Min sambo klarar inte av min relation till barnens pappa

Hur skulle det påverka barnen om du slutade vika ner dig för ditt ex och slutade umgås med honom?

Men vad är det du viker ner dig kring för saker?

Förstår din sambo om det är att helgplanerna blir ändrade i sista stund, du tvingas betala en resa du inte gått med på, etc (alltså att ert gemensamma liv blir lidande). Då kanske du bör stå på dig och ta konflikten. 

Men är det bara att du stryker medhårs och glömmer tjafs bara för att kunna ha en OK relation, så tycke jag det är en annan sak. Då verkar det bara som att sambon är svartsjuk. 

Har själv varit i samma situation där jag tagit mycket skit och sedan gång på gång gått vidare och låtsats som att det regnat. Bara för att barnen ska slippa dramat. Vissa i min omgivning tyckte att jag skulle "säga ifrån" och "sätta hårt mot hårt". Men jag svalde och spelade hellre teater några tillfällen i veckan, än vad jag startade krig. (Och få leva med ett ex som ringer och messar dygnet runt om skitsaker.)

Klokt!

Och till TS, det är väl just för sådana här situationer som familjerådgivning är lämpligt? Vill sambon vara med och hitta en väg framåt så bör han delta kan man tycka. 

Man kan prata och vara trevlig i sitt bemotande utan att fika. Tycker din man har rätt, skippa fikat. Ni kan samarbeta om barnen, men fika flera ggr i månaden är bara for mycket. 

Är väl inget konstigt att träffa någon då och då där ens sambo inte är med. Bara för att det är barnens pappa betyder inte att du inte får träffa honom, eller att sambon måste vara välkommen att delta överallt.  

Om det enda som gör honom nöjd är att du slutat träffa barnens pappa så är det en rödflagg, iaf för mig. Han är vuxen, bör förstå att man kan ha olika relationer med olika personer, och en del relationer måste man ha, andra för att man vill. 

Är det allmänt att ens sambo ska bestämma vem man får fika med eller ses några ggr i månaden?

Nu vet jag inte hur din/er familjekonstelation ser ut, men jag är uppväxt i "bonus" familj. Vi löste det som att min mormor var "neutrala" parten - dit min pappa eller mamma ringde, beroende på vem som hade problem med vem - också kom min mormor fram med förslag till lösning av någon art - och i majoriteten av fall blev det också så. 

Det blev inte alltid till andra förälderns förnöjsamhet, men mormor var väldigt duktig på att vara neutral - även mot min mor - en "förhandlare" i botten och jobbat som sjuksköterska inom akutvården i decennier, så förmodligen van vid div bråkiga patienter - men lyckades alltid fockusera på det som var viktigt och vad som behövdes göras, inte personerna i konflikten. Mormor brukade många gånger säga till min mamma "Nu GÖR vi så, det är enklast och löser problemet", och i 99,9% gjorde det det också - och det gjorde i sin tur att min bonus pappa behövde aldrig gå in i eller bry sig om konflikterna, han visste att mormor skulle lösa dem, och han visste av erfarenhet att det blev bra. Mormor var äldre, livsklokare och hade inte samma nära infekterade syn på konflikten, vad den än månde vara. Kunde vara allt från kläder som skulle betalas, till vem som skulle lämna/hämta, hur jag skulle bo hos respektive och när osv. Iom att min far var/är musiker, jobbade inte han Måndag-Fredag, och jag gick i skolan, så det blev ganska hackigt att få ihop - men det gick. Och det gjorde också att båda mina biologiska föräldrar fick en betydligt bättre relation, för de behövde inte bråka med varandra, utan de hade "medlare" att ringa....

Nu vet jag inte om ni har en sån, men kan ni utse någon sådan, som ni båda ändå har hyffsat förtroende för, som kan vara relativt rättvis - det är inte en dum lösning, och de gör också att bonusföräldern kan "backa" och inte blir lika nära konflikten....

Du ser ingen skillnad mellan ett ex som emellan de trevliga fikorna har en massa oförutsägbara önskemål/krav och genom det ställer till oreda i ens relation och familj, och en kompis? Beter sig dina kompisar som denna ex kanske du har en skev syn på hur kompisar borde vara?

Jag har väldigt svårt att förstå varför du ska fika och typ vara kompis med ditt ex! Ni behöver ha en kommunikation kring det som rör barnen. Utöver det finns ingen anledning att prata eller träffas. I synnerhet om din partner då är exkluderad. 

Jag tänker att det kanske också beror lite på omfattningen av de här fikorna och vad det är som bara accepteras i övrigt.

Absolut ska man ha en bra relation med sina barns pappa, men samtidigt måste man kanske också förstå (framför allt ditt ex i det här läget) att när det är en ny partner med i bilden så blir det annorlunda och att den relationen ni haft med varandra är slut. Det handlar bara om barnen nu. Ditt ex måste förstå att han inte kan bestämma över dig nu och han måste också acceptera att din nya sambo är en del av ditt och barnens liv.

Om du tar en 2-timmars fika med honom vid varje lämning hade jag också reagerat. Jag och mitt ex fikar och äter middag tillsammans kanske ett par gånger per år. Typ vid födelsedag och skolavslutning. Då är också nya partners välkomna. Så har det varit oavsett om en av oss eller båda haft partner. Vi har ändå än bra relation och kan samarbeta bra kring barnet och hen har aldrig upplevt sig ha föräldrar som inte kommer överens.