Anonym (Dev) skrev 2025-07-31 20:15:05 följande:
När det gäller en del av de elever, som exempelvis har npf-diagnoser som autism, ADHD och språkstörning kan olika typer av svårigheter göra att det inte fungerar bra med en stor klass.
Skolverket har tidigare förespråkat integrering i alla lägen, men efter att hemmasittarna ökade så är de numera inte längre är så emot mindre grupper, när vissa elever behöver det.
Problemet är att det krävs mycket för att skapa små fungerande grupper, som integreras med andra klasser i vissa ämnen där det går att göra. Man kan inte blanda elever hur som helst, de har skilda behov så man får gruppera med stor eftertanke.
Det är elever som t ex. bli väldigt störda av syn- och ljudintryck.När det rör sig andra elever runt i klassrummet är det fullständigt omöjligt för dem att koncentrera sig.
Andra har så låg social förståelse att de ideligen hamnar i stora bråk eller blir mobbade. Inte sällan retar några upp ett barn med ADHD/autism så att barnet får ett utbrott. Lärare har inte ögon i nacken och i korridoren/matsalen/på rasten och i omklädningsrummet i gympan kan mycket hända.
Det är ofta resurserna, men även lokaler, som är svåra att få fram till de små grupperna. Ofta försöker friskolorna att undvika att ta sig an de här eleverna eller så avråds de från att gå kvar.
Sedan har vi de nyanlända. De i lågstadiet kan ofta börja relativt snabbt i en vanlig klass. De brukar också kunna gå ut grundskolan med godkända betyg. De som kommer i mellanstadiet skulle behöva mer stöd för en relativt stor grupp får inte godkänt i ämnena.
De som kommer i högstadieålder kommer rätt ofta att sakna godkända betyg i ämnena. Det är en skam att man slösar bort barnens framtid på det här sättet.
Precis som det är en skam att barn som är födda i Sverige inte får den hjälp som de behöver för att nå godkända betyg, för lite och för sen hjälp ges.
Om barn kommer till Sverige i mellanstadiet/högstadiet, inte kan svenska och troligtvis har missat skolgång tidigare, så är det för svårt för dem att gå i en vanlig klass.
Här kan man se de riktigt stora svårigheterna med att ge undervisning i en vanlig klass, skillnaderna är för stora för att det ska bli bra för alla elever. Många av ämnena behöver de därför få undervisade för sig, några kommer att hinna ikapp under grundskolan och kan då flytta över till en vanlg klass. Dessa anpassningar sker i stor utsträckning inte idag.
Däremot, barn som växt upp i Sverige men har olika nivå på sina kunskaper, kan undervisas i samma klass. Men med stod av speciallärare vissa timmar för de som har svårigveter. Internationell foskning har inte hittat npgon entydig nytta med nivåcruppering. Men det flrutsätter att det finns gruoprum och specialpedagoger /speciallärare som kan stötta läraren och de elever som har svårigheter. Lärarna har tunga tjänster, det behövs mer personal runt en klass för att klara alla elever och även ge särskilt begåvade elever extra stimulans på olika sätt.
Detta går att genomföra men ofta är målet för politikerna istället att det ska låta som att detta görs, med fina ord och deklarationer.
Men i verkligheten så är man inte ens i närheten. Ändå är det vår gemensamma framtid det handlar om. Ge vart och ett barn det stöd som den behöver!
Sedan finns det barn som av psykologiska skäl mår riktigt dåligt. Där har det funnits skolor med söecialkompetens för detta, men politikerna har ofta dragit in anslagen till de skolorna.
Satsar man på barnen får man mindre svåprigheter med de vuxna! Men den framtiden ligger utanför politikernas mandatperiod...
Tack för förtydligandet, du har helt rätt. Jag har själv en bekant vars barn i högstadiet fick byta till en specialklass anpassad för barnets svårigheter efter att ha misslyckats med att nå godkänd nivå i åk 6. Resultatet var närmast ett mirakel, med rätt stöd och undervisning gjorde barnet fantastiska framsteg och blev senare högpresterande på gymnasiet. Det hade aldrig hänt om barnet fått stanna kvar i den stora ordinarie klassen.
Satsningar på skolan är avgörande, men dagens system motverkar ofta just den typ av insatser som gör skillnad. När friskolorna har rätt till samma genomsnittliga ersättning per elev som den kommunala skolan pressas kommunernas budgetar. Om en kommun vill satsa på små undervisningsgrupper eller specialklasser blir kostnaden ofta flera gånger högre, eftersom kommunen samtidigt tvingas höja ersättningen till friskolorna, även om dessa inte ens har elever med samma behov.Den svenska skolan behöver reformeras i grunden så att det möjligt att tidigt ge elever det stöd de faktiskt behöver, utan att ersättningsmodellen sätter käppar i hjulen.
Med detta sagt ville jag med mitt tidigare inlägg belysa den skadliga segregation som präglar den svenska skolan idag. Vi har fått ett system där elever med utländsk bakgrund, som ofta kommer från socioekonomiskt svagare hem, i hög grad samlas på vissa skolor medan elever från starkare hemförhållanden går på helt andra. Detta leder till skolor där en stor andel elever har bristande kunskaper i svenska, vilket försvårar undervisningen, hämmar språkutvecklingen och gör det ännu svårare för eleverna att nå målen. Det är även olyckligt för de få elever med svensk bakgrund som går på dessa skolor.
Alla skolor måste vara bra skolor, men då måste vi bryta segregationen och förstås se till att eleverna får det stöd som de behöver.
Nu har du fullständigt spårat ut!