Hur skulle ni må/känna i min sits? Hur skulle ni reagera?

Båda ringer. Hon pratae mer om problem och pratar ut mer än vad jag gör. Men jag gör också det.

Ringer och sms gör vi 50/50

När jag var liten umgicks vi med mina föräldrars syskon och våra kusiner, Sedan när vi började flytta hemifrån allihop och respektive kom in i bilden så blev det mer så att det var svårt nog att få ihop den egna familjen när vi hade vuxna liv att förhålla oss till. Det blev också speciellt  nog att träffa syskonen. Träffar med föräldrars syskon o kusiner reducerades till en gång per år. Nu märker jag att det är lite samma när vi har stora barn. De har rätt fullt upp med att träffa varandra och de av dem som har vänsjapsrelationer med kusiner träffar dem ändå, utan att deras föräldrar behöver dra ihop det. 

Ibland har man ju också en bild i eget huvud av en gruppkonstellation som är jätteviktig. Så kanske inte andra upplever den alls på samma sätt eller den förändras över tid. Testa att inte ta några initiativ på ett tag och se om din systers familj föreslår något istället. Om inte så får du nog acceptera att de ser det på annat sätt. Kanske är det den dagliga kontakten som ni systrar har som är den viktiga för henne?

Att du har bjudit dem till en stuga för tre år sedan och de inte bjudit tillbaka får du släppa. Börjar man räkna på det sättet är ju relationen över oavsett.

Jag kommer inte bjuda in på något på ett bra tag nu. Jag har bjudit på en stuga varje år i tio år, både i fjällen och utomlands. De har inte alltid tackat ja, men cirka 8 gågner har de ändå tackat ja på kanske 20 resor. Senast var förra året. Detta har jag inte gjort för att få något tillbaka. Tvärtom så tycker jag det är superkul då jag älskar mina syskonbarn. 

Men jag är sårad oavsett om alla tycker att jag är krävande här, så jag kommer inte vara lika inbjudande på ett bra tag då jag inte vill bli sårad för oavsett om man gör det för att man vill utan att få något tillbaka så känns det när man får en nobb. Alla här i tråden verkar väldigt chill med att folk säger nej helt kallt här, eller så gör de flesta så mot sina systrar och bryr sig inte om hur det tas emot. 

Men nej, nu kommer jag faktiskt inte säga något mer på länge. Det är nog lika bra. 

Är det inte ett alternativ att berätta för din syster hur du känner?

Om det är så att ni haft många år av tätare umgänge och att det nu har förändrats, så är det inte konstigt om du känner en sorg över det. Och ifall kusinerna inte längre är så intresserade av att umgås, så kanske du och din syster kan ses på tu man hand fortsättningsvis? Ni två behöver ju inte glida isär bara för att era barn gör det.

Du får vara hur sårad du vill och känna som du gör.
Dina känslor är det ingen som tar ifrån dig.
Men sen hur du väljer att hantera dem och vad du "gör". Det är väl där några av oss som svarat upplever att det blir tokigt eller framför allt att det kanske kommer få dig att må ännu sämre i framtiden. Särskilt om du lastar över det på din syster. Det kan skapa osämja och bitterhet.

HON kanske inte känner som du vilket gör att HON inte alls reflekterar över hur sårad DU kan ha blivit av det som hänt. Det kan du inte lasta henne för, det ligger hos dig.

Sen är jag väldigt noga med hur jag pratar om situationer och om andra inför mina barn (åldrar 7-19). Visst kan både jag och barnen känna besvikelse men då får jag ändå som förälder inte spinna vidare på det och inför dem fortsätta att bekräfta och intyga hur dåligt det var, hur sårad jag blev osv. Så att jag inte lägger ord eller känslor på dem som de inte hade från början om det går att förstå hur jag menar.  Barnen kan ibland bara tänka "jaha, Pelle kunde inte komma och leka idag, vi får ses på skolan på måndag". Och så går jag som vuxen och muttrar hur jävla dåligt det var av Pelles mamma och fy fan och nu skiter jag i Pelle. Nästa gång hans mamma svarar så blockar jag henne. Nu kanske det är extremt men man gör bäst i att inte väcka saker hos barn som de inte själva reflekterat över. Barn är ganska enkla på så vis. Så att ni inte riskerar att skapa en ännu större konflikt i det här barnen emellan, än vad som är befogat.

Fast det är din upplevelse att de säger nej "helt kallt", när de bara tackar nej. Vilket är helt normalt att göra om man inte vill. Man måste inte heller ge en förklaring till att man tackar nej. 

Du måste jobba på dina egna känslor och jobba med att inte bli sårad av att någon tackar nej till att träffas. Det är inte normalt eller bra att bli sårad över att folk inte alltid vill umgås. Du verkar utifrån tråden ha ett större behov av fysisk kontakt än vad din syster har. Det är något DU måste jobba med och acceptera att din syster inte önskar lika mycket fysisk kontakt. Inte har lika stort behov av det som dig. 

Har nästan samma situation som ts.
Min syster med sina 4 barn tycker om att resa runt till oss som är i hela Europa.

Jag tycker också att det är roligt att träffas men man måste också kolla på sin tid och ekonomi hur mycket man kan klara både att resa till henne och när de kommer hem till mig.

Men tyvärr har systern ingen förståelse av allt det där. Hon säger själv att hon vill komma men att jag måste betala en del av hennes biljetter. Då undrar jag mycket på det och säger att jag har ingen råd att kunna betala sina biljett och att hon kan göra som hon vill (komma till mig eller inte). Sen blir hon sårad på mig och hon tycker att jag inte vill umgås och inte saknar de.

Två gånger hade jag varit hos de och samma hon också med barnen.
Men hon har sagt till mig att hon har kommit två gånger och visat intresse på mig men inte jag är som henne.

En gång kom hon till min bröllop och andra gången ringde hon bara och sagt att hon har köpt biljett för att komma till mig. Då skulle jag få barn om 10 dagar och hade ingen råd heller att välkomna de men kunde inte säga något. De kom och jag förlorade pengarna som jag skulle ha till hyran. Och efter det vill hon också komma om jag hjälper henne med ekonomin, hon tror alltså att jag hade bättre ekonomiska än henne.

Jag försöker förklara att det inte är som hon tror fast jag jobbar men förstår ingenting.

Hon försökte många gånger att jag måste hämta föräldrarna från vårt land hitt och jag så att jag inte kan då slutar hon inte fråga om det. Kändes liksom att hon nästan vill bestämma själv i liv.
Hon uppskattar aldrig de dagarna jag reste till de utan hon upplever bara att det är hon som visar mer intresse på kuna träffas.

Till sist har jag riktigt bråkat med henne att hon måste veta hennes gränser och sluta störa mig. Idag har vi tyvärr ingen kontakt, inte bara med henne också med våra andra syster på grund av hennes. De har ignorerat mig totalt.

Det jag vill säga till Ts är, jag förstår dig att du älskar om att omgås och ha mysigt med familjen men det är jätteviktigt att du läser din systers situation. Eftersom det är inte därför att hon inte vill ha dig utan de kanske är någon ting som inte passar till henne just den tiden.
När hon kan kommer hon bjuda eller träffa dig. 

Behåll den där kontakten ni har idag innan ni blir som oss.

Just orden " helt kallt " är ju som du väljer att tolka det. Jag skulle råda att prata med någon om detta, typ psykolog eller liknande så att du kan få hjälp.  
Det kan blir farligt annars.

Jag förstår dig så väl. Jag har 2 systrar som jag knappt har nån kontakt med. När man inte har föräldrarna längre så tycker man att syskonen borde vara rädda om varandra. Jag har varit så ledsen så många gånger. Nu börjar jag tro att det beror på mig, att dom helt enkelt inte tycker om mig, så jag accepterar att de aldrig vill ses. Jag kan inte tvinga dom. Men ledsen är jag. Så jag förstår dig så väl. Syskon är nåt heligt för mig men inte för många andra. Jag tycker inte alls att du överdriver i dina känslor. Låt det vara ett tag så får du se hur hon tar nästa steg. Håller tummarna för dig. Kram

Tack för ditt svar. Ja så precis känner jag också. Att det är en relation man ska vara rädd om och värna om. Tyvärr känner jag lite som du, har en bror också som knappt hör av sig och det känns som att han och hans familj aldrig vill ses. Vi har inte haft samma nära kontakt som med min syster, men det är tråkigt. Jag har slutat höra av mig så ofta dit för det är bara jag som ringer och till slut känner man nästan att man kanske stör. Ja man blir ledsen. Tråkigt att höra om dina syskon. Ja jag ska vänta nu och inte föreslå något. Känner mig lite trött och matt och orkar inte det ändå. Hoppas dina systrar tar kontakt med dig. Kram