Är det fler som känner så? Man slipper män som ögnar ens kropp, och manliga kollegor som vill vara nära en. Man får äntligen leva sitt liv utan att män ska blanda sig i. Jag har hört kvinnor säga att de tycker att det är trist att inte längre ses som snygg mm men jag tycker bara att det är så himla skönt.
Intressant diskussion som jag själv som medelålders funderar över ibland. Som yngre var jag snyggare än jag själv trodde. Jag såg det inte själv då som så ofta händer för yngre människor. Man tror att man är fet och ful och inte har något att erbjuda. Anyway, jag vill tro att jag är ganska välbehållen även om jag inte ser ut som 25 år längre när jag är dubbelt så gammal. Men jag tar hand om mig och skulle inte gå ut och se ut som en slashas.
Vad är det som avgör om man blir osynlig? Jag hoppas och tror att man fortfarande får respekt och att folk uppskattar en om man är fräsch, välklädd och glad och positiv. Eller har jag ett bryskt uppvaknande att vänta?
Det jag har märkt är att okända människor i allmänhet och män i synnerhet pratar med mig mer sista åren. Jag har tänkt att det kanske har att göra med att jag har börjat med glasögon och då är mer approachable men det kanske är pga min ålder? Beror det på att jag inte är snygg längre och då vågar andra prata med en?
Ni män som har hittat in i tråden; känner ni er också osynliga som många kvinnor skriver om här? Om en kvinna visar att hon tycker om er eller tycker att ni är snygga och säger det blir ni glada då? (menar inte er sambo nu förstås) Om kvinnan som visar er uppskattning är ganska mycket yngre än er vad tänker ni då?
Jag är en sådan person man inte tittar på. Var sig nu eller när jag var ung så vet inte skillnaden. Är 38 nu. Däremot gillar folk mig när de lärt känna mig. Blyg som jag är är det däremot ett svårt projekt att komma mig nära.
Intressant diskussion som jag själv som medelålders funderar över ibland. Som yngre var jag snyggare än jag själv trodde. Jag såg det inte själv då som så ofta händer för yngre människor. Man tror att man är fet och ful och inte har något att erbjuda. Anyway, jag vill tro att jag är ganska välbehållen även om jag inte ser ut som 25 år längre när jag är dubbelt så gammal. Men jag tar hand om mig och skulle inte gå ut och se ut som en slashas.
Vad är det som avgör om man blir osynlig? Jag hoppas och tror att man fortfarande får respekt och att folk uppskattar en om man är fräsch, välklädd och glad och positiv. Eller har jag ett bryskt uppvaknande att vänta?
Det jag har märkt är att okända människor i allmänhet och män i synnerhet pratar med mig mer sista åren. Jag har tänkt att det kanske har att göra med att jag har börjat med glasögon och då är mer approachable men det kanske är pga min ålder? Beror det på att jag inte är snygg längre och då vågar andra prata med en?
Ni män som har hittat in i tråden; känner ni er också osynliga som många kvinnor skriver om här? Om en kvinna visar att hon tycker om er eller tycker att ni är snygga och säger det blir ni glada då? (menar inte er sambo nu förstås) Om kvinnan som visar er uppskattning är ganska mycket yngre än er vad tänker ni då?
Intressant diskussion som jag själv som medelålders funderar över ibland. Som yngre var jag snyggare än jag själv trodde. Jag såg det inte själv då som så ofta händer för yngre människor. Man tror att man är fet och ful och inte har något att erbjuda. Anyway, jag vill tro att jag är ganska välbehållen även om jag inte ser ut som 25 år längre när jag är dubbelt så gammal. Men jag tar hand om mig och skulle inte gå ut och se ut som en slashas.
Vad är det som avgör om man blir osynlig? Jag hoppas och tror att man fortfarande får respekt och att folk uppskattar en om man är fräsch, välklädd och glad och positiv. Eller har jag ett bryskt uppvaknande att vänta?
Det jag har märkt är att okända människor i allmänhet och män i synnerhet pratar med mig mer sista åren. Jag har tänkt att det kanske har att göra med att jag har börjat med glasögon och då är mer approachable men det kanske är pga min ålder? Beror det på att jag inte är snygg längre och då vågar andra prata med en?
Ni män som har hittat in i tråden; känner ni er också osynliga som många kvinnor skriver om här? Om en kvinna visar att hon tycker om er eller tycker att ni är snygga och säger det blir ni glada då? (menar inte er sambo nu förstås) Om kvinnan som visar er uppskattning är ganska mycket yngre än er vad tänker ni då?
Jag skulle inte säga att man blir osynlig överlag. Det jag tror att TS menar är uppmärksamheten man får som ung och den är väldigt sexualiserad.
När jag var ung var det män som tittade, kommenterade, raggade i alla möjliga sammanhang. Det var inte smickrande utan stressande. Jag kände mig objektifierad och exponerad.
Nu är det män som tittar ibland men inte på samma sätt. Om jag går ut så är det män som flörtar men inte på det där kletiga viset.
Det är oftast män i min ålder eller lite yngre och de orkar/vill säkert inte hålla på så längre. Det känns mer avslappnat och trevligt.
Någon skrev ovan att man måste vara lite tuffare för att synas när man blir äldre och på ett sätt så är det ju bra. Jag blev uppfostrad att stå på mig så jag har alltid gjort det men nu känner jag att jag har mer pondus och får mer respekt med ålderns och erfarenhetens rätt.
Jag tycker att många äldre kvinnor är vackra och tryggheten de utstrålar är attraktiv (önskar ibland att jag var lesbisk eller åtminstone bi) så det handlar inte om att bli osynlig för att man är ful utan för att vi är i en annan fas av livet.
Njae. Män slutar inte vara fertila och tappar därför inte attraktionskraft . De har till och med möjlighet bland yngre kvinnor, såvida de inte gubbar på sig för mycket. Blir tjocka, tunnhåriga och slutar bry sig om kropp och utseende. Särskilt om de blir griniga gamla gubbar.
Annars är det så orättvist. Men nu verkar allt fler kvinnor ändå skaffa yngre män, så det kanske börjar jämna ut sig mer.
Njae. Män slutar inte vara fertila och tappar därför inte attraktionskraft . De har till och med möjlighet bland yngre kvinnor, såvida de inte gubbar på sig för mycket. Blir tjocka, tunnhåriga och slutar bry sig om kropp och utseende. Särskilt om de blir griniga gamla gubbar.
Annars är det så orättvist. Men nu verkar allt fler kvinnor ändå skaffa yngre män, så det kanske börjar jämna ut sig mer.
Som karl kan jag uppleva att fortfarande är synlig men att det åskådarna har skiftat.
Innan 30 fick jag många blickar och inviter av kvinnor över 40, nu när jag passerat 40 får jag många blickar och inviter av kvinnor under 30.
Men som alltid är det svårt att vara neutral i sin bedömning av sig själv.
En uppfattning som jag tror många delar med mig är att när jag känner sig som ensammast och mår som sämst så upplever jag att ingen i hela världen är intresserad av mig. Sen när man ser livet från den ljusa sidan så upplever jag att många verka intresserade.
Givetvis får jag mer uppmärksamhet om jag uppträder mer öppet och trevligt. Men jag tror samtidigt att ens egna hjärnspöken formar den uppfattade verkligheten.
Som karl kan jag uppleva att fortfarande är synlig men att det åskådarna har skiftat.
Innan 30 fick jag många blickar och inviter av kvinnor över 40, nu när jag passerat 40 får jag många blickar och inviter av kvinnor under 30.
Men som alltid är det svårt att vara neutral i sin bedömning av sig själv.
En uppfattning som jag tror många delar med mig är att när jag känner sig som ensammast och mår som sämst så upplever jag att ingen i hela världen är intresserad av mig. Sen när man ser livet från den ljusa sidan så upplever jag att många verka intresserade.
Givetvis får jag mer uppmärksamhet om jag uppträder mer öppet och trevligt. Men jag tror samtidigt att ens egna hjärnspöken formar den uppfattade verkligheten.