• Anonym (ledsen)

    Hur skulle ni må/känna i min sits? Hur skulle ni reagera?

    Är superledsen på min syster. Vi har jättebra kontakt och pratar i telefon ofta flera gånger om dagen. Hon är gift och jag är skild. Jag har tre barn, varav den yngsta är 16 år och sen två vuxna över 20. Hon har två vuxna barn varav den yngsta är 20 år. 

    Jag bjuder ofta över dem till oss. Säger att vi ska hitta på saker. Låter hennes barn sova hos mig när de vill, låter de följa med på semester och bo gratis både när vi åker till fjällen eller utomlands. Jag tycker bara det är roligt, och också att mina barn får bra kontakt med sina kusiner har varit något jag strävat efter hela deras liv. 

    Men jag känner inte att jag får samma behandling själv, eller att mina barn får det. 
    Det senaste är att jag på påskafton verkligen ville att vi skulle göra något allhopa. Vi har inte setts på länge och jag hade som förslag att vi skulle resa bort allihopa och fira påsk på någon skärgårdsö. 

    Dock bestämde de i sin familj att ta en långpromenad/vandringstur i ett populärt område med vandringsleder. Å då fick inte vi följa med för hennes barn ville inte det. 


    Detta säger de alltså till oss helt kallt, utan förklaring. Ingen av dem mådde dåligt, vi är inte osams, ingenting. De hade haft det superkul och lade upp massa fina bilder på instagram och facebook. Det fanns alltså ingen annan anledning än att de inte ville ha oss med. 

    För mig är detta helt sjukt. Jag skulle aldrig neka min syster och hennes barn att fira påskafton ihop. Att vi inte skulle kunna ta en promenad tillsammans. Nu känner jag mig otroligt besviken. 
    Tucker ni att jag är löjlig? Bör jag bara tycka att det är helt ok att man inte vill ha med sina släktingar på en promenad? Trots den goda kontakten vi har?

    Jag har svårt att förstå bara. 

  • Svar på tråden Hur skulle ni må/känna i min sits? Hur skulle ni reagera?
  • Anonym (ledsen)
    Anonym (Granbarr) skrev 2025-04-25 12:16:04 följande:

    Jag skulle nog kanske tänka lite annorlunda. 

    Istället för att skuldbelägga dom så kanske du behöver tänka ett varv på varför detta blev en sån stor sak för DIG?  
    Vad triggade detta nej hos dig egentligen? 

    Har ni så öppen och fin relation som du ändå beskriver låter det oerhört overkill och dramaqueen att reagera som du gör , så vad handlar det om egentligen? 


    Det blev en stor sak för vi hade pratat i flera veckor om vad vi skulle kunna hitta på i påsk. Massa förslag som jag hade blev nej, eller kanske och det LÄT som att vi ändå skulle göra något allihopa. Dessutom var hon inbjudande först till att vi skulle kuna gå med allihopa till att sen vända och säga nej för hennes "barn" inte ville det. 
    Mina barn blev besvikna då de hade sett fram emot att umgås då vi oftast är helt själva. 

    Som sagt, de gör massor med saker med familjen utan oss. Vi blir alddrig medbjudna. Men det är fine. Nu frågade vi om vi kunde hänga på, och fick nej utan förklaring. Det kändes sniket och kallt. 
  • Anonym (Okej att säga nej)
    Anonym (ledsen) skrev 2025-04-25 12:13:23 följande:
    Ja kanske. Och kanske bli lite mer ego själv också för att inte bli ledsen.
    Som sagt, arbeta på att acceptera. Att bli sur och fundera på att bli mer ego mot syskonbarn för att man inte fått som man vill är redan egoistiskt nog. Inget som behöver förstärkas.
  • EpicF

    Självklart är det ok att vilja ta en vandringsturer med bara sin närmaste familj. Man behöver inte ge en anledning till att man inte vill ha med sin syster och barnens kusiner. 

    Det är bara något dunfår acceptera. Och ja, du är löjligt som hänger upp dig i det. 

    Vad är det du tycker är "helt sjukt"?

  • EpicF
    Anonym (ledsen) skrev 2025-04-25 10:39:32 följande:
    Jo det förstår jag och de är ofta ensamma med famljen. Vi sågs sist i julas. Detta var dessutom inget speciellt, utomhus bland andra som vandrar. 

    Men att säga nej när man är vuxen till andra. Jag tycker ändå det är lite att ta i. 
    De ville ta en vandringsturer och fira påske själva. Det är varken märkligt eller "att ta i" att säga nej till andra. 
  • Jemp
    Anonym (ledsen) skrev 2025-04-25 12:20:08 följande:
    Det blev en stor sak för vi hade pratat i flera veckor om vad vi skulle kunna hitta på i påsk. Massa förslag som jag hade blev nej, eller kanske och det LÄT som att vi ändå skulle göra något allihopa. Dessutom var hon inbjudande först till att vi skulle kuna gå med allihopa till att sen vända och säga nej för hennes "barn" inte ville det. 
    Mina barn blev besvikna då de hade sett fram emot att umgås då vi oftast är helt själva. 

    Som sagt, de gör massor med saker med familjen utan oss. Vi blir alddrig medbjudna. Men det är fine. Nu frågade vi om vi kunde hänga på, och fick nej utan förklaring. Det kändes sniket och kallt. 
    Låter som en kommunikationsmiss, kring huruvida ni hade planer att Fira ihop eller inte. 
  • EpicF
    Anonym (ledsen) skrev 2025-04-25 11:33:39 följande:

    Det har man. 


    Dock är det svårt att styra över sina känslor och inte bli ledsen/besviken när man själv öppnat sitt hem och gjort mycket för att vara en familj. Känns inte som att det är samma behandling tillbaka och det är lite det som känns tråkigt. Känns bara kallt. Men man kanske ska bli likadan själv och inte vara så medbjudande.


    Eller så fortsätter du göra på ditt sätt och din syster på sitt sätt. 

    Vissa är som du, bjuder med alla och inkluderar alla. Och andra värderar egentid mer och har inget behov av allt umgås med andra. 
  • Raggartjejen
    Anonym (ledsen) skrev 2025-04-25 12:20:08 följande:
    Som sagt, de gör massor med saker med familjen utan oss. Vi blir alddrig medbjudna. Men det är fine. Nu frågade vi om vi kunde hänga på, och fick nej utan förklaring. Det kändes sniket och kallt. 
    Man behöver faktiskt INTE ge en förklaring till varför man säger nej!
  • Anonym (Love)
    Anonym (ledsen) skrev 2025-04-25 11:35:43 följande:
    Oj, vet inte vad du får att jag tjatar mycket om att vi ska ses. Som sagt sågs vi sist i jul. Och ständigt umgås. Snälla sluta hitta på i mitt inlägg. Du förvränger.

    "Jag bjuder ofta över dem till oss. Säger att vi ska hitta på saker. Låter hennes barn sova hos mig när de vill, låter de följa med på semester och bo gratis både när vi åker till fjällen eller utomlands."


    Tycker att det låter väldigt mycket. Tex åker man till fjällen eller utomlands kanske det är kul en gång av tio att ha med sig släktingar, men helst vill man ju göra sånt med familjen. 


    Samma med översovningar. Att ens bjuda in till det när "barnen" är vuxna, är ju ganska ovanligt och märkligt.


    Men som du säger, jag vet inte alls egentligen, det är kanske egentligen att ni åkte till fjällen för 2 år sedan och hade en översovning för 5 år sedan, då blir det ju en ganska normal mängd.

  • Anonym (Granbarr)
    Anonym (ledsen) skrev 2025-04-25 12:20:08 följande:
    Det blev en stor sak för vi hade pratat i flera veckor om vad vi skulle kunna hitta på i påsk. Massa förslag som jag hade blev nej, eller kanske och det LÄT som att vi ändå skulle göra något allihopa. Dessutom var hon inbjudande först till att vi skulle kuna gå med allihopa till att sen vända och säga nej för hennes "barn" inte ville det. 
    Mina barn blev besvikna då de hade sett fram emot att umgås då vi oftast är helt själva. 

    Som sagt, de gör massor med saker med familjen utan oss. Vi blir alddrig medbjudna. Men det är fine. Nu frågade vi om vi kunde hänga på, och fick nej utan förklaring. Det kändes sniket och kallt. 
    Jag tycker snarare att du snälltolkade pratet om påsk och ville att det skulle vara ett gemensamt firande och kanske inte riktigt ville höra att hon försökte säga nej. 
    Vill du gärna styra , ställa och bestämma vad ni ska hitta på när ni ses så kanske ett nej handlar om specifikt det istället för att vara personligt. 
  • Anonym (Elin79)
    Anonym (ledsen) skrev 2025-04-25 11:32:20 följande:
    Jo jag vet och det är ju risken när man känner att man gjort så mycket och inte får något tillbaka. Tror det handlar mer om att man faktiskt blir ledsen och känner att man inte delar samma kärlek på något vis. Det är nog ganska naturligt även om det är "fel". Jag kanske borde bli mer egoistisk och inte tänka på min systersbarn, vilket jag gör väldigt mycket. Jag ser de som väldigt när mig och skulle aldrig aldrig kunna säga nej om de ville följa med oss på en utflykt. Men det är jag. Svårt att inte bli ledsen när vi frågar om vi kan hänga på och får ett kallt nej. 

    Som sagt vi ses inte ofta. VI hörs i telefonen ofta, men sisst vi sågs var vid jul.
    Jag tycker inte att du ska dra ner på dina kontaktförsök eller bestämma dig för att vara mer "egoistisk". För det är inte den du vill vara.
    Det är den balansen du måste hitta, där du beter dig såsom du vill. Du ger det du vill ge och du är den mostern/fastern du vill vara.
    De upplevelserna och de relationerna kommer du alltid ha med dina syskonbarn. 

    Men du behöver jobba på dina känslor kring det du får  (eller inte får) tillbaka.  Att ge utan att få, det är liksom det som är "att ge". 
    Annars är det något slags känslomässig byteshandel belagd med krav som du ägnar dig åt och blir sällan bra.
Svar på tråden Hur skulle ni må/känna i min sits? Hur skulle ni reagera?