Anonym (Le) skrev 2025-08-20 16:09:59 följande:
I tonåren etablerar ungdomar seriösa kontakter utanför familjen, för att börja sin resa mot att bli självständiga vuxna. Det är ett utvecklingssteg, så det.är fint att din ungdom har vänner! Hoppas att det är bra vänner.
De delar tankar om livet, familjen och skolan med varandra, prövar att bli känslomässigt beroende av andra än sin släkt.
Ungdomar som inte etablerar kontakter utanför hemmet, personliga vänner eller vänner genom laget eller föreningem som de tillhör, kan bli mycket ensamma som vuxna.
Viktigt kan vara att ändå hålla ihop familjen genom gemensamma måltider om det är möjligt. Då träffas hela familjen. Och en del gemensamma aktiviteter på vissa helger
Sedan kan jag inte tänka mig att det inte är bra att tonåringen är ute så sent på vardagar. Där skulle jag definitivt säga ifrån.
De behöver mer sömn i tonåren, det har med hjärnans utveckling att göra. Om de inte sover så kommer de att vara halvsovande genom skoldagen, Inte orka göra många knop under dagen alls. För att sedan piggna till för kvällens umgänge. Jag skulle vara djupt oroad faktiskt.
Ungdomarna rör sig från familjen men är jätteberoende av den ändå. Skulle bli helt vilsna utan den. Sedan, när de väl.har etablerat en fast grund som självständiga individer, kan de komma tillbaka och tycka om att umgås.
Om ni vill umgås mer inom familjen får ni nog skaffa en gemensam hobby/sport eller liknande, som alla tycler.är roligt och som ni kan göra tillsammams.
Jag tycker ditt inlägg är vettigt och håller med om mycket. Jag menar absolut inte att vänner inte är viktiga eller att tonåringar inte ska få vara ute och umgås, det tycker jag givetvis att de ska. Vänner är viktiga! Jag tycker också att det hör till att gränser testas och bryts ibland, och att man lär sig av det. Däremot tror jag att det behövs balans. Familjebanden är också viktiga, och det är i vardagen man verkligen lär känna varandra genom olika steg och faser i livet. Tonåringen utvecklas och vi vuxna likaså, därför är det viktigt att fortsätta lära känna varandras nya sidor och att 'vattna gräsmattan' även när det gäller familjen.
Det är en viktig läxa för barnen: att man måste ta hand om det som är viktigt. Alla vet vi att om något händer inom familjen så påverkar det djupare än om en vän flyttar eller ett förhållande tar slut. Det betyder inte att vänner och annat i livet inte spelar roll, men det visar hur central familjen är. Att visa varandra att man prioriterar familjen bygger något långsiktigt som man bär med sig hela livet.
Det kan inte bara bli 'hela havet stormar' vid en viss ålder, där man som förälder ska acceptera att relationen förändras utan att kunna säga något. Jag tycker snarare att vi behöver lära våra barn vikten av helheten... att ha vänner, sköta skolan, pröva sina vingar, men också att ägna tid åt sin familj. För familjen är viktig, ofta mer än de själva inser i stunden.
För mig är det en självklarhet att lära mina barn att se efter varandra och vårda sina familjerelationer, precis så som man gör i många andra kulturer världen över.
