• Anonym (ledsen)

    Hur skulle ni må/känna i min sits? Hur skulle ni reagera?

    Är superledsen på min syster. Vi har jättebra kontakt och pratar i telefon ofta flera gånger om dagen. Hon är gift och jag är skild. Jag har tre barn, varav den yngsta är 16 år och sen två vuxna över 20. Hon har två vuxna barn varav den yngsta är 20 år. 

    Jag bjuder ofta över dem till oss. Säger att vi ska hitta på saker. Låter hennes barn sova hos mig när de vill, låter de följa med på semester och bo gratis både när vi åker till fjällen eller utomlands. Jag tycker bara det är roligt, och också att mina barn får bra kontakt med sina kusiner har varit något jag strävat efter hela deras liv. 

    Men jag känner inte att jag får samma behandling själv, eller att mina barn får det. 
    Det senaste är att jag på påskafton verkligen ville att vi skulle göra något allhopa. Vi har inte setts på länge och jag hade som förslag att vi skulle resa bort allihopa och fira påsk på någon skärgårdsö. 

    Dock bestämde de i sin familj att ta en långpromenad/vandringstur i ett populärt område med vandringsleder. Å då fick inte vi följa med för hennes barn ville inte det. 


    Detta säger de alltså till oss helt kallt, utan förklaring. Ingen av dem mådde dåligt, vi är inte osams, ingenting. De hade haft det superkul och lade upp massa fina bilder på instagram och facebook. Det fanns alltså ingen annan anledning än att de inte ville ha oss med. 

    För mig är detta helt sjukt. Jag skulle aldrig neka min syster och hennes barn att fira påskafton ihop. Att vi inte skulle kunna ta en promenad tillsammans. Nu känner jag mig otroligt besviken. 
    Tucker ni att jag är löjlig? Bör jag bara tycka att det är helt ok att man inte vill ha med sina släktingar på en promenad? Trots den goda kontakten vi har?

    Jag har svårt att förstå bara. 

  • Svar på tråden Hur skulle ni må/känna i min sits? Hur skulle ni reagera?
  • Anonym (ledsen)
    Anonym (Love) skrev 2025-04-25 12:40:57 följande:

    "Jag bjuder ofta över dem till oss. Säger att vi ska hitta på saker. Låter hennes barn sova hos mig när de vill, låter de följa med på semester och bo gratis både när vi åker till fjällen eller utomlands."


    Tycker att det låter väldigt mycket. Tex åker man till fjällen eller utomlands kanske det är kul en gång av tio att ha med sig släktingar, men helst vill man ju göra sånt med familjen. 


    Samma med översovningar. Att ens bjuda in till det när "barnen" är vuxna, är ju ganska ovanligt och märkligt.


    Men som du säger, jag vet inte alls egentligen, det är kanske egentligen att ni åkte till fjällen för 2 år sedan och hade en översovning för 5 år sedan, då blir det ju en ganska normal mängd.


    Jag föreslår ofta saker. Jag bjuder med så fort vi gör större saker. Men det är 2 ggr om året som det är större resor och ibland kommer de ibland inte. 1 år sen som vi var i fjällen ihop och 3 år sen de sov här. De får dock inbjudan och förslag från mig tex på sommaren har vi ofta mycket planer och jag frågar ofta pm de vill hänga på eller komma dit samt weekend. De vill sällan åka iväg pga olika anledningar 

    Så nej vi ses inte ofta på det viset och de gör massor med saker utan att bjuda med oss. Det har de alltid gjort. 

     
  • Anonym (ledsen)
    Anonym (Elin79) skrev 2025-04-25 13:04:37 följande:
    Jag tycker inte att du ska dra ner på dina kontaktförsök eller bestämma dig för att vara mer "egoistisk". För det är inte den du vill vara.
    Det är den balansen du måste hitta, där du beter dig såsom du vill. Du ger det du vill ge och du är den mostern/fastern du vill vara.
    De upplevelserna och de relationerna kommer du alltid ha med dina syskonbarn. 

    Men du behöver jobba på dina känslor kring det du får  (eller inte får) tillbaka.  Att ge utan att få, det är liksom det som är "att ge". 
    Annars är det något slags känslomässig byteshandel belagd med krav som du ägnar dig åt och blir sällan bra.
    Nej kansj3 inte och det handlar inte om att jag vill ha Cred. De gör i princip allting själva och frågar aldrig om vi vill hänga på. Jag är helt fine med det och har alltid ändå frågat nästa ggr samma sak om de vill hänga på oss.

    Så att jag blir besviken för en ggr då vi verkligen ville ha sällskap och får ett kallt nej tycker jag inte är ert dugg överdrivet av mig. Man är trots allt mänsklig och det blir att man känner sig utesluten och på ett ganska taskigt sätt då mina barn också kände sig dumma. För vi kände oss verkligen dumma och kunde inte förstå varför det var ett nej och på det sättet.

    Så även om jag kommer vara den jag är blev min dotter sårad, och innerst inne tycker jag det var tidigt dålig stil av både syrran och hennes dotter att bara säga nej till oss/henne. Det är inte schysst och just nu känner jag inte att jag vill bjuda med dem nästa gång vi är i fjällen.
  • Anonym (Va?)
    Anonym (ledsen) skrev 2025-04-25 12:20:08 följande:
    Det blev en stor sak för vi hade pratat i flera veckor om vad vi skulle kunna hitta på i påsk. Massa förslag som jag hade blev nej, eller kanske och det LÄT som att vi ändå skulle göra något allihopa. Dessutom var hon inbjudande först till att vi skulle kuna gå med allihopa till att sen vända och säga nej för hennes "barn" inte ville det. 
    Mina barn blev besvikna då de hade sett fram emot att umgås då vi oftast är helt själva. 

    Som sagt, de gör massor med saker med familjen utan oss. Vi blir alddrig medbjudna. Men det är fine. Nu frågade vi om vi kunde hänga på, och fick nej utan förklaring. Det kändes sniket och kallt. 
    Men jösses, dina "barn" är en snart myndig och två vuxna människor!
    Det känns faktiskt inte riktigt hälsosamt att vara så beroende av sina kusiner.
  • Anonym (Va?)

    Ts, du är singel med en tonåring och två vuxna barn.
    Din syster är gift och har familj.

    Förstår du inte skillnaden, eller varför hon kanske inte vill ha med dig och dina kids överallt? Eller att hennes man kanske inte vill det?

  • EpicF
    Anonym (ledsen) skrev 2025-04-25 18:26:23 följande:
    Jag föreslår ofta saker. Jag bjuder med så fort vi gör större saker. Men det är 2 ggr om året som det är större resor och ibland kommer de ibland inte. 1 år sen som vi var i fjällen ihop och 3 år sen de sov här. De får dock inbjudan och förslag från mig tex på sommaren har vi ofta mycket planer och jag frågar ofta pm de vill hänga på eller komma dit samt weekend. De vill sällan åka iväg pga olika anledningar 

    Så nej vi ses inte ofta på det viset och de gör massor med saker utan att bjuda med oss. Det har de alltid gjort. 

     
    Du bjuder med dem och de tackar oftast nej. Och gör måbänga saker utan att bjuda ned er.
    Har svårt ta hinten? 
  • Anonym (S)

    Du verkar ha ett oerhört stort behov av din syster, medan hon inte tycks ha ett lika stort behov av dig.

    Jag betvivlar inte att hon älskar dig och önskar dig allt väl, men hon kan nog ändå känna sig rätt tyngd av ha ett så stort ansvar för ditt sociala välbefinnande.

  • Anonym (Va?)
    EpicF skrev 2025-04-25 18:37:08 följande:
    Du bjuder med dem och de tackar oftast nej. Och gör måbänga saker utan att bjuda ned er.
    Har svårt ta hinten? 
    Precis, de vill umgås i familjen. Att det ska vara så svårt att inse...
  • EpicF
    Anonym (Va?) skrev 2025-04-25 18:44:25 följande:
    Precis, de vill umgås i familjen. Att det ska vara så svårt att inse...
    För ts är detta otroligt svårt....tyvärr
  • Anonym (K)

    Umgås kusinerna med varandra på eget initiativ? Alltså utan er föräldrar?

  • Anonym (ledsen)
    Anonym (Va?) skrev 2025-04-25 18:32:18 följande:
    Men jösses, dina "barn" är en snart myndig och två vuxna människor!
    Det känns faktiskt inte riktigt hälsosamt att vara så beroende av sina kusiner.
    Ni förstår verkligen inte eller så har ni inte kontakt med er familj. 
    Beroende? Varflr tolkar ni in allt möjligt och hittar på???? Vi har inte setts sen jul!!! Vadå beroende?! Ge er!
Svar på tråden Hur skulle ni må/känna i min sits? Hur skulle ni reagera?