Jag föddes på mitten av 80-talet. Mina matminnen finns i typ 3 perioder, ungefär i linje med min dagis/skolgång.
När jag var riktigt liten, innan jag fyllde 8, var vi en helt vanlig familj, mina föräldrar jobbade, min pappa tjänade rätt bra, mamma lite mer snittmässigt, båda hade vanliga 8-16-jobb. Vi åt helt vanlig husmanskost som mestadels lagades hemma, men med en del helfabrikat som färdiga köttbullar ibland, fiskpinnar, osv. Köttfärs, torsk och kyckling åt vi mycket av, på den tiden var det billighetsmat. Jag tror att det som mina föräldrar såg som vardagslyx så att säga var smörgåsar. Vi åt aldrig gröt eller ens fil till frukost. Och oboy, det fick vi varje dag. Då och då åt min pappa långfil med hjortron som vi fick gratis med flygpost då vi bodde i stockholm men pappa var från norrland. Helglyx var fläskkotletter, lammkotletter, köttgryta. Och så åt vi hemma hos mormor varje eller nästan varje helg, och hon hade alltid kakor, rulltårta och kanelbullar.
Sen började livet tjorva, min pappa blev opererad för hjärtfel och fick sjukersättning, så han gick från att ha en bra inkomst till att ha en dålig. Han började också dricka mycket. Så maten blev mer av den billiga sorten, mer korv och makaroner och mindre fläskkottletter. Men det var alltid någon som faktiskt lagade mat, och smörgåsar och oboy fanns det alltid.
Sen blev mamma också sjuk när jag var tonåring och då havererade alltihop. Jag och syskonen fick ofta klara maten själva och då blev det som det blev. Var vi duktiga så stoppade vi Stinas Kyckling i ugnen och åt potatissallad till, var vi inte duktiga så bladade vi ihop chokladbollssmet och åt direkt ur skålen. Var det nära lön kunde vi gå till pizzerian eller grillen, då kände vi oss rika. Vi var flitiga besökare på ortens godis- och videobutik vid namn Godismonstret. Och så mackor förstås, med oboy till.