Helt chockad

Förmodligen kommer det att kännas lättare med tiden.

Nej, vi är inga änglar. När det kommer till de områden där vi är mest sårbara, som gäller de närmaste relationerna, kan tankar på våld dyka upp. För vi är ju faktiskt beroende på riktigt av våra nära relationer. 

Skillnaden är bara att de flesta av oss inte genomför sådana handlingar. Trots att vi är fruktansvärt ledsna och olyckliga, och/eller rasande, så håller vi oss från sådant. Det gör vi av många skäl, och ett av dem är att vi faktiskt, i grund och botten, anser att man inte ska göra sådant, att det är fel. 

En förälskelse kan ta slut ganska abrupt. Eftersom man inte har hunnit utveckla omsorgs- och anknytningsystemet ordentligt visavi den andra personen (det brukar ta lång tid), så kan man plötsligt hamna i att man inte känner sig nära personen alls efter förälskelsens slut.

En lite otippad och förvirrande känsla efter att ha varit nära. Inte så att man inte alls bryr sig om personen, man kanske inte är helt likgiltig, men det handlar om ett distanserat intresse, som inte är laddat. Kan till och med kännas jobbigt med kontakt. 

För henne, som kanske är kvar i förälskelsen, eller har sett honom som en person som ska rädda henne ur hennes eget livs dilemman, så är det jättekonstigt. Hon kanske försöker återuppväcka glöden hos honom
på olika sätt. 

Ja, det är konstigt att hon har köpt en lägenhet i ett område som inte är eftertraktat, men som ligger där ni bor. 

Kan vara ett tecken på att hon inte har gett upp. Men det kanske också kan bero på att det var den kontantinsats som de klarade av, om det var lite billigare i det området.

Förstår att det irriterar dig. Men så småningom kanske ni ändå kommer att flytta ihop? När äldste sonen mår bättre. Då kanske ni kan välja ett annat område? 

Jag tänker också att om han känner sig jagad av henne, så blir han ännu mer distanserad och besvärad. Medan den långsamt uppbyggda anknytningen till dig finns kvar. 

Ibland blir nyförälskade människor väldigt avståndstagande mot sin tidigare partner. På ett ganska chockerande sätt. Jag tror att det kan vara ett sätt att slå sig lös från anknytningen som man har utvecklat till den tidigare partnen. Att man inte skulle komma loss annars. 

Jag tror inte att du behöver vara orolig för hennes påverkan på honom. Det klart att det inte finns några staliga garantier för det, men hans förälskelse verkar väl vara över nu i alla fall?

Nej det är en bostadsrätt.

Och jo. Jag vet att om jag har en anställd som ställer de exakta frågorna men jag väljer att tro att hon vill neutralisera situationen, i så fall är det ju positivt. 

Varför tycker du att vi ska skilja oss? Tänker du att det har noll chans att bli bra? 

Haha tänk om staten kunnat garantera det där

Nej han verkar inte förälskad i henne och rent logiskt borde hennes intresse svalna efter ett tag antar jag. Ja så småningom är det tänkt att vi ska bo ihop men det dröjer. Jag får jobba på mig själv så länge. 

Tänkte tillbaka på de förväntningar jag hade när jag träffade henne: någonstans i mig trodde jag nog kanske att vi skulle kunna förstå varandra men jag har nog en idealiserad bild av ett slags kvinnligt systerskap som de flesta inte delar. 

Det är jobbigt att bli påmind hela tiden bara det är som en ny sorg mitt i all lycka. Väldigt underlig känsla. 
Men positiva förändringar händer också. Han pratar på ett annat, mycket öppnare sätt nu. Om det är hennes förtjänst eller situationen som sådan vet jag inte men det gör att vi kommer närmre varandra. 

 

Då var det de hon hade råd med. 

Fast även du har en anställd som ställer de exakta frågorna så är det två olika personer som har olika behov av snabbt svar. Olika behov av att maila frågorna eller ta det direkt med sin chef. 

Så nej, du vet inte om hon har behov att få snabbt svar. 

Och de allra flesta vet att vill man ha snabba svar så tar man det face to face alt ringer. Man mailar inte då. 

Låter väldigt bra tycker jag!

Och ja, du behöver hålla och erkänna irritationen när du påminns, och sedan släppa känslan. Bara låt den komma och sedan gå, utan att försöka slå bort den direkt. 

Så länge du inte har någon anlednking att tänka något annat om din relation än att det fungerar, så finns det ingen anledning att förmörka din tillvaro i övrigt med funderingar på att du inte ska känna vissa saker. 

Jag tror att det blir en stabilitet i ert förhållande av att han nu vet att du blir väldigt ledsen, men inte går under om han skulle vilja bryta. En frihet.

Nu har du ju ingen aning om hur jobbet är upplagt men ok, du har kanske rätt i att jag läser in för mycket i det. 

Men varför tycker du att vi ska skilja oss, är nyfiken på hur du tänker, är det något du menar att jag inte tänkt på/fattat? 

Ja, du läser in för mycket. 

Att jag tycker att ni borde skilja er är dels pga av otroheten, att ni har gjort slut och ni har båda redan gått vidare. Sedan har ni inte bott tillsammans på länge, ni har redan glidit ifrån varandra. 

Det låter som att ni redan hade ett relativt destruktivt förhållande som ni nu ska fortsätta. Det kommer aldrig att bli bra. 

Men ni gör självklart precis som ni vill. 

Tack för svar, jag ser bara inte vari det skulle varit destruktivt innan otroheten? Menar du pga att vi inte bodde ihop eller något annat? 

Om inte annat låter det destruktivt att återvända till något som innefattat otrohet, olika sexuella preferenser, en underfungerande man och överkompenserande kvinna osv.