• Anonym (A)

    autism

    Vill bli normal och lära mig vad människor pratar om?.

    Blivit ganska bra på kommentera sånt vi äter och sånt jag ser i omgivnlingen. Typ att något är gott eller fint - en sån hade min mamma hemma osv. Men sen blir det tyst.

    Märkte att min mans brors fru som pratar hela tiden pratade vidare om relationer. Hon frågade var grannen till mina svärföläldrar bott förut och vem han varit gift med t ex. Varför är det intressant? Tog mycket tid att reda ut dessa detaljer. Men varför vill man veta det? Handlar det bara om att ha något att ptata om? Hjälp mig att förstå.

  • Svar på tråden autism
  • Anonym (Nja)
    Anonym (Ana) skrev 2025-06-08 17:25:16 följande:
    Jag håller med. 
    Har väldigt svårt att medverka i ett samtal som inte intresserar mig. För jag har stora svårigheter att låtsas vara intresserad. Har svårt för den falskheten.

    Jag har däremot inte så stora svårigheter att socialisera med folk inom vissa gränser, under hundpromenader etc, vilket gör att jag har fått mycket kontakter. Problemet är att jag aldrig orkar upprätthålla dem. eftersom jag är introvert. Jag kan anstränga mig, men sällan under för lång tid.

    Alla är vi lika men ändå olika, även vi med autism. 

    Ett svar till A också;
    Politik är ett intressant ämne, men ett ämne många undviker eftersom det skapar starka känslor vilket kan resultera i för hetsiga debatter. Det är inte sällan så att folk som till och med känner varandra kan ha svårt att diskutera politik. Särskilt om de står på helt olika sidor.
    Men det är här det blir fel! Att kalla det för falskhet gör det till något fult när det faktiskt handlar om ett intresse för den andre människan. Det betyder inte att det är mitt största intresse i livet men ändå ett milt intresse och en önskan att den andre ska känna sig sedd.

    Autister kan ibland bli kallade för egoister, din kommentar ovan hjälper inte till. Att fråga någon något trots att man själv inte är intresserad handlar om artighet och en omsorg om den andre, inte att jag själv ska bli uppfylld.
  • Anonym (Muskot)
    Jimmy75 skrev 2025-06-08 14:21:57 följande:
    Det kan naturligtvis vara energikrävande....men till att börja med finns det människor UTAN autism som är likadana. Eftersom du vet att hon fungerar på det sättet får du försöka hitta ett bra sätt att förhålla dig till det. Det är ju inte precis så att hon kan rå för det. Skulle du bli irriterad på en rullstolsburen person för att de inte reser sig upp när det förväntas också?
    Ge gärna tips på hur jag kan förhålla mig till det på ett bra sätt. För jag har under hela personens uppväxt slagit knut på mig själv och lyssnat, även när jag inte orkat egentligen. För jag har velat vara snäll, inte såra. Men jag orkar inte hur mycket som helst, och diskreta vinkar som att försöka leda in samtalet på något annat fungerar inte. I min uppfattning ganska tydliga vinkar, som att börja flacka med blicken och inte längre svara ingående, funkar inte heller. Ibland vill jag bara säga ifrån att nej, nu orkar jag inte lyssna längre. Men hittills har det känts för ohövligt, taskigt. 
  • Anonym (Ana)
    Anonym (Muskot) skrev 2025-06-08 17:40:32 följande:
    Så när man anstränger sig för att lyssna och försöker hänga med i vad andra pratar om även när det rör sig om ämnen man helt saknar förankring och intresse i så är det alltså frågan om falskhet, inte respekt och ett försök att vara tillmötesgående. Där ser man. 
    Nej, kanske inte för dig. Men för mig. Jag kan inte låtsas lika bra som många andra. De som inte låtsas är antagligen intresserade på riktigt.

    Jag vet att även vissa personer som inte har autism också har svårt för kallprat. Även om de med autism kanske har det ännu svårare.

    Kallprat kan innebära allt från att prata med en okänd granne i trappan, kassörskan i affären, nya arbetskamrater. Som man ännu inte hunnit börja bry sig om på riktigt. Vissa av de kommer man behöva kallprata med fast man kanske inte ens tycker om de som personer.
  • Anonym (A)
    Anonym (Ana) skrev 2025-06-08 17:53:02 följande:
    Nej, kanske inte för dig. Men för mig. Jag kan inte låtsas lika bra som många andra. De som inte låtsas är antagligen intresserade på riktigt.

    Jag vet att även vissa personer som inte har autism också har svårt för kallprat. Även om de med autism kanske har det ännu svårare.

    Kallprat kan innebära allt från att prata med en okänd granne i trappan, kassörskan i affären, nya arbetskamrater. Som man ännu inte hunnit börja bry sig om på riktigt. Vissa av de kommer man behöva kallprata med fast man kanske inte ens tycker om de som personer.
    Menar du att falskt måste betyda att det är något som är dåligt och ska undvikas? För visst kan det ses som falskt när man egentligen inte är intresserad av svaret på en fråga men svårt att socialisera med männoskor om man bara pratar om sånt som intresserar en.
  • Anonym (Muskot)
    Anonym (Ana) skrev 2025-06-08 17:53:02 följande:
    Nej, kanske inte för dig. Men för mig. Jag kan inte låtsas lika bra som många andra. De som inte låtsas är antagligen intresserade på riktigt.

    Jag vet att även vissa personer som inte har autism också har svårt för kallprat. Även om de med autism kanske har det ännu svårare.

    Kallprat kan innebära allt från att prata med en okänd granne i trappan, kassörskan i affären, nya arbetskamrater. Som man ännu inte hunnit börja bry sig om på riktigt. Vissa av de kommer man behöva kallprata med fast man kanske inte ens tycker om de som personer.

    Ok, that makes sence. Jag tolkade det som att du menade att andra är falska när de/vi försöker hänga med i sånt som kanske egentligen saknar poäng för vår egen del. Tack för att du förklarade. 


    I mitt fall handlar det om att jag skulle känna mig så rysligt ohövlig om jag inte åtminstone försökte engagera mig, även när det är totalt ointressant. Det handlar om att personen inte ska känna sig dissad. 

  • Anonym (A)
    Anonym (Muskot) skrev 2025-06-08 17:52:13 följande:
    Ge gärna tips på hur jag kan förhålla mig till det på ett bra sätt. För jag har under hela personens uppväxt slagit knut på mig själv och lyssnat, även när jag inte orkat egentligen. För jag har velat vara snäll, inte såra. Men jag orkar inte hur mycket som helst, och diskreta vinkar som att försöka leda in samtalet på något annat fungerar inte. I min uppfattning ganska tydliga vinkar, som att börja flacka med blicken och inte längre svara ingående, funkar inte heller. Ibland vill jag bara säga ifrån att nej, nu orkar jag inte lyssna längre. Men hittills har det känts för ohövligt, taskigt. 
    Du behöver vara tydlig och säga precis det du menar. Personen kanske tror att du vill lyssna?
  • Anonym (A)
    Anonym (Ana) skrev 2025-06-08 17:25:16 följande:
    Jag håller med. 
    Har väldigt svårt att medverka i ett samtal som inte intresserar mig. För jag har stora svårigheter att låtsas vara intresserad. Har svårt för den falskheten.

    Jag har däremot inte så stora svårigheter att socialisera med folk inom vissa gränser, under hundpromenader etc, vilket gör att jag har fått mycket kontakter. Problemet är att jag aldrig orkar upprätthålla dem. eftersom jag är introvert. Jag kan anstränga mig, men sällan under för lång tid.

    Alla är vi lika men ändå olika, även vi med autism. 

    Ett svar till A också;
    Politik är ett intressant ämne, men ett ämne många undviker eftersom det skapar starka känslor vilket kan resultera i för hetsiga debatter. Det är inte sällan så att folk som till och med känner varandra kan ha svårt att diskutera politik. Särskilt om de står på helt olika sidor.
    Ja, förstått att många tycker att det är känsligt och ett oönskat samtalsämne. Varit med om att någon avbryter och säger: nej, nu pratar vi om något trevligt istället. Synd då jag är genuint intresserad av människors politiska åsikter. 
  • Anonym (Muskot)
    Anonym (A) skrev 2025-06-08 18:08:59 följande:
    Du behöver vara tydlig och säga precis det du menar. Personen kanske tror att du vill lyssna?
    Ja? det är väl så. Det är så svårt, för jag känner mig som att jag är ohövlig när eller om jag sätter gränser. Även fast jag gör det vänligt. Så oftast tiger jag och lider men det är verkligen inte bra i längden, det känner jag ju.
  • Anonym (Mega)
    Anonym (A) skrev 2025-06-08 00:58:51 följande:
    autism

    Vill bli normal och lära mig vad människor pratar om?.

    Blivit ganska bra på kommentera sånt vi äter och sånt jag ser i omgivnlingen. Typ att något är gott eller fint - en sån hade min mamma hemma osv. Men sen blir det tyst.

    Märkte att min mans brors fru som pratar hela tiden pratade vidare om relationer. Hon frågade var grannen till mina svärföläldrar bott förut och vem han varit gift med t ex. Varför är det intressant? Tog mycket tid att reda ut dessa detaljer. Men varför vill man veta det? Handlar det bara om att ha något att ptata om? Hjälp mig att förstå.


    Märker att vissa människor med autism mer står stilla och stirrar. Det kanske är något sånt ditt egentliga problem är? Något du inte tänker på? Din svägerska ställer aningen nosiga frågor som inte hör till det normala att prata om. 

    Om du ex tycker att en tårta var god så kan du ge en komplimang och fråga efter receptet, så kan man inleda en konversation. Ja, i många fall så handlar det om kallprat som man kan fördjupa. Nu är jag förvisso inte en konversationsspecialist.
  • Anonym (Muskot)
    Anonym (Ana) skrev 2025-06-08 17:53:02 följande:
    Nej, kanske inte för dig. Men för mig. Jag kan inte låtsas lika bra som många andra. De som inte låtsas är antagligen intresserade på riktigt.

    Jag vet att även vissa personer som inte har autism också har svårt för kallprat. Även om de med autism kanske har det ännu svårare.

    Kallprat kan innebära allt från att prata med en okänd granne i trappan, kassörskan i affären, nya arbetskamrater. Som man ännu inte hunnit börja bry sig om på riktigt. Vissa av de kommer man behöva kallprata med fast man kanske inte ens tycker om de som personer.

    Kan tillägga att jag har svårt för att vara naturligt vänlig och trevlig mot någon jag verkligen ogillar (det är inte särskilt många). DET skulle kännas falskt! Då undviker jag hellre personen. 


    Men känner jag mig neutralt inställd/vänligt inställd till personen så har jag ganska lätt för att bjuda på mig själv, dvs lyssna, fokusera på, ge respons. Men jag har begränsad energi (del av min problematik) så även om jag vill väl och bjuder till så behöver jag oftast ta ett steg tillbaka och ladda batterierna i enskildhet efteråt.

Svar på tråden autism