Kejsarsnitt på begäran och konstig upplevelse på mvc

Det stämmer att jag är väldigt stressad för att jag vill få beviljad KS och  vill inte fortsätta vara gravid om det är inte få detta. 

Pinsamt att det har hänt mig efter så många år och att jag är inte bered på allt detta?

Jag förstår att de kanske vill kola om kvinnan är inte utsatt på något typ av våld eller har stöd. 

Sammanfattningsvis sa hon att jag ska diskutera fosterdiagnostik med barnens pappa för att det är inte bara min. Jag frågade om de erbjuder fostervattensprov om kub visar avvikelse eller om det går att göra det privat. Då noterade hon i mitt journal : vill göra invasiva prover och avbryta grav. om foster är inte frisk. 

Jag har en känsla att om en bm vill inte hjälpa till att göra alla prover då kan jag inte lita på henne att de hjälper mig få beviljad  KS. Hon avråder även nipf som är  inte bara ett blodprov. 

Om någon kan rekomendera en mvc eller läkare som kan hjälpa att få KS beviljad  (helst norra Stockholm)  skriv gärna här eller pm 🙏🏼

De har sina saker som de behöver följa upp för att få en helhetsbild och att vänta lite går men det skrivs ju i journalen för framtida uppföljning. Att läsa av folk korrekt är inte alltid lätt och speciellt om TS är panikslagen över annat samtidigt. TS bör vara väldigt tidigt gravid. Att vara en sluten mussla om normala detaljer är inte hjälpsamt för någon av dom, TS kan vara ärlig att det är pga grav förlossningsrädsla som partnern inte vet för det är nog sanningen och en del i varför TS behöver hjälp.

Har du inte fått erbjudande om kuratorkontakt? Särskilt eftersom du överväger abort+mår så dåligt?

Jag hade också förlossningsrädsla (eftersträvade dock inte kejsarsnitt) och blev nog kallad till samtal där kring vecka 25+ nånting.

Allt hon skrivit i journalen är ju relevant. Även om du inte har en juridisk skyldighet att berätta för pappan är det ju en varningssignal (antog först att ni inte levde ihop), som dessutom påverkar både att du har brist på stöttning och hur de bör bemöta pappan om/när han blir involverad senare. 

Samtidigt förstår jag om du inte fått förtroende för henne och då är det väl bäst att byta.

Fast nej, man bestämmer inte själv om man ska få snitt eller inte.
Oavsett att man äger sin egen kropp.

Personligen tycker jag att det borde satsas mer på terapi till alla "förlossningsrädda".

Jag är i v6 och hon sa att de kan inte göra någonting innan v25-29. Enligt henne pratar man om den när man väljer sjukhus och skriver en förlossningsplan. 
20 veckor till orkar jag inte med alla dessa känslor. 

Jag känner att jag bör inte ha några barn om jag jag är inte bered att göra allt för dem. 

Jag bor med min pojkven och har sagt det till henne.
Jag är en person som behöver bearbeta allt själv först, och vi har haft familj på besök från hemlandet förra veckan och jag behöver mer privat utrymme. Att ha känsliga samtal och sen träffa direkt vener eller familj känns jätte jobbig. 
Jag var nära flera gånger att berätta. Han märker såklart att jag är inte mig själv, men jag skiljer på jobb och annat.

Vadå "fast nej"? Det handlar inte om kejsarsnittet utan om hon är tvingad att berätta för pojkvännen och tvingad att involvera honom, och det är hon INTE.

Det där är ren och skär lögn! Man gör UL och andra tester innan dess, bl a för att se om fostret är friskt. Vi har fri abort upp till vecka 18 och därför kan man inte vänta hur länge som helst. KUB (blodprov) görs i vecka 9-12 och UL i vecka 11-14.

Ja, mig veterligen kan du inte bli beviljad snitt nu. Däremot bör du kunna få kontakt med kurator för det övriga, inklusive tvivlet. 

Det jag syftar på är att du 1) uppenbarligen inte har partnern/pappan som stöd, och 2) redan bestämt att hans föräldraskap kommer i andra hand (genom att utesluta honom från första besöket, hålla graviditeten hemlig, planerar tester utan diskussion med honom). Det ger troligen påverkan även genom resten av graviditet och föräldraskap. Eller kan åtminstone göra det. 

Nej hon är inte tvingad. Däremot är det inte underligt att det då finns antecknat i journalen.