Min sambo klarar inte av min relation till barnens pappa

Fast att ta hand om sina egna barn när pappan arbetar är ju inte direkt orimligt. Sen behöver ju självklart pappan meddela i god tid och helst själv vara flexibel i att ta barnen när TS behöver hjälp.

Fast i långa loppet är det ju det. Har du varannan vecka har du ju också det huvudsakliga ansvaret för barnen den veckan. Självklart kan det dyka upp saker och man hjälps åt, men exet verkar ju ha satt det lite i system. Blir det krockar ofta kanske man behöver se över om man kan ändra schemat för umgänget, se på jobbet om det går att schemalägga så alla såna pass hamnar på barnfria veckor eller kanske till och med byta jobb om det inte funkar med att ha barn. Det ska ju inte förlita sig på att TS ska ställa in alla sina planer för att lösa det.

I min värld delar man upp vårdnaden och sen sköter var och en sitt på sina dagar, om man inte ligger på sjukhus.

Jag har aldrig hört eller läst om en pappa som rycker in och fixar för att mammans jobbschema ska funka, det där går bara åt ett håll.

Våga vägra bli utnyttjad.

Postade lite snabbt :)

Det jag menar är att TS inte kan förväntas driva nån barnpassningsjour för sitt ex när de har 50/50 vårdnad. Har han ett schema där man ser att var 6:e vecka blir det problem, då planerar man det i sitt "bytesschema" och kanske byter helg om det är så att det infaller på helgen. Det är inte bara TS som ska lösa saker, exet måste ju också vara lite lösningsorienterad. Och som jag skrev, vissa jobb kan man inte ha när man är ensam med barn.

Det var ju intressant med denna ytterligare information.
Det är ganska grova grejer, inkluderat ekonomiskt tvång att köpa saker och sen kräva pengar av dig (och uttrycka till barnen att han kommer lämna tillbaka dem och att det vore mammas fel).

Handlar det om att han ska jobba dygn om x antal veckor och ni har planer så har HAN ansvar för att lösa omsorgen om barnen och gott om tid på sig!

Så var mitt ex, barnens pappa. Utnyttjade en till att få som han ville och det var för barnens skull. Egentligen handlade det om honom själv. Så länge du går på det så kan han köra sitt race. Slutar du och säger ifrån så kommer det inte hända något.
Skulle han mot förmodan lämna tillbaka saker han köpt till barnen för att du inte betalade så är det hans problem, det är han som sviker barnen och inte du. 

Mina barn he lärt sig hur deras pappa är och förstått det hela. 

 

Säkert ovanligt men det finns, svågern fick alltid vabba åt mamman på hennes veckor för hon kunde inte vara hemma från jobbet. Han tog ofta barnen på hennes veckor pga olika anledningar.

Det senaste jag hörde så vabbar hennes nya åt henne, det gäller bara att hitta en tillräckligt stor toffel. Så det är ju lite lugnare åt han nu så länge den nya står ut.

Jag förstår din sambo då jag själv typ befunnit mig i samma sits. För mig kändes det som, som en annan användare också nämnde, att vi var tre personer i förhållandet. Barnens mamma skulle ha insyn och åsikter om ALLT vi valde att göra med barnen på min sambos veckor. Vad vi inte fick och fick göra (främst kring aktiviteter som badhus, nöjesfält osv). Allt skulle godkännas först, enligt henne, trots att de har delad vårdnad och han är fullt kapabel till att ta egna beslut för sina barn. Visst att man vill ha insyn i vad barnen gör på den andre förälderns vecka, full förståelse. Men att begränsa den ena föräldern till att göra aktiviteter eller liknande med barnen är bara sjukt.

 

Min sambo har alltid lagt sig platt för barnens mamma tidigare då han inte orkade med konflikter, vilket jag kan förstå till en viss grad, men det måste också finnas gränser för hur man beter sig, oavsett vad ens känslor säger. 

Men det har blivit mycket bättre för han har insett att hon kört med honom genom åren och sätter nu ner foten för vad som är okej att domdera i och inte. Hon är skitsur stundtals och blir ursinnig bara för att hon inte får som hon vill och för att hon inte är bekväm hit och dit. Det handlar enbart om hennes känslor. Inte med tanke på vad som är bäst för barnen.

 

De tog detta vidare i familjerätten och hon fick tillsägelse om att hon behöver backa för att första att det nu finns två familjer i barnens liv och inte en. TS borde nog boka in ett möte med familjerätten, för det hjälpte min sambo. 

Efter att ha löst ditt senaste inlägg tror jag du satt rubriken fel.
Det är ju inte din sambo som inte klarar av relationen till barnens pappa, det är ju du själv.

Om du alltid lägger dig för exet, vad ger du då för signaler till barnen?
"Var jobbig och tjurig så får du alltid din vilja igenom"

Jag svängde efter att ha läst alla inlägg och står nu på din sambos sida.
Skulle också ha svårt att se en framtid, med dig, givet den undfallenhet du visar mot ditt ex, sambon känner sig nog inte särskilt prioriterad.

Du frågar hur du skall få han att förstå att han är nr 1?
Det kommer han bara att göra om du ändrar ditt beteende gentemot exet.
Handling, inte ord, för dem tror han nog inte på längre. 

TS, hur går dina tankar nu när du läser dessa inlägg? Får du mer förståelse för din sambo eller tycker du fortfarande att han är ute och cyklar?

Detta. Att sitta och umgås i ett hem
dit den nuvarande inte ens är välkommen ger ju signaler att det är okej att utesluta din nuvarande partner.

Jag har barn som idrottar och där är det vanligt att skilda föräldrar tar varsitt barn på helgen för att följa med på cuper och matcher. Precis som vi samnanboende föräldrar gör som har flera barn som idrottar. Ingen har hela helger att spendera på egna intressen/kärleksliv förutom vid speciella tillfällen.

Så i min värld hjälps föräldrarna åt.

Observera att jag inte tycker TS situation är sund, jag bara reagerade på att man inte ska hjälpa varandra 

Jag förstår din tanke, men jag tänker att skillnaden då är att man gör det i samråd och att om det ex skulle dyka upp en match på barnfri helg när man redan gjort andra planer så får den som har barnen den veckan lösa det på annat sätt, inte att den andra måste ställa in sina planer? Och man kan förutsätta i ett sånt uppgör att det går båda vägar?

Jag tycker ändå att det är lite skillnad på helger att spendera på egna intressen/kärleksliv när man varannan vecka har noll möjlighet att göra det och varannan vecka kanske hittar luckan. Det är stor skillnad att rodda en familj som ensam vuxen och ha 100% ansvar under barnveckan eller att dela på bördan med en sammanboende förälder. Och när det kommer in en ny person i familjen kan man inte kräva att denna ska gå fullt in i rollen som förälder heller. 

Som redan nämnts, så är det inte din sambo som inte klarar din relation med exet. Det är du som inte klarar att hålla en hälsosam och rimlig relation till honom

Sluta vika ner dig för exet. Sluta fika och leka familj med honom. Sluta lägga problemet hos din partner. 

Ja det här var ju lite värre än att ta en kopp kaffe med exet, varför i hela friden finner du dig i detta?