att verka yngre än ifjol.

Jag ska tillägga (för att du ska få mer av en helhetsbild) att jag var lillgammal som barn och brådmogen som tonåring. Jag pratade de vuxnas / äldres språk då jag ansåg mig ha mer gemensamt med äldre än med mina jämnåriga och de i åldrarna därikring. Länge sökte jag mig främst till äldre eftersom jag då ansåg att de hade mer levnadsvisdom. Efter 40 började jag inför mig själv ifrågasätta detta beteende, och började tänka att många yngre faktiskt är lika kloka och intelligenta som många äldre, ibland tillochmed desto mer, och började s.a.s. "jämna ut skillnaderna" i mitt huvud. Och där började det. Jag insåg att jag i själva verket hade ett yngre mindset, och att jag egentligen bara hade haft fördomar om mina jämnåriga, Det har även på senare tid visat sig att mina jämnåriga mer och mer pratar och resoneras som äldre gjorde när jag var yngre.

Jag förstod iom detta att vägen till mer gubbighet var fel, och att jag borde bli mer den jag är, dvs med ett yngre sinne och mindset. Och på den vägen är det.

Jag ska tillägga (för att du ska få mer av en helhetsbild) att jag var lillgammal som barn och brådmogen som tonåring. Jag pratade de vuxnas / äldres språk då jag ansåg mig ha mer gemensamt med äldre än med mina jämnåriga och de i åldrarna därikring. Länge sökte jag mig främst till äldre eftersom jag då ansåg att de hade mer levnadsvisdom. Efter 40 började jag inför mig själv ifrågasätta detta beteende, och började tänka att många yngre faktiskt är lika kloka och intelligenta som många äldre, ibland tillochmed desto mer, och började s.a.s. "jämna ut skillnaderna" i mitt huvud. Och där började det. Jag insåg att jag i själva verket hade ett yngre mindset, och att jag egentligen bara hade haft fördomar om mina jämnåriga, Det har även på senare tid visat sig att mina jämnåriga mer och mer pratar och resoneras som äldre gjorde när jag var yngre.

Jag förstod iom detta att vägen till mer gubbighet var fel, och att jag borde bli mer den jag är, dvs med ett yngre sinne och mindset. Och på den vägen är det.

 vilken av dem?

Ja, jag är det definitivt. Jag är tänd på en 29 år yngre tjej, hon är 22. Jag skulle inte vilja träffa en 29 år äldre kvinna. Ser många attraktiva kvinnor som är 15 år yngre, inte lika många attraktiva som är 15 år äldre.

Samtliga men framförallt den sista. Du har ju citerat Kaffedrakens hela repertor rakt upp och ner!