Första IVF-försöket. Nervös, tips?

Hej tjejer. Hoppas ruvardagarna går bra Josefine, och att dina dagar också känns mindre tunga och mer hoppfulla RainbowFamilyDreams. Det är sån tuff tid, men det kommer vara värt allt elände i slutändan när man har sin bebis i sin famn ❤️ Man behöver absolut ge sig en paus från forum och allt som har med fertilitet att göra ibland för att orka och ge sif en chans att återhämta sig. 

Idag var det dags för ultraljud för vår del och jag var så nervös att jag skakade där på britsen. Men det såg bra ut. En 10 mm liten böna med ett tickande hjärta. Brast i tårar. Lilla guldägget ❤️ 

Kan äntligen tillåta mig att vara lite glad och det känns mer verkligt nu. Nu är man ju orolig för nästa milstolpe, v 12, KUB osv. Men får helt enkelt inse att denna oro är något jag får leva med, och det som händer är utanför min kontroll. Kan bara hoppas på det bästa. 

Jag håller alla tummar och tår för er nu. Ta hand om er och uppdatera gärna när ni vill. Kram

Åh vad fantastiskt! 😭♥️  så underbart att höra. Förstår verkligen din oro, men jag tror den kommer minska lite, lite för varje ny milstolpe ni mår. Sen kommer man nog få oroa sig lite resten av livet 😂

Jag mår rätt bra, men känner mig väldigt svullen och fortsatt en del ont i magen. Dagarna går extremt långsamt och jag vågar inte hoppas på något. 

Dela gärna med dig framöver om du vill och orkar. Stor kram!

Åh så fantastiskt! stort grattis till er ❤️😍  känns ju initialt väldigt lovande; underbart med ett tickande hjärta! Förstår din oro men jag hoppas du kan njuta lite av att det kommit så här långt redan nu  ❤️ åh det var verkligen ödet och er tur. Helt otroligt verkligen att guldläget satte sig ❤️. 🥺 så fint och det känns verkligen som ödet.

Känns så fint med stödet här inne, samtidigt blir jag påmind varje gång om hur långt ifrån allt känns. Så det är lite kluvet. Jag kommer vara kvar här inne men får se vad energin räcker till innan vi kommit i gång igen under förhoppningsvis sensommaren. Drömde i natt att jag hade två små fina bäbisar. Det var jobbigt att vakna för att inse att det var mensvärken som gjorde att jag drömde mardrömmar.

Tänker på dig Josefine! Jag väntar på uppdatering (om du orkar och vill!) om hur det går med allt för för dig ❤️. vill ni sen får ni jättegärna uppdatera, så även du starrsky, ni väljer förstås själva. Kommer försöka titta här då och då för vill veta hur ni har det men är jag lite mindre aktiv så är det för själen behöver lite andrum, 

Varma stöttande kramar till er båda ❤️

När har du testdag Josefine?🌹

Fina du ♥️ jag kommer uppdatera här, men läser du först i augusti (eller aldrig förstås) så är det såklart helt okej. Gör det du mår bäst av. Vi har testdag söndag nästa vecka. 

Jag tycker den här resan är väldigt jobbigt. Ruvardagarna känns så extremt långsamma och jag gruvar mig redan för nästa stimulering och hur man ska göra för att få till något embryo då. Jag måste tänka mer positivt! 

Vet att jag borde vara tacksam för att vi kommit till en återföring och stundvis är jag det, men jag är också livrädd att detta lilla embryo är det enda vi någonsin kommer få 😭

Jag kommer kika här och vill gärna veta hur det går för dig!❤️ förstår att det är jobbigt; inte minst med tanke på hur det blev första gången för er, så tufft 😢. Det klart att allt sånt sätter sina spår! Vill så innerligt och önskar för er skull att det är en guldis❤️ men förstår att det är jobbigt. Som vi pratat om är det verkligen oro i varje steg,även när det går bra.

Jag försöker vara tacksam över att jag har flera embryon i frysen. Men ändå går jag runt och är nedstämd eftersom det dröjer så många månader och Inget händer. Jag hade ju en så fin toppen blasto som inte tog sig det minsta, så det oroar mig också. Hade bästa kvaliten ändå blev det inget. Tja suck alltid oroar mig sig för något 😢. 

hur mår du i kroppen? hur var det med progesteron för dig? har du mycket ont?

och samma för dig, om du / ni läser senare (eller aldrig) förväntar mig ingenting men är tacksam för att ni orkar och vill 🌸

tänk om vi kunde få ses nån gång allihopa 🤗. 

Jag kommer kika här och vill gärna veta hur det går för dig!❤️ förstår att det är jobbigt; inte minst med tanke på hur det blev första gången för er, så tufft 😢. Det klart att allt sånt sätter sina spår! Vill så innerligt och önskar för er skull att det är en guldis❤️ men förstår att det är jobbigt. Som vi pratat om är det verkligen oro i varje steg,även när det går bra.

Jag försöker vara tacksam över att jag har flera embryon i frysen. Men ändå går jag runt och är nedstämd eftersom det dröjer så många månader och Inget händer. Jag hade ju en så fin toppen blasto som inte tog sig det minsta, så det oroar mig också. Hade bästa kvaliten ändå blev det inget. Tja suck alltid oroar mig sig för något 😢. 

hur mår du i kroppen? hur var det med progesteron för dig? har du mycket ont?

och samma för dig, om du / ni läser senare (eller aldrig) förväntar mig ingenting men är tacksam för att ni orkar och vill 🌸

tänk om vi kunde få ses nån gång allihopa 🤗. 

Åh jag förstår verkligen din oro. Jag tänker att ett heterosexuellt par i sin mest fertila ålder, helt friska osv, inte heller lyckas på långt ifrån alla försök. Så även med helt perfekta embryon så ska man ha en del tur att det funkar på några försök. Jag försöker iaf tänka så, era väntade embryon är säkert alldeles perfekta och det är normalt att det inte lyckas direkt (även fast det är otroligt jobbigt). Jag håller tummarna så hårt att efter en sommarpaus är det lilla guldembryot redo för att stanna hos er ♥️

Jag vet inte riktigt om det är progesteronet, situationen eller min jobbiga vår som orsakar det hela men jag mår inte så bra. Jag ser mig själv som en ganska glad och positiv person i vanliga fall, men nu känner jag inte igen mig själv.

Jag känner mig konstant nära till tårar utan att veta varför. Jag drömmer mycket mardrömmar (inte relaterade till IVF). Vaknar ledsen, somnar ledsen. En bidragande faktor är nog att jag varit väldigt passiv på fritiden senaste veckorna och varit väldigt mycket ensam på vardagarna. Det är bara tre nattpass kvar dock, sen åker jag hem en månad.

Utöver att jag känner mig svullen (och även har gått upp i vikt de senaste månaderna pga mitt mående, minskad träning osv vilket gör mig obekväm) så har jag konstant ont i magen. Ingen svår smärta, men som en konstant mensvärk och liksom nypande smärta som ibland strålar ner i ljumsken. 

Har du haft ont såhär efter dina återföringar? Sist jag gjorde ägguttag hade jag nog bara ont i två dagar om jag minns rätt. Vore så skönt om det kunde släppa. 

stor kram till dig ♥️

Tack för din omtanke Josefine! Ja men du har helt rätt i det där, med antal försök även för heterosexuella par. Det brukar ju ta några försök där också, så det är väl det som lindrar lite. Tack för omtanken om att något av embryona förhoppningsvis är vårt guldembryo.

Jag längtar så oerhört mycket. Väldigt typiskt bara att missa denna månad och även nästa pga ägglossningen kommer förtidigt eller försent med två dagar 😕. Men det man inte kan påverka måste man verkligen försöka acceptera.

Jag har bara haft en återföring. Då fick jag molande värk två dagar efter, hade en supertuff vecka då även pga progesteronet gjorde sig påmint. Det var dock min mensvärk som började (som den vanligen gör en vecka innan mens...) men då kändes det som ren mensvärk bara som blev värre o värre. Som det brukar  vara för mig , men vid ET blev allt mycket värre. Som nu när jag fick mens förra veckan hade jag värk 6 dagar innan. Mår väldigt dåligt. Håller ändå tummarna för dig! Värk som strålar ut i ljumskarna har jag hört också folk ha som plussat. Men vi försiktigt optimistiska förstås! Jag hoppas verkligen. Har du några andra symtom eller besvär?

Tufft och krävande att vara ensam och inte minst i allt i denna karusell. Hur går det nu med jobben och din sambo? så jobbigt för dig med alla symtom! Skönt för dig att åka hem en månad! Är det sommarledigt för dig?❤️ sömnen är jobbig och jag känner igen mig med stressdrömmarna. Tänker på dig mycket och hoppas verkligen det blir bättre snart❤️🌸