Hur skulle ni må/känna i min sits? Hur skulle ni reagera?

Du har ingen förståelse för att familjen kanske ibland har behov av att få vara ifred och ladda batterierna?  Att få vara sin egen familj är minst lika viktigt som att umgås med varandra. 
Kanske dom ville ha SIN påsk denna gång. 

Jag lovar att dom älskar dig allihopa men ibland kanske det blir för mycket och man behöver sin egen stund i sin egen familj. 

Snart ses ni igen och då är allt som vanligt. 

Sist vi sågs var i julas så det är ju ganska länge sen. Plus att de inte är småbarn. 
Jag förstår dig, men jag tycker det är märkligt att neka någon följa med. 

De kanske ville vara ensamma?
Det är ju något du får respektera. 

Min före detta var en sån som ständigt ville ha med hela hans familj så fort vi skulle gör något. Jag hade inget emot hans familj, men ibland vill man göra saker ensamma med sin egen familj. 

Jo det förstår jag och de är ofta ensamma med famljen. Vi sågs sist i julas. Detta var dessutom inget speciellt, utomhus bland andra som vandrar. 

Men att säga nej när man är vuxen till andra. Jag tycker ändå det är lite att ta i. 

Jag tror du måste acceptera saker som de är.
Det är ju den gyllene regeln, du kan sällan ändra på andra - hur de är eller vad de gör. Utan du har att förhålla dig till detta och sen är det upp till dig hur DU reagerar.

Tänk så här, när ni dör så vet du vad du har stått för.
Vad som varit värdefullt för dig och vad du gjort. Det kan ingen ta ifrån dig.
Du har gjort som du har känt att man "borde göra" och inte krävt något i gengäld.

(( Förutsatt också att det är så, att du inte bygger upp en inre skuld som aldrig kommer att regleras för ditt syskon kommer aldrig "ge tillbaka" på det viset som du tycker att man ska. Det får du jobba på i så fall för det kommer bara skapa bitterhet.  ))

Tänker på en av mina föräldrar som upplevde att hen ställde upp otroligt mycket för sina föräldrar under deras sista år i livet, vilket också är sant. Åkte dit sena kvällar, hjälpte till att frakta hem och installera saker, hämtade mediciner, hade kontakt med kommunen osv osv. Och var väldigt närvarande. Hens syskon var det inte alls i samma utsträckning trots boende max 15 minuters bilväg bort.
När båda föräldrarna sedan var döda så var min förälder otroligt ledsen över detta och över all utebliven "cred" som hen tyckte att hen hade rätt till.
Tillsammans försökte vi vänta på det där. DU vet vad du gjorde och hur värdefull DU var för dem under de här åren. Oavsett vad andra gjort eller inte gjort eller vad de sagt eller inte sagt så vet DU det i ditt hjärta. Och det kan ingen ta ifrån dig. 

Du överreagerar!
Man har rätt att säga nej, oavsett om man är barn eller vuxen. 

Det ska förstås stå vända, inte vänta!

Självklart är tid med bara familjen värdefull och inte minst med unga vuxna barn. 

Självklart väldigt tråkigt när man känner sig bortprioriterad och att man inte får samma engagemang tillbaka. Men specifikt en promenad utan att bjuda med släkten är inte konstigt i sig.

Givetvis har du rätt till dina känslor, det har man alltid. 

Men i stort tycker jag att du överreagerar, och jag själv skulle bli galen om tex svägerskorna tjatade om att vi skulle ses så mycket som du beskriver, framför allt när barnen är så stora och själva uttrycker att dom inte vill umgås med moster och kusiner.

Jag har bra relationer med mitt syskon och mina svägerskor, och tycker mycket om dem, men jag vill inte ständigt umgås med dom på helger och semestrar, utan ibland vill man bara vara med familjen, och ibland med andra vänner. 

 

Jo jag vet och det är ju risken när man känner att man gjort så mycket och inte får något tillbaka. Tror det handlar mer om att man faktiskt blir ledsen och känner att man inte delar samma kärlek på något vis. Det är nog ganska naturligt även om det är "fel". Jag kanske borde bli mer egoistisk och inte tänka på min systersbarn, vilket jag gör väldigt mycket. Jag ser de som väldigt när mig och skulle aldrig aldrig kunna säga nej om de ville följa med oss på en utflykt. Men det är jag. Svårt att inte bli ledsen när vi frågar om vi kan hänga på och får ett kallt nej. 

Som sagt vi ses inte ofta. VI hörs i telefonen ofta, men sisst vi sågs var vid jul.