Ångrar min otrohet

För mig ja, då var han aldrig den personen jag förälskat mig i.

Jag tycker man inte ska blanda ihop kan och vill. Självklart går det att vara kvar i en relation med en otrogen person om man vill, men jag ser ingen som helst anledning till varför man öht ska det med tanke på vilket jobb och risker det innebär.

Varför hålla på och slå knut på sig själv för att få en relation med en falsk och opålitlig person med uppenbara karaktärsbrister att fungera när man kan dumpa och träffa nån man matchar bättre med? Känns ju totalt onödigt och meningslöst.

Jag känner inget som helst behov av att dalta med egoistiska, fega, falska och opålitliga människor i hopp om att de kanske möjligen ska bli bättre individer i framtiden och riskera att bli sårad och förnedrad igen... lösa brister i sin karaktär får de göra själva med psykolog om de vill. För min del är det ju betydligt enklare att konstaterar att den här personen var inte rätt för mig, dumpa och lägga min tid och energi på människor som jag funkar bättre med och som jag kan lita på.

Som sagt, folk dumpar ju en partner eller vänner dagligen pga av brister hos personen, varför skulle otrohet vara nån slags undantag?

Som om ett engångsligg med någon annan vore det värsta man kan göra mot sin partner ...

Bilden av evig trohet är bara en romantisk fantasi som få av oss lever upp till till fullo.

Ångrar du det och det känns dumt. Fine, gör inte om det. Men gjort är gjort och det finns ingen anledning att straffa sig själv för hårt. Det viktiga är inte vad du har gjort utan hur du agerar framöver.

Och nej, det finns heller ingen anledning att berätta för honom. Inget blir bättre av det. Dina eventuella samvetskval kan du ta med en terapeut.

Fast allt handlar väl inte bara om vad man känner, man kanske oxå behöver  tänka på om man mår bra av att ha en relation med personen?

Ska man bara ta hänsyn till känslor så skulle man ju lika väl kunna hävda att en kvinna som blir misshandlad av sin partner bör vara kvar i en relation för känslor har ju inte försvunnit bara för att han slår henne ibland?

OBS! Jag likställer inte otrohet med misshandel, det jag försöker säga är att allt kanske inte bara handlar om vad man känner, det kanske finns fler saker att ta med i beräkningen? 

Nu blandar du ihop saker, folk kanske inte håller ihop för alltid mn det är absolut ingen ovanlighet att man är trogen så länge relationen håller. Så bilden av "evig trohet" är absolut ingen romantisk fantasi. Faktum är att majoriteten av alla människor INTE är otrogna. Däremot vill otrogna människor gärna TRO att alla gör som dem för att normalisera sitt beteende.

Om man aldrig ångrar sina mindre bra val och handlingar, klappar sig själv på ryggen och förlåter sig själv omgående hur ska man då någonsin kunna lära sig något av sina misstag? Och hur ska man då kunna garantera att man inte kommer göra likadant framöver?

Klart det finns anledning att berätta för honom OM man tar med HANS vilja och åsikter med i beräkningen och inte bara vad som är enklast för TS, så att påstå att "inget blir bättre av det" är ju ett falskt påstående, vad HAN anser är bäst för honom kan bara han själv avgöra.

Jag hann inte skriva allt jag skulle, får försöka igen 🙂

Jag faller oftast för en personlighet, utseendet är för mig sekundärt.
Just där och då, skulle jag mest sannolikt känna att känslorna är döda för mig.Mest troligt skulle jag känna hat- vilket förvisso är väldigt nära kärlek.

Den person jag förälskade mig i visar sig vara någon annan än jag trott. Jag skulle känna att han var en total främling, men nu tänker jag utifrån mitt förhållande som varat i över 20 år,  Det som skulle göra mig mest arg och besviken, är att han inte kommunicerat med mig, då jag är väldigt noga med hur viktigt det är för förhållandet.

Det är möjligt att jag med tiden skulle kunna känna känslor igen, men det beror som sagt på om det handlar om en engångsföreteelse eller inte. Jag har levt i en destruktiv familj, och sett det som en form av psykisk misshandel. Därför skulle jag aldrig förlåta vid grövre former av otrohet, men jag är osäker gällande en engångsföreteelse. Det krävs väldigt mycket i sådant fall, som jag skrev i förgående inlägg.

Om jag mot förmodan skulle känna kärlekskänslor igen, då får det vara så. Jag skulle ändå inse att jag saknar den jag trodde han var, och inte den han egentligen är. Att det inte är ett förhållande jag vill ha tillbaka. Ett förhållande utan tillit är inte värt det.

Det svåra är det faktum att hen gjorde valet. Det tar bort allt snack om misstag, fylla o.d.

Återigen upprepas många inlägg där det är uppenbart att flera medlemmar inte vill eller ens har förmåga se saken ur fler än ett perspektiv.

Och återigen är det helt uppenbart att så snart företeelsen "otrohet" diskuteras så är det flera som drabbas av total kortslutning, tillåter sig själva bli så enögda eller så totalt förblindade att man gör valet att helt och hållet strunta i trådstarten och i ämnet.

I trådstarten, i förutsättningarna, står att handlingen är helt och hållet okänd för den andra parten.
Och fakta är att TS inte tänker berätta.
TS frågar tydligt om någon har varit i motsvarande situation?

Hur kan så många drabbas av total kortslutning så att man förlorar sig själva så totalt att man väljer att helt och hållet strunta i fakta och i förutsättningarna, att man helt och totalt struntar i den fråga som TS ställde?

Varför väljer man inte att skriva sina inlägg i de trådar där dessa inlägg faktiskt håller sig till ämnet i stället för att upprepat gå totalt off topic i en tråd som så tydligt handlar om helt andra saker?
Eller varför väljer man inte att starta en egen tråd där förutsättningarna stämmer med det man vill framföra i sina inlägg?

Varför väljer man medvetet att strunta i TS och strunta i ämnet? Varför gör man sitt val att bemöta en annan medlem (TS) och dennes fråga på detta taskiga sätt som ju uppenbarligen har förstört tråden?

TS ber forumet och dess medlemmar om hjälp och råd om någon har varit i motsvarande situation.
Men här är det ju rad på rad av inlägg som visar att flera medlemmar inte alls vill hjälpa TS med att svara på hennes fråga, och rad på rad av inlägg som är fullkomligt och totalt off topic.

Varför väljer du, flera, att medvetet pissa på en annan medlem i detta forum när medlemmen befinner sig i en svår situation? Varför gör du, flera, ditt val att pissa på TS vädjan om hjälp att svara på frågan och vädjan till någon att berätta om motsvarande erfarenheter?

Stör det dig är det fritt att sluta läsa.

Ja jag har inga problem erkänna att i det här fallet stör det mig att du och flera uppenbarligen väljer pissa på Familjelivs regler och anvisningar och väljer att pissa på en annan medlem.

Jag är intresserad av ämnet och av den här tråden, vilket säkert gäller fler än jag. Men ditt råd är att jag ska sluta läsa.

Medan ditt råd inte är att du själv och alla borde börja respektera FL:s regler och anvisningar.
Jag finner ditt råd både märkligt och dåligt.

Men jag förstår då att du till hör dem som anser dig ha rätt att pissa på andra medlemmar och rätt att pissa på FL:s grundtanke.