autism

Uppenbarligen någon som lägger mycket tid på mig också med tanke på hur snabbt reaktionen kommer. Det är ju smickrande att någon lägger sån energi på att läsa och reagera på allt jag skriver 😄

Det är någon eller några som har satt det i system att sätta tummen ner. Så är det på mina inlägg med, men jag bryr mig inte så mycket om det. .

Jag skrev tidigare att man inte ska ställa mer än 4 frågor i ett samtal. Ställer man fler kan människor känna sig utfrågade och förhörda. 

Men det gäller just ett ämne. Det gäller 4 frågor på rad.

Om man senare i samtalet kommer in på ett lite annat ämne så kan man ju börja ställa några frågor igen. 

Försök hålla konversationen inom din intressesfär, hur personen mår kanske du är intresserad av? Är det grannen så har denne kanske samma häck? Hur sköter hen den? Ibland kan man fiska lite efter gemensamma intressen hos folk i sin omgivning. Du kanske då inser att personer du inte är intresserad av plötsligt visar sig ha samma intresse som du har. Men du hade aldrig vetat det om du inte började lära känna personen genom lite ytligt kallprat som sedan ledde vidare mot annat. 

Ja, det handlar om att ha något att prata om.

Ge andra komplimanger: ?vad fin du är idag, var har du köpt de Kläderna? Var det nu? jättefin är du?

ofta tänker man bara tyst sådana saker. Var inte rädd att säga sådant högt!

babbla på bara. Brukar jag göra. Jag får höra att jag är rolig och skön. Folk gillar när man småpratar massa nonsens. Är man helt tyst blir man inte omtyckt. Tyvärr

Jag gillar också såna människor! Men känner mig för onormal för att låta det flöda i sociala sammanhang. Kan vara sån med ett fåtal nära men vet att endel som jag tänker och säger är flamsigt, annorlunda eller känsligt. Slår nog knut på mig själv och tänker väldigt mycket på vad som är rätt att säga istället.

Kan vi omöjligen göra då någon sådan egoism inte existerar hos mig utan är något du ljugit ihop om min person. Lägg av med det.

Och nej, jag tycker inte att man kan skylla på en diagnos när man själv är egotrippad nog att inte kunna bry sig om andra människor. Det finns autistiska som bryr sig om andra och så finns det såna som inte gör det. Beror på ens egen karaktär och inte på autismen i sig. Dålig och bekväm ursäkt. 

Min inställning är inte annat än realistisk och detta brukar de flesta människor inte ha några problem med så nej, felet ligger inte hos mig utan hos människor med egocentrisk eller egotrippad läggning. 

Personer med autism har svårt att känna vad andra känner i en situation. Ibland är det lättare för dem att känna med andra om den andre just upplever något liknande som de själva har upplevt.

Det betyder inte att de inte tycker om andra personer, de kan bli jätteledsna om någon de tycker mycket om är förtvivlad.  Men de har svårt att känna samma känsla som den andre.

Det innebär att den påtryckningsfaktor som ett kännande med andras känslor kan vara för dina beslut kan utebli.

Som ett exempel. Din partner bli besviken för att du går och tränar just den här kvällen och säger det till dig. Partnen vill ha närhet och bli tröstad just i kväll. 

Om du är autistisk kan du ha svårt att känna in partnens besvikelse och behov i din egen kropp. Du börjar istället fundera på hur ofta du har gått hemiftån och tränat under de sista veckorna. Räknar efter och tycker att det inte var så många gånger. Du saknar den inkännande känslan att känna samma känsla som partnen, men blir orolig av att partnen är missnöjd med dig. 

Det är lättare att inte vara centrerad på sig själv om man känner lite av partnens känsla i sin egen kropp (med hjälp av spegelneuroner).  Lättare att kompromissa då. 

Är du autistisk tycker du kanske att partnen är orättvis, du har ju faktiskt inte varit borta många kvällar på sistone!

Vi som inte är autistiska har alltså hjälp av vår spontana inlevelse med andras känslor när vi är i relationer. 

Jag vill fortfarande hävda att det är individuellt. Man påverkas inte bara av genetik utan också av uppfostran och miljö. Sen är inte alla människor på spektrumet kopior av av varandra. Vissa får lära sig detta med empati och att förstå andra medan en del inte tar till sig det. Min erfarenhet är att kvinnliga autister vanligen är bättre på det sociala medan männen är sämre och blir incels i högre mån. Något som också är fullt förståeligt. 

Väldigt intressant För mig som inte har diagnos men tydliga autistiska drag och svårt med vänskapsrelationer. Du verkar kunnig så om jag inte går alltför mycket OT undrar jag om du kan svara på varför de flesta neurotypiska personer aldrig ställer frågor utan bara pratar om sig själva? När jag själv pratar om mig själv märker jag att andra inte gillar det riktigt. Däremot gillar de att få frågor och prata om sig och sitt.