Anonym (Linnea) skrev 2025-12-20 16:26:04 följande:
Jag tycker också att det var rätt tydligt. Men sen är det väl också så att vi som har barn med problem som liknar TS barns, vi känner igen oss och får medkänsla och förstår vad det nog rör sig om. De som inte känner igen det ger råd som hade fungerat på de allra, allra flesta barn. Det är ju inte illa menat, men jag som fått såna råd i 15 år nu kan förstå hur TS känner det. Man har ett så enormt svårlöst problem framför sig och om det hade varit så enkelt som vissa menar, då hade man ju inte behövt hitta alla krångliga speciallösningar som man nu tvingas till. Man känner sig idiotförklarad, även om personen som gav råd inte alls menade så.
Och sen finns ju de föräldrar som nån skrev om, som har barn med npf och hanterar det helt fel.
Jag kan ta rådet om att säga åt barnet tydligt att nu är det färdig-gungat som exempel. Som jag uppfattar det är det inte så att barnet kräver att få fortsätta gunga, utan det är föräldrarna som ser att barnet inte är tillräckligt uttröttad för att det ska funka att gå hem än. (Har jag rätt TS?) För någon som inte har erfarenhet av barn med enorma mängder energi är det scenariot kanske svårt att förstå och de tror att det handlar om gränssättningsproblematik istället. Det är jättevanligt att föräldrar med barn med npf blir beskyllda för just detta när det de gör är att hjälpa sitt barn att slippa få enorma utbrott av hjärntrötthet, ångest eller frustration.
När det kommer till museum och stora parker nu så handlar det om att mitt barn vill få prova en leksak på ett museum som ett exempel där andra föräldrar kräver att deras barn ska få prova samma sak direkt. Det betyder att mitt barn kan få prova en lyftkran i max 2 minuter. Att få tid att lära sig lyftkranen kanske det tar lite tid att förstå tekniken, man måste trycka på en knapp, det är olika spakar och så vidare. Då måste jag lyfta bort barnet efter två minuter och det är gap och skrik och jag kan inte erbjuda någon lek som kan vara längre än två minuter per sak där man i vanliga fall kan få sitta åtminstone 10 minuter men ibland kan mitt barn sitta i 40 minuter med ett bygge på ett museum och ha jättekul. Men vi ska anpassas till andra barn och långa köer. Mitt barn sitter med sin lekvärld på en allmän lekplats där det finns en sandlåda där mitt barn kör med en traktor och så har hen en annan bil där hen lastar sand och är inne i detta. Så kommer ett annat barn som också ska leka med samma leksaker. Utrymmet i sandlådan blir trångt och alla barn ska ha leksaker och till slut så sitter mitt barn med en leksak och knappt något utrymme att lek eller gräva längre. Då blir det ju en begränsning i leken för mitt barn, det finns en lekplats som är proppfull. Att det är barn vanligtvis i en park är inget problem. Mitt barn har lätt i dessa sammanhang att hitta olika lekkompisar vid olika lekplatser och är omtyckt och kan komma överens. Men med för många barn så går det inte.
Det blir väldigt mycket avbrott för mitt barn då.
Därför måste vi planera hela semestern nu utifrån att det behövs rörelse, att det blir kul. Men det får inte bli för mycket folk. Andra familjer har frågat om vi kan följa med till olika platser nu under lovet som Leos lekland? mitt barn vill gärna träffa dessa kompisar. Men vi kan inte vara på ett överfullt lekland. Alla cyklar kommer att vara upptagna, där man kan sparka fotboll kommer vara fullt och så ska vi stå Och köa. Det kommer vara massa barn på samma ställe och alla ska komma överens och alla kommer vilja leka. Min unge kommer inte fixa detta utan kommer putta undan dom andra barnen till slut och kommer inte förstå varför inte hen kan få spela fotboll på leklandet som hen brukar få spela.
