• Anonym (Hmm)

    Ångrar min otrohet

    Jag har varit otrogen mot min parter. det hände för några veckor sedan. Det var absolut inte planerat och nu i efterhand väldigt konstigt att det ens hände. Inte någon person jag känner attraktion till alls. Vi var ute och festade och jag följe med honom hem. Jag har nu sån fruktansvärd ångest över detta att jag inte vet vad jag ska ta mig till. jag har inte berättat detta för min parter och han verkar inte ha någon misstänkte om att detta hänt heller. Var väldigt berusad och har mycket minnesluckor från kvällen men jag förstod vad som hänt på morgonen när jag vaknade och jag var i chock. Känner mig otroligt äcklig. Någon som varit i liknade situation? Jag har bestämt mig för att inte berätta för övrigt. Det hade sårat alldeles för mycket?

  • Svar på tråden Ångrar min otrohet
  • molly50
    Anonym (typ så) skrev 2024-03-28 16:59:44 följande:
    Jag håller med FYI, även om personen ångrar sig i efterhand så tyckte ju personen uppenbarligen ändå inte att varken jag eller relationen var värt tillräckligt mycket för att inte sätta det på spel. Varför skulle man öht vilja fortsätta vilja ha en relation med en person som värderar mig eller vår relation så lite?

    Dessutom innebär att ge en sån person en andra chans alltid en risk att personen gör om det, och ingen liten risk heller eftersom det är väldigt vanligt att det blir just så, varför utsätta sig för den risken öht?
    Som jag skrev,om personen verkligen visar ånger och kämpar och ger sitt allt för att reparera skadan så kan jag tänka mig att ge det en till chans.
    Inte annars.
    Men jag skulle kräva att personen håller sig borta från att dricka om han tappar omdömet så.
  • molly50
    Anonym (typ så) skrev 2024-03-28 17:14:22 följande:
    Och ska man utgå ifrån vad otrogna människor här på FL skriver så verkar det inte finnas speciellt mycket ånger om man säger så. De verkar ju snarare ta det i försvar och hävda att det är hur bra som helst.

    Lite konstigt att den där ångern bara uppstår efter att det kommer fram, aldrig före. Nästan så man kan tro att det enda man ångrar är att det kom fram och inte otroheten i sig Flört
    Så kan det säkert vara för många.
    Men jag tycker inte man ska dra alla otrogna över en kam heller.
    Det finns säkert de som verkligen ångrar sitt snedsteg också.
    Även fast de inte blivit påkomna.
    En del av dem berättar ju också själva om sin otrohet.
    Ska de då inte få en till chans?
  • Anonym (Snowihite)
    Anonym (Usch) skrev 2024-03-28 22:25:31 följande:

    Vidare så är det en stor, stor skillnad på en liten oskyldig vit lögn som används vid få tillfällen. De används oftast för att inte vara elak eller såra. Till skillnad från en lögn som endast är till för att skydda sig själv, men som har potential att skada sin partner och eventuella familj. 


    Eller tycker du att lögner är detsamma? Är det Ingen skillnad på att hitta på en ursäkt för en fest/bröllop man inte orkar gå på, mot att tex ljuga att man har en dödlig sjukdom eller att man bara älskar en person när man ligger runt med halva byn? 


     


     


    Att ljuga om att man har en dödlig sjukdom tycker jag nog är en stor lögn som påverkar många personer. Tänk dig in i att din partner skulle ljuga om att hen har en dödlig sjukdom. Du och familjen blir förtvivlade och ställer upp och stöttar partnern. När du sen får veta att det bara var en lögn, hur skulle du känna dig då?

    Det skulle få väldigt stora konsekvenser för många.  Om man säger att man älskar någon så tenderar det att vara för stunden, "Just nu i denna stund älskar jag dig" man kanske inte älskar hen imorron. Det finns inga garantier, att älska någon för evigt är ett stort åtagande. Om man frågar sin partner efter 40 år om hen fortfarande älskar mig så blir nog svaret "Jag trivs i ditt sällskap"
  • Anonym (Usch)
    Anonym (Snowihite) skrev 2024-03-29 00:02:06 följande:
    Att ljuga om att man har en dödlig sjukdom tycker jag nog är en stor lögn som påverkar många

    Det skulle få väldigt stora konsekvenser för många.  Om man säger att man älskar någon så tenderar det att vara för stunden, "Just nu i denna stund älskar jag dig" man kanske inte älskar hen imorron. Det finns inga garantier, att älska någon för evigt är ett stort åtagande. Om man frågar sin partner efter 40 år om hen fortfarande älskar mig så blir nog svaret "Jag trivs i ditt sällskap"

    Att det inte finns några garantier för framtida kärlek ser jag inte som en lögn, ingen kan som sagt spå in i framtiden .


    Om min man i denna stund säger att han älskar mig och ljuger om det, ser jag det självklart som en lögn.


    Om han i framtiden säger att han bara trivs i mitt sällskap, då är han ju väldigt ärlig, och då får man fundera på om man kan nöja sig med det.  Dock kvarstår faktum att han åtminstone är ärlig, och inte påstår att han älskar mig passionerat.

  • Anonym (FYI)
    molly50 skrev 2024-03-28 23:04:39 följande:
    Så kan det säkert vara för många.
    Men jag tycker inte man ska dra alla otrogna över en kam heller.
    Det finns säkert de som verkligen ångrar sitt snedsteg också.
    Även fast de inte blivit påkomna.
    En del av dem berättar ju också själva om sin otrohet.
    Ska de då inte få en till chans?
    Kan inte annat än undra... Hur ser ångern egentligen ut? Har aldrig fått klart för mig hur man förmedlar den typen av ånger som skulle få mig att förlåta.
    Hur vet jag att ångern inte bara beror på att hen blev påkommen?
    Sen, efter förlåtelsen kommer ångern försvinner och det bara blir ett skönt minne? Den bedragne kommer däremot oftast få ett helvete med sömnlösa nätter, självkänslan i botten, förstörd tillit osv. i kanske åratal.
    Skulle tro att det är mycket få som erkänner en otrohet självmant, och nej, min erfarenhet är att det inte är värt en ny chans. 
  • molly50
    Anonym (FYI) skrev 2024-03-29 02:16:13 följande:
    Kan inte annat än undra... Hur ser ångern egentligen ut? Har aldrig fått klart för mig hur man förmedlar den typen av ånger som skulle få mig att förlåta.
    Hur vet jag att ångern inte bara beror på att hen blev påkommen?
    Sen, efter förlåtelsen kommer ångern försvinner och det bara blir ett skönt minne? Den bedragne kommer däremot oftast få ett helvete med sömnlösa nätter, självkänslan i botten, förstörd tillit osv. i kanske åratal.
    Skulle tro att det är mycket få som erkänner en otrohet självmant, och nej, min erfarenhet är att det inte är värt en ny chans. 
    Jag tänker att om man verkligen ångrar sin otrohet så kämpar man för att visa det.
    Man mår dåligt men kämpar ändå.
    Man kanske bokar tid för parterapi t ex.
    Är transparent med allt.
    Om personen däremot fortsätter ljuga så skulle jag ha svårt att förlåta.
    Eller om man får veta på omvägar.
    Lögner och svek är svårare att förlåta än otroheten i sig,tycker jag.
    Men nu bara spekulerar jag.
    Det är ju omöjligt att veta vad som försiggår i andras hjärnor.
  • Anonym (FYI)
    molly50 skrev 2024-03-29 13:37:27 följande:
    Jag tänker att om man verkligen ångrar sin otrohet så kämpar man för att visa det.
    Man mår dåligt men kämpar ändå.
    Man kanske bokar tid för parterapi t ex.
    Är transparent med allt.
    Om personen däremot fortsätter ljuga så skulle jag ha svårt att förlåta.
    Eller om man får veta på omvägar.
    Lögner och svek är svårare att förlåta än otroheten i sig,tycker jag.
    Men nu bara spekulerar jag.
    Det är ju omöjligt att veta vad som försiggår i andras hjärnor.
    Precis...Och därför tycker jag det är bäst att avsluta.
    Parterapi känns försent, precis som allt i förhållandet. Kort och gott..."To late"
  • molly50
    Anonym (FYI) skrev 2024-03-29 13:50:47 följande:
    Precis...Och därför tycker jag det är bäst att avsluta.
    Parterapi känns försent, precis som allt i förhållandet. Kort och gott..."To late"
    Ja,alla är vi olika.
    Jag skulle göra samma sak som du om sanningen kom fram från annat håll och jag fått veta att han ljugit mig rakt upp i ansiktet.
    Eller om han skulle fortsätta dölja saker efter att jag fått veta.
    Även om det bara skulle vara en engångsgrej.
    Tilliten skulle vara förstörd.
  • Anonym (typ så)
    molly50 skrev 2024-03-28 23:00:07 följande:
    Som jag skrev,om personen verkligen visar ånger och kämpar och ger sitt allt för att reparera skadan så kan jag tänka mig att ge det en till chans.
    Inte annars.
    Men jag skulle kräva att personen håller sig borta från att dricka om han tappar omdömet så.
    Fast oavsett om personen ångrar sig i efterhand så tyckte ju personen bevisligen ändå att varken du eller er relationen var värt så mycket eftersom hen bevisligen medvetet valde att sätta det på spel. Varför slösa bort sin tid på en person som värderar dig och er relation så lite?
  • Anonym (typ så)
    Anonym (FYI) skrev 2024-03-29 13:50:47 följande:
    Precis...Och därför tycker jag det är bäst att avsluta.
    Parterapi känns försent, precis som allt i förhållandet. Kort och gott..."To late"
    Håller med, varför utsätta sig för en sån stor risk öht för en person som ändå inte värderar varken dig eller er relation speciellt högt. Känns totalt meningslöst, då är det väl bättre att lägga sin tid och energi på någon som värderar det mer?
Svar på tråden Ångrar min otrohet