Ångrar min otrohet

Haha, ja verkligen.

Men mytomaner vill nog gärna tro att alla ljuger lika mycket som dem för om alla gör det så är ju mytomani inte sjukligt utan normalt och helt ok och det är alla som inte ljuger konstant som är jättekonstiga 

Och ska man utgå ifrån vad otrogna människor här på FL skriver så verkar det inte finnas speciellt mycket ånger om man säger så. De verkar ju snarare ta det i försvar och hävda att det är hur bra som helst.

Lite konstigt att den där ångern bara uppstår efter att det kommer fram, aldrig före. Nästan så man kan tro att det enda man ångrar är att det kom fram och inte otroheten i sig 

När jag följer tråden så blir jag betänksam. Man negligerar seriös forskning mot personliga antaganden. 

Att anta att man vill veta något som potentiellt skadar densamme är inte seriöst.
Man vet aldrig hur man skulle reagera innan det faktiskt händer.   Någon som aldrig varit i situationen kan inte sätta sig in i vilka känslor och övervägande man gör.  

Ånger däremot är lätt att sätta sig in i. Vi har alla gjort eller sagt något vi ångrar.

Att vi alla ljuger flera gånger om dagen är tyvärr sant. De som säger sig inte ljuga måste vara totalt känslolösa.  Vi ljuger för att lugna ner situationer, för att inte skada måra medmänniskor, Vi undviker att berätta sånt som vi vet kommer att göra någon lessen.   

En livslögn är en föreställning om sig själv, som man bär med sig genom livet, men som inte stämmer med verkligheten. 

Det vore en livslögn om TS skulle förneka att hen varit otrogen och därefter säga sig vara trogen.

Det är lite skillnad på att någon gång dra en vit lögn och att ljuga 2ggr/5 minut.? Om det vore så skulle jag aldrig mer lita på någon människa utom mig själv!

Jag  hade lätt kunna gjort en lögndetektortest, att jag inte ens ljuger 1 gång varje dag. Nu är jag ingen narcissistisk person som tror att jag är bättre än någon annan människa, utan att de flesta troligtvis är som mig.

En nödlögn för mig kan vara att hitta på någon ursäkt, om tex någon ber mig komma på en fest jag inte vill eller orkar gå på. Då jag inte vill såra genom att låta som det är helt ointressant för mig. Men ljuger faktiskt väldigt sällan, och ännu mer sällan för närstående som jag älskar och litar på. De brukar man oftast kunna vara ärlig om det mesta med, utan att de blir för ledsna och besvikna. 

Sen vet jag inte om man direkt kan klassificera det som lögn om man lugnar ett barn att något inte är farligt, och att man inte är rädd fast man är det. Rätt stor skillnad mot att säga att man inte är otrogen, fast man är det.

Sen finns det klart människor som ljuger mycket, som mytomaner, psykopater och narcissister,

Nej. tyvärr inte och det är ingen lögn...  jag är Snowhite och ingen annan...
 

Patologiska lögnare är det ganska ont om. Vi uppfostras i tidig ålder att skilja på lögn och sanning,  Vi andra tenderar att använda lögnen för att dölja obehagliga sanningar. Vi har osanna förklaringar till att vi kommit försent till ett möte tex

Lögnen är ibland mycket behagligare än sanningen. Då väljer vi den.

Sanningen kan många gånger vara grym och oförsonlig. 

Vill vi verkligen höra alla sanningar?

Det ligger en sanning i "vad vi inte vet mår vi i illa av" Jag vill inte vet om min far föredrar mig eller min bror.  Jag vill inte veta mitt  genetiska arv. 

Du är ett jävla äckel. Det du gjorde är vidrigt. Lämna, så partnern slipper slösa mer tid på dig.

För mig är en som ljuger 2ggr/5 minuter en patologisk lögnare. I stort sett allt den säger är då en lögn.
Jag har aldrig påstått att jag aldrig ljuger, men oftast handlar det då om en oskyldig liten nödlögn som tex festen, eller det du sade om att komma försent till ett möte. Men jag kommer verkligen inte på fest var femte minut, och inte sent till ett möte var femte minut. Inte ens en enda gång/dag. 🙂

Vidare så är det en stor, stor skillnad på en liten oskyldig vit lögn som används vid få tillfällen. De används oftast för att inte vara elak eller såra. Till skillnad från en lögn som endast är till för att skydda sig själv, men som har potential att skada sin partner och eventuella familj. 

Eller tycker du att lögner är detsamma? Är det Ingen skillnad på att hitta på en ursäkt för en fest/bröllop man inte orkar gå på, mot att tex ljuga att man har en dödlig sjukdom eller att man bara älskar en person när man ligger runt med halva byn?