• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-16 19:36:16 följande:

    Nej, jag tror inte att han är "bra", en fin kille. Jag vet att han har behandlat mig ruttet. Men jag blev jättekär och han fick mig att må så bra. Jag är inte heller perfekt, jag trodde att det skulle bli bra ändå. Vi har alla våra brister men att behandla våra nära och kära dåligt är inte okej. 


    Fast du tycker ju att det är okej eftersom du fortsätter godta hur han behandlar dig.

    Vilket för övrigt är systematiskt och det är helt hans val och ansvar, det kan man inte skylla på någon diagnos (som dessutom inte ens är konstaterat att han har)
  • Anonym (Kimchi)

    Men när ska du ge upp? Du gillar eg det här va? Nu har det flutit upp trekanter också. Vad mer dyker upp? Du har ju konstaterat att det inte är en bra idé att fortsätta. Släpp det. Du behöver blocka på riktigt och söka hjälp för att komma ur det här destruktiva levernet du har. Allt blir bara värre och värre i den här soppan. Du klöser dig kvar med en dåres envishet. Vad får du ut av det här? Din sekundära vinst? Självskadebeteende de lux. Vad är du rädd för och varför vågar du inte? 

  • Anonym (Deppig)

    Jag får inte ut nånting, annat än att utan det känns det som att jag inte har något. (Menar inte att det här är något heller, men jag är rädd att det ska bli tomt)

    Jag har bestämt att jag ska skicka det där meddelandet om han hör av sig igen. Kanske jag kortar ner det, omformulerar. 
    Men i alla fall att det räcker nu. 

    Jag tror inte jag kommer göra det, men jag har i alla fall tänkt det. Jag ska försöka våga. 

  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-17 01:08:32 följande:

    Jag får inte ut nånting, annat än att utan det känns det som att jag inte har något. (Menar inte att det här är något heller, men jag är rädd att det ska bli tomt)

    Jag har bestämt att jag ska skicka det där meddelandet om han hör av sig igen. Kanske jag kortar ner det, omformulerar. 
    Men i alla fall att det räcker nu. 

    Jag tror inte jag kommer göra det, men jag har i alla fall tänkt det. Jag ska försöka våga. 


    I förlängningen så har du nog mer utan honom än med honom.

    Är du beredd på att om du skickar meddelandet att han kommer fortsätta kontakta dig ändå? (för det kommer han göra, förr eller senare, oavsett vad du tror) Vad har du för plan för att hantera det?
  • Anonym (Hmmm ...., ,)
    Anonym (o) skrev 2025-03-17 07:58:04 följande:
    I förlängningen så har du nog mer utan honom än med honom.

    Är du beredd på att om du skickar meddelandet att han kommer fortsätta kontakta dig ändå? (för det kommer han göra, förr eller senare, oavsett vad du tror) Vad har du för plan för att hantera det?
    Bästa vore såklart block, men det kommer aldrig ske.
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (o) skrev 2025-03-17 07:58:04 följande:
    I förlängningen så har du nog mer utan honom än med honom.

    Är du beredd på att om du skickar meddelandet att han kommer fortsätta kontakta dig ändå? (för det kommer han göra, förr eller senare, oavsett vad du tror) Vad har du för plan för att hantera det?
    Jo, så klart det förstår jag ju också att det skulle vara ett mycket rikare liv utan honom. 

    Jag vet inte hur jag kommer hantera det. Det är svårt,  jag VILL ju att vi ska kunna vara vänner. Höra av oss hur den andre mår, säga hej liksom. Jag förstår ju att det inte är möjligt men det är vad jag VILL. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2025-03-17 08:01:54 följande:
    Bästa vore såklart block, men det kommer aldrig ske.
    Jo. En dag kommer jag dit, det vet jag. Men inte än. 
  • Anonym (LOB)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-17 01:08:32 följande:

    Jag får inte ut nånting, annat än att utan det känns det som att jag inte har något. (Menar inte att det här är något heller, men jag är rädd att det ska bli tomt)

    Jag har bestämt att jag ska skicka det där meddelandet om han hör av sig igen. Kanske jag kortar ner det, omformulerar. 
    Men i alla fall att det räcker nu. 

    Jag tror inte jag kommer göra det, men jag har i alla fall tänkt det. Jag ska försöka våga. 


    Vad tror du ett meddelande skulle förändra?

    Skulle han plötsligt sluta kontakta dig när han behöver lite egoboost och kravlöst sex?
  • Anonym (M)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-17 08:08:41 följande:
    Jo, så klart det förstår jag ju också att det skulle vara ett mycket rikare liv utan honom. 

    Jag vet inte hur jag kommer hantera det. Det är svårt,  jag VILL ju att vi ska kunna vara vänner. Höra av oss hur den andre mår, säga hej liksom. Jag förstår ju att det inte är möjligt men det är vad jag VILL. 
    Du upprepar gamla mönster från en barndom där du ibland blev kramad och ibland avvisad, utan uppenbar anledning. Nu är du medveten om att det finns bättre relationer fulla av förtroende och respekt. Men för att kunna ha såna relationer, sexuella eller inte, behöver du skapa plats för dem Hjärta
  • Anonym (Kimchi)

    Vad är det som gör att du inte söker professionell hjälp för det här? Det är NU det är tomt. Du lever på tomgång i ett vacuum. Det är inget eget liv. Du väntar på något som inte finns. 


    Våga välja livet. Våga leva. Det är allt annat än tomt. Ge dig själv chansen att blomma ut. Möta människor som respekterar dig. Möta en man som vill dig väl. Någon som du kan skapa ett gott liv tillsammans med. 

Svar på tråden Han vågar inte