Min sambo klarar inte av min relation till barnens pappa

Förstår!

Självklart gäller det till viss nivå. men den nivån är ju inte samma för alla, och inte heller huggen i sten i alla perioder. Det är heller inte bara en i relationen som ska bestämma den, utan det får vara en kommunikation kring det.

Exakt, vi vet inget om nivån för TS. Bara att sambon är missnöjd. Huruvida han har skäl att vara det eller om TS är onödigt eftergiven är ju en fråga för dem att lösa. 

Och eftersom barnen är TS och pappan är TS ex så kan hon sätta nivån av konflikt/eftergivenhet utifrån hur hon tycker att det blir bäst för barnen. 

Ja, om hon inte vill ha någon sambo kvar så absolut. Annars kanske man kan prata om det och försöka få alla att känna sig bekväma?

Hon har ju försökt prata om det, tom föreslagit parterapi. Men sambon vill inte diskutera det, bara att TS ska ändra sig och göra som han vill. Ingen bra grund för en relation tycker jag.

Försöka få alla att känna sig bekväma kanske inte går, då får man välja det som är mest angeläget och det kan i nuläget vara att säkra samarbetet med pappan för att barnen ska ha det så bra som möjligt under sin uppväxt. 

Många som frågar vad det är för krav barnens pappa ställer som kan ställa till med bråk eller som jag bara går med på som irriterar sambon. Några av sakerna är:
Han måste jobba och hör av sig några veckor innan (han jobbar då dygn). Då har det flera gånger krockat med att jag och sambon tänkt åka iväg. Oftast slutar det med att vi ställer in våra planer för att barnens pappa istället tänkt lämna barnen ensamma över natten vilket inte känns bra för mig.
Han vill att vi ska köpa dyra saker till barnen som jag egentligen inte har råd med (tex nya dyra telefoner). Sen köper han dom och säger till barnen att han ska lämna tillbaka om jag inte betalar. Blir bortfall i min budget som jag inte räknat med. 
Han vill att jag kommer och löser bråk mellan honom och barnen och det går jag med på (sambon hatar det).

Finns mer grejer men kan inte skriva upp alla. Och ja det gör mig arg och irriterad också och det vet sambon om. Men han har inte förståelse för att mina barn mår dåligt och hamnar i kläm om vi ska bråka om allt. Jag vet att barnens pappa beter sig illa men jag är mer mån om barnens mående. 

Jag och sambon har länge pratat om barn men han har sagt flera gånger att han börjar tappa lusten eftersom jag prioriterar fel. Jag kommer prioritera vårt barn lika mycket om vi får barn ihop. 

Det beror ju på hur man tolkar 'ställer upp när han kommer med sina oförutsägbara önskemål/krav'. Du tror TS alltid ställer upp på pappans oförutsägbara önskemål men det inverkar aldrig på hennes och sambons planer. De sitter bara och gör ingenting hela tiden utan planer alls. Varför ska det då behöva 'bråkas' eller 'förlåtas' alls?

Hej!
Jag förstår er båda, man vill ju att ens barn ska ha det lugnt och tryggt hos båda föräldrarna och vill medverka till att behålla det så. Men jag förstår också din make, det är nog lite svårt att känna sig som nummer ett om du i ur och skur oavsett beteende är tillmötesgående mot ditt ex, då skulle jag nog också känna att det är nog egentligen honom du vill ha tillbaka eftersom du gör precis om han säger. Jag tror att det skulle räcka för din make om du faktiskt ställer lite krav på ditt ex, han kan ju inte köra över dig hur som helst och att du visar att han får göra det. Jag tycker inte att det behöver betyda att din nuvarande är svartsjuk, utan mer att det är jobbigt för honom att veta att det finns en karl där ute som tycker att han kan trycka ner dig hur han vill och sen gör du ändå som han vill. 
Hoppas du förstår hur jag menar, menar ju inte att du gör fel, bara att jag förstår din nuvarande mans känsla också. 

Tänker att man måste prata med pappan också... Det är inte bara sambon som ska anpassa sig hela tiden. Beroende på vad det gäller såklart.

Om det påverkar barnen negativt att sätta hårt mot hårt så blir det ett rimligt val att som förälder gå med på det som gynnar barnen. Vad som bråkas om i en relation är inte alltid rimligt eller vettigt för någon annan.  

Om det gick att prata med pappan på ett vettigt sätt utan att riskera barnens situation så skulle det nog vara mindre problem. Men för barnens skull väljer TS att hellre lägga sig än att eskalera konflikter som går ut över barnen.