Hur gör man?

De får samma fickpeng (förutom bonus), hon förväntas då spara medan han kan lägga det på nöjen. Hon går dessutom miste om den långsiktiga investeringen ett eget boende faktiskt är. Lägg i vågskålen ett förhållande med lika ägande, hon blir då inte satt i en beroendeställning. 

Fällor är fällor när de slår till.

Och du vill väl att TS ska vara lika klok och se om sitt eget i första hand, eller?

Problemet är ju att hon har barn sedan förr.

Personligen tycker jag inte att det är konstigt ens om ett par gifter sig, har alla pengar tillsammans, och frun aldrig arbetar mer. Men detta kräver att alla barnen är gemensamma. Det är helt enkelt inte rätt att de pengar han slitit och sliter ihop, ska gå till hennes barn - nu eller efter en separation eller ett dödsfall. Utan han måste ju säkra upp så att det blir HANS barn som får ärva allt efter honom, om de skulle få ett gemensamt barn. Och om det inte sker - att hans förmögenhet följer blodslinjen tillbaka till hans syskon, syskonbarn, kusiner etc.. 

Det här är helt enkelt något man måste tugga i sig, om man har barn sedan förr när man träffar någon. Man kan inte kräva lika mycket längre, man har inte samma förhandlingsposition. Utan då får man arbeta och tjäna sina pengar själv, om man vill ha mer pengar och en högre levnadsstandard. 

Är ts beredd att betala mer än honom då vad gäller alla utgifter och mat?

De ska ju inte dela 50/50 med tanke på att hon har barn. Han hade kunnat köpa ett mindre och billigare hus om det bara var de 2.

Om han köpte ett hus som hon och hennes barn får bo i helt gratis, så är det väl ingen fälla om hon betalar hans mat?
Bara boendekostnad för ett hus kan ju gå upp mot 15000-20000 kr/mån i amortering och ränta. Mat till honom blir väl max 4000 kr och säkert mindre än så.

Skulle jag flytta ihop med någon skulle jag glädjande ta emot att bo gratis i ett hus mot att skriva papper på att jag inte får något om det tar slut, men heller inte behöva betala något på boendet. Hade lätt kunnat spara undan 10 000 kr/mån på det och ändå ha kvar till de nöjen jag vill ha. Hade dock stått i bostadsköer men det bör ju alla vuxna göra oavsett.

Det är inte samma sak som ett gemensamt boende. Det är inte ett problem att hon har barn sen förr. Hennes barn ärver henne.

Utan samboavtal, är halva huset hennes. Och det värdet ärver hennes barn efter henne. Det är helt galet att det ska vara så, men det är så våra lagstiftare i Sverige har fixat det. 

Det är ett problem för att hon vill ha del i mannens utdelning från sitt företag.

Jag vill ingenting, jag känner inte dem.
Dock förstår jag mannen i ts.

Jag tycker inte det är konstigt. Det råder en absurd individualism i samhället. 

Jag tror det är bäst för ts att köpa ett boende tillsammans med honom med lika ägande. Jag anser också att bonusen han får borde tillfalla båda. De borde kunna leva med liknande "rikedom" De borde gifta sig och han accepterar barnet som att det skulle vara sitt eget. Varför? För att skapa en teamkänsla och ett förhållande som håller i längden.

Köpte sambon huset för gemensamt ägande? Var no sambor innan huset köptes? Det kan påverka utfallet om det skulle bli separation. 3 paragrafen sambolagen.