Anonym (Helene) skrev 2025-08-20 19:38:05 följande:
Jag tycker att såna här inlägg får en att tro att du bara är ute efter att provocera, men om du är en riktig förälder, med en riktig 16-åring, med riktiga småsyskon, bör du nog snarast kontakta en psykolog eller kurator som förhoppningsvis kan hjälpa dig navigera den här perioden av ditt liv med minimala skador för (alla) dina barn.
För att börja snacka om att om barnen ändå bara ska hänga med kompisar kan de ju lika gärna flytta hemifrån, eller att de "försummar" familjen om de hänger mycket med kompisar som tonåringar är ju faktiskt helt absurt. Jag skulle bli noll förvånad om dina barn tar avstånd från dig som vuxna om du behandlar dem sådär, och menar att om de inte vill umgås med småsyskonen kommer du inte vara barnvakt till eventuella barnbarn eller hjälpa till vid kriser. Det är inte ett rimligt eller sunt tankesätt när det kommer till ens minderåriga barn och är det genuina tankar bör du söka hjälp så att du inte skadar dina barn eller er relation.
Du missförstår poängen i mitt inlägg. Det handlar inte om att provocera eller om att inte vilja vara en närvarande förälder. Jag ifrågasätter snarare den obalans som ibland finns i förväntningar, att familjen alltid ska ställa upp, samtidigt som ömsesidigheten inte alltid finns där tillbaka.
Tonåringar ska självklart få ha sina vänner, det är en viktig del av deras utveckling. Men det betyder inte att man inte får prata om att familjerelationer också bygger på både rättigheter och ansvar. Att lyfta frågan om balans betyder inte att jag inte älskar mina barn, tvärtom handlar det om att relationen ska hålla långsiktigt.
Och att livet faktiskt inte bara handlar om vad man tycker är roligt och frigörande. Någonstans i allt det finns ett ansvar, och relationer som man fortfarande ska vårda även om man gör mycket annat. Jag tycker snarare det är konstigt att ge budskapet att ingenting annat betyder något, bara det tonåringen känner för där och då.
Därför tycker jag det blir ganska orimligt att dra slutsatsen att jag skulle skada mina barn eller behöva professionell hjälp bara för att jag ifrågasätter förväntningar och gränser i familjerelationer. Diskussionen handlar om ömsesidighet och balans, inte om att avsäga sig sitt föräldraansvar.
